På köksbänkens perrong

Julsakerna har uppsamlingsheat på köksbänkens perrong inför vidare resa in i silkespapper och lådor. De ser faktiskt lite vilsna, bortkomna och bleka ut där de står i små omaka grupperingar. De som nyss var färgstarka, självklara och spred julstämning överallt. Julstämningen är plötsligt som bortblåst även om kanske julstjärnorna och adventsstakarna får dispens att stå en vecka till. Det blir för traumatiskt annars – att skiljas från allt på en gång. Innan man vet ordet av är det jul igen. Och livet accelererar allt fortare och kortar åren. Är det någon fler än jag som känner igen sig i detta?

2 kommentarer

  1. michael forsberg

    God fortsättning.Visst känner jag igen mej i detta,så det gäller att ta till vara tiden.Själv sätter jag mej ner å filosoferar en stund,tar en liten meditation exempelvis.För mej så är det så här,Frågan är inte vad som är meningen med livet utan vad som är livets mening för mej!Svaren har man alltid inom sej själv,det gäller bara att lyssna,sen har man ju två öron å dom är inte bara till för alla andra 🙂 Sänder all min beundran för alla dina enormt vackra bilder och texter!Dom berikar mitt liv mycket.Va rädd om varandra,samt önskar er en fin å mysig helg.

    • Gunnel Forsberg (inläggsförfattare)

      Tack för kloka tankar och snälla ord än en gång Michael. jag tror jag ska söka fram mitt gamla stetoskop och lyssna lite mer inåt – på vad jag verkligen vill. Det får bli mitt nyårslöfte:) Önskar dig ett fint 2016

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.