Jag håller på att bli galen på alla lådor, prylar och saker med konstiga format som är högre än en banankartong. Min älsklingsservis måste packas noga och efter alla konstens regler. För mig är den oersättlig, men kommer troligen inte att packas upp i första taget i Sandviken. Vi kommer att ha begränsat med plats tills ombyggnationerna blir klara, vilket kan vara år bort.
Framåt går det trots allt. Sakta men säkert så stuvas bohaget undan. Det är skönt att gå igen alla sina ägodelar. Det blir alla sorters reaktioner – allt från glädjefylld nostalgi, till hurven och skratten.
Jag ser med spänning fram emot Robbans kommande mannekänguppvisning när han ska prova sig igenom sin garderob. Den är ju som en walk-in-closet som man så populärt nuförtiden kallar vanliga hederliga klädkammare, men om han inte forcerar vapenskåpet så hoppas jag att han till slut i allafall kommer sig ut ur garderoben:)
Senaste kommentarerna