Sött men kallt vatten  från skyarna, varmt men salt vatten från ögat. Vaknade denna våta gråkalla dag med samma känsla som jag somnade i. Sist av allt igårkväll såg jag filmen Lilja 4-ever för första gången. Den efterlämnade en fruktansvärd känsla av sorg och vanmakt som inte vill släppa sitt grepp om mig.

Insikten om att det just nu, och hela tiden pågår ett utnyttjande, en cynisk människohandel med barn, ungdomar, kvinnor, gastkramar mitt medvetande. Vad händer  med människor som föds in i våld, destruktivitet, missbruk, depression och där ingen som älskar, vårdar eller värnar finns.

Hur känns det i en barnasjäl att natt efter natt  sova kall och hungrig i i kloaker eller  kulvertar  i den bokstavliga "undre världen". Hur ser framtiden ut för våra barn och barnbarn i denna cyniska orättvisa värld?

För mig här i den torra  varma hemtrevnaden, kan jag inte ens föreställa mig tanken, och när jag försöker så visar ångesten genast sina  grinande hånfulla käftar.

Vad kan just jag göra för skillnad? Idag är dagen då jag vill börja dela med mig,och hjälpa. Allt annat vore skamligt. Visst  hakar du på? Ge mig gärna förslag på seriösa hjälporganisationer där man vet att hjälpen kommer fram.