Etikett: såpbubblor

Solnedgång

Av , , 2 kommentarer 39

Aldrig är väl färgerna så intensiva, nyanserna så vackra, känslan av att vilja "hålla kvar" så intensiv som just då, i brytningstiden, i ögonblicket när skuggorna  blir allt längre och fågelsången klingar så vemodigt vackert. Detta magiska ögonblick i gränslandet mellan solnedgång och skymning.

Även om jag skulle vara blind så tror jag att jag skulle kunna förnimma just den här speciella stunden med mina andra sinnen. Det är något som händer i dessa brytningens sekunder när hela tillvaron liksom håller andan. Detta som händer varje dag, i varje tid, och oberoende av  årstid, som har skett sedan skapelsens första gryningsmorgon – att natt blir till dag och dag övergår i kvällning och mörker.

Vid dagens slut – en tid för vila och ro, för eftertanke och bokslut av den gångna dagen. Kanske en tid för gemenskap och romantik men kanske också en tid där ensamhet och ofrånkomlig konfrontation med underliggande känslor råder, där de allra mörkaste skuggorna kommer fram ur det fördolda och tenderar att skymma din morgondag. Kvällen, en tid för revision, för sammanfattning utvärdering och avslut. Natten ligger löftesrik och sammetsmjuk, eller ångestfylld och bottenlös framför. Alltför nära eller alltför långt ifrån väntar det obarmhärtigt gnistrande gryningsljuset.

Bortom skymningen blir det dags att plocka fram skrinet med drömmar. Omedvetna eller medvetna drömmar, sagoslott, skimrande visioner, eller vackra drömmar som stiger som såpbubblor, lätta och skimrande mot en ny horisont. Planer och avsikter smids för att kanske nedtecknas på den kommande dagens rena och oskrivna blad. Var dag har sina nya oändliga möjligheter.

 Det går mot kväll, mot skymning. Symboliken står även klar kring livets sista tid och  kontemplation inför det ofrånkomliga slutet, avskedet eller döden – den allra sista  resan, allas vårt nästa resmål till ett främmande och okänt land. Ibland får vi människor tid att avsluta, utvärdera, ta farväl och arrangera vårt avsked, men ibland står vi ensamma förvirrade och förtvivlade kvar på perrongen – lämnade. Inför detta är vi alla lika, fattig eller rik, hög eller låg.

Ta vara på varje afton och varje solnedgång. Stanna upp, lyssna och hör hur fågelsången klingar bort. Kryp närmare varandra, var tacksam för dagen som du fått och vänta inte med att säga viktiga och fina saker till människor du älskar.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Funderingar från sängvärmen

Av , , 2 kommentarer 50

Vaknade härförleden som vanligt onödigt tidigt fastän det var en helgmorgon då jag entligen borde ta tillfället att sova ut. Huvudet  fortfarande fullt av jobbtankar och nya ideér kring den kommande veckans uppdrag och föreläsningar. Lika gåtfullt som att strumpor försvinner i tvättmaskiner, lika märkligt är det hur tankar och ideér i mörkrets stillhet föds fram liksom från ingenstans, och plötsligt växer sig stora, hoppfulla och möjliga i nattens skyddade verkstad.

Tyvärr är det med nattankar som med såpbubblor, att de stiger i skimrande flockar av sin egen lyftkraft, vackra och liksom alldeles självklara, men är extremt känsliga för gryningsljusets obarmhärtiga stål. Min argumentlåda som jag till vardags alltid har öppen på glänt för att  "för säkerhets skull" ständigt ifrågasätta mig själv, vända och vrida för att upptäcka och kunna förebygga eventuella brister är ordentligt stängd på natten. Alla om, men, och utifall att, är nedpackade och inlåsta.

R frustreras som så ofta över hur olika vi två ser på tillvarons möjligheter. Han ser möjligheter i det mesta och gör som K-G Bergström – går rakt på sak. Han tampas med eventuella motstånd när och OM de kommer. Han kör på i självsäker stil, obekymrad över om det skapas gnissel på vägen eller om någon skulle ha en avvikande åsikt. Hans målbild är glasklar.

I motsats till honom, vill jag gärna ha scannat tänkbara scenarier en liten stund i förväg, för att mentalt vara förberedd NÄR, inte om, olika hinder dyker upp. Mitt mål är att inte såra eller klampa in, det är viktigare än framgång. Jag har oftast den vita flaggen i bakfickan, jag är "standby" för att lägga mig platt, och håller bakdörren öppen som går till nederlagets och någon enstaka gång, till självömkans träsk. En något krånglig definition av en svajig självkänsla kan tyckas, men vi två lär av varandra och jag börjar försiktigt tuffa till mig och tro på mina ideer, visioner och min egen kraft. Han har å andra sidan mjukats upp något i kanterna. Vår fusion har vi båda vunnit på.

Nattens tankar är snabbt förgängliga om man inte direkt fäster dem på pränt, tonsätter, pratar eller sjunger om dem. Denna gång kände jag att det var dags att markera, att sätta ned foten ordentligt inför mig själv, och utlysa utegångsförbud för kreativa och lättflyktiga nattankar sprungna från kuddens innandömen eller varifrån de nu kommer. Hängde därför upp skylten LEDIG och steg helt enkelt upp. Hädanefter har jag alltid en anteckningsbok på nattduksbordet.

2 kommentarer
Etiketter: , ,