Vi smyger lite efter väggarna idag Leo och jag. Husse är smått folkilsken eller rättare sagt har han nog drabbats av en släng PMS  Pre-moms-stressuella spänningar.  Den här åkomman drabbar oss lite till mans/kvinns – kvartalsvis förstås. R och bankens bokföringsprogram drar visst inte heller jämt kan jag tro om jag ska tolka de små morranden och muttranden som undslipper mannen bakom rutigskjortan. Han har uppdragna axlar och ett kroppsspråk som signalerar – tilltala mig inte! De har gjort om programmet sedan sist vilket inte direkt förenklar saken.

Men precis lika surt och grinigt som det är innan det sista verifikatet är i hamn – lika sprudlande lätt och ljuvligt är det när allt är klappat och klart. Då kan man nästan räkna med att höra "The hills are alive…with the sound of music"….. tvåstämmigt här nerifrån udden.

Jag som aldrig tidigare varit företagare hade inte en susning om hur komplicerat och krångligt det är med all byråkrati kring ett företag. Jag som har dödsångest inför den vanliga deklarationen.  Då kan ni förstå digniteten i det obehag som florerar bakom pann och bröstbenet på mig i dessa dagar. Ändå har vi lejt bort en hel del.