Tills för några år sedan så var "Ripjägaren" från Tärnaby som fastnade i en lavin, den enda ripjägare jag kände till. Så småningom fick jag en egen i huset, och nu står jag som stugvärd för en hoper glada ripjägare som kommer att utgå härifrån för sin höstjakt. Det är en hel vetenskap att känna till regler, områden, avlysningar och annan viktig information som behövs för att kunna ge en god service åt gästerna. Tyvärr får lokala näringsidkare som vi inte ge den service vi så gärna vill och sälja jaktkort till gäster som tidigare vilket är helt befängt. Istället måste hela jaktlaget infinna sig under kontorstid i Arjeplog och uppvisa papper och licens för att få köpa jaktkort vilket innebär att folk måste ta extra ledigt och köra långa sträckor i onödan. Om man jämför med hanteringen av fiskekort som vi ju får sälja till alla intresserade så är det en himmelsvid skillnad mellan fågel och fisk. Det som skulle kunna vara så enkelt blir en trist byråkratisk betongkloss. Vi hoppas på förändring.
Etikett: service
Morgonstund
Här finns fina utflyktsmål, och släta solhällar att äta luch eller ta sig en tupplur på.
Alla sover ännu. Som vanligt i fjällen blir jag sittande med blicken fäst på vattnet. Så rogivande det är att få ta sitt morgonkaffe invid en fjällsjö. En lång natts sömn har gjort susen, jag kröp i säng tidigt igår och missade tydligen en del trevligheter och ett par stamgäster som ville hälsa oss välkomna, men jag hoppas att få träffa dem idag istället. Jag antar att det är sommarens höga tempo och anspänning som nu börjar släppa så att det uppdämda sömnbehovet gör sig påmint.
Det trevliga sällskapet från MTF som kom till kåtan tidigare igårkväll har varit här många gånger tidigare. Vi får många berättelser, tips på ställen och bra förslag som vi försöker ta in. Idag ska jag ta mig en cykeltur längs Silvervägen. Mera inskolning står också på programmet. 12/8 så är det skarpt läge och då bör vi har fått kläm på det viktigaste kring praktiska rutiner och handhavande av olika slag. Att vara vänliga, tillmötesgående och serviceinriktade – det tror vi inte att vi behöver träna oss så mycket i:)
Här vare hästar
Ja, hästkrafter alltså. R har nu tydligen en gång för alla bestämt sig för att köra ifrån fisken och har bytt bokmärken – nej flåt – båtmotor hos de fashionabla Bröderna Sundström i Laisvall. Lycklig som ett barn åkte han nyss iväg för att lämna en och hämta en annan.Glesbygdsservice kallas det att öppna firman för en kund kl 10.00 en söndagmorgon.
Silverbåt´n som jag kallar hans aluminiumskepp ska nu utrustas med styrpulpet och en större motor. Jag menar – varför lyfta och ådra sig ryggskott eller köra på sten med en mindre motor när man kan göra det ordentligt med en större och dyrare? Nåväl, båtar är ett av hans intressen – och jag får ju åka med.
Själv glider jag oftast ljudlöst omkring i lilla plastbåten med elmotorn som kamrat på mina fisketurer. Det går lagom fort och är lagom vådligt för ett litet fruntimmer.
Ibland kan det förstås vara bra och präktigt med starkare doningar och på våra Bäverholmsäventyr behöver man definitivt en riktig motorbåt. Det blir spännande att inviga detta ekipage nästa gång vi kommer hit.
Nu har jag aktern parkerad i soffans djup och mobiliserar kraft inför en sista fisketur innan vi ska ägna oss en stund åt tomten, att städa ur stugan, eventuellt knäcka en surströmmingsburk med Ove och Ingrid innan vi därefter sakta beger oss hem med lillvännen – Hydrovågen på släp.
Senaste kommentarerna