Utanför, här i den fjällhöga nord, smyger sig grönskan på. Det känns i hjärtat och i ögonen. Björkarna har musöron och gräsmattan är fläckvis grön. Flugsnapparen tjattrar i björkens gömslen.

Här inne har jag påbörjat den stora nedpackningen av saker som får tillbringa sommaren och kanske de närmaste åren i silkespapper i väntan på plats att få packas upp igen. Mina kära ”grönsaker” som av någon anledning känns som mina finaste jordiska ägodelar fastän värdet är noll och intet. Loppisfynd gåvor och saker som betyder något. Som min fina fjällröding och mina moccakoppserviser. Men i den närmaste framtiden får de inte plats.