Nu har jag fågelbryderier igen. Precis som förra våren så kommer det massor av olika fåglar hit för en kort mellanlandning och fikapaus på sjön, eller för att häcka. Några har jag lärt mig att känna igen medans andra fortfarande är obekantingar. Igår tror jag faktiskt att vi hade en storskrake här.

Denna stilla söndagsmorgon på dagens första hundpromenad längs Silvervägen hade både Leo och jag fullt sjå med att hinna insupa stillheten, naturljuden och alla dofter. Dofter som minner om alla vårar som finns lagrade i våra minneskort. Dofter som får naturen att vakna. Man känner ju själv hur vårkänslorna liksom hoppar jenka innanför revbenskorgen. Jenka – eller något ditåt i allafall.

R har sovmorgon. Jag sätter mig med kikaren i solskenrummet denna vårregniga junisöndag och insuper den tidiga morgonens alla stilla små händelser i naturen utanför. Ute på iskanten sitter ett par grupper med svåridentifierade rackare. Jag tar fram Robbans gamla tubkikare och försöker skackrigt att fokusera på fåglarna. Det är svårt för jag kan inte hålla den stilla.

Lägger kikaren över en stolsrygg och försöker verkligen att koncentrera mig. Det är alldeles svart i hålet, men rör sig ändå på något konstigt vis. Jag inser att i andra änden av kikaren – på stolen – sitter en kontaktsökande hund, och det jag ser i kikaren är hans svarta fuktiga och kärleksfulla nos. Hallå Matte – jag är ju här, alldeles nära dig!

Till sist lyckas jag zooma in dem och försöker förstora dem i bildprogrammet samtidigt som jag bläddrar i den lilla fina fågelboken som jag fått av Erik.  Är det kanske alfåglar?Suddiga är domhär gynnarna, men du som känner till många fågelarter kanske kan identifiera dem. Jag är tacksam för din hjälp!

Är detta bläsand månne?