Efter gårdagens storslagna fina och stämningsfulla men sorgliga begravning med en fantastisk uppslutning av G:s vänner och bekanta, återvände jag hem via Vindelgransele. I huvudet rörde sig många tankar. Många av ungdomsvännerna hade kommit till begravningen och trots att anledningen till att vi träffades var outsägligt sorglig, så kändes det varmt i hjärtat att få träffa dem alla. Jag hann även med få möta ett par av mina syskon igår och avslutade dagen hos min fina lilla mamma. Det kändes stort. En mysig kväll med god mat och mysig samvaro som avslutades med att få krypa ned i barndomshemmet på nymanglat örngott kändes lyxigt och fint. Jag kände mig som en liten flicka när mamma släckte lampan och sa godnatt. Fick återgälda hennes omtankar med att klippa henne och göra fotvård innan vi skildes åt för denna gång.