Gårdagen tillbringades här i Patong på stranden rakt nedanför oss. Vi börjar vänja oss vid gatulivet och priserna. Det som sticker i ögonen är sexturismen som ständigt pågår helt ogenerat runt omkring. Det är gott om osmakliga typer vars bäst-före-datum passerat för länge sedan (jfr kräkmedel) men här finns alla sorter och åldrar. Vanliga pappor, bröder, söner, far och morfäder. Orkar inte tänka tanken fullt ut hur det skulle kännas att ha mina egna döttrar i denna förnedring. Små älskvärda unga flickor med livet framför sig, som borde få vara fokuserade på förälskelse, kärlek och framtid med egen familj istället för att ha framtiden utstakad i denna smutsiga bransch.

Tänk att ses som ett stycke kött utan själ som kan förbrukas, köpas och säljas gång på gång under samma dygn tills dess att man inte duger eller håller längre. Jag är säker på att de flesta av dessa köpare har egna barn, barnbarn ja kanske döttrar i samma ålder, och hur man då kan se på dem som sexuella varelser är för mig en ofattbar gåta.

Visst finns det säkert de som faktiskt hittar varann i denna absurda situation – en tjej som desperat vill komma bort från skiten, och en kille som desperat vill ha någon att leva med men som inte fått till det på hemmaplan och väljer att bortse från hennes förflutna och bli räddaren. Till dem säjer jag grattis. Kärleken är underbar i vilken skepnad den än må komma så länge den är ömsesidig. Men fattigdomen är en hemsk slavdrivare.