Ett piller om dagen – eller 15…och fuck Sundsvall!

Leif GW berättade härom dagen i Aftonskallet hur han tryckte i sig hundra piller i veckan. Det fick mig att för skojs skull se över min medicinkonsumtion. Inte mindre än 6 500 piller trillar ner i min mage varje år. Eller nästan 140 i veckan. De flesta relaterade till blodtryck, stroke och diabetes. Men jag märker inte av dem – de gör jobbet i det tysta.

Annat var det första halvåret efter min stora operation 2006. Då knaprade jag Oxycontin, som milt uttryckt är kraftigt smärtstillande och sätter dig på ett mysigt moln i stället. Doctors, doctors på fyran handlade om just den här medicinen för ett tag sedan och det morfinliknande preparatet jämställdes där med heroin! Men det var ju i USA, där man i allmänhet är lite nervöst lagd.

Lite nervös var dock även jag då jag efter fyra månader skulle vänja mig av med dem. Men det gick över förväntan bra. Om jag tittar på annat jag slutat med har jag tydligen inte så lätt att bli beroende av drogen, det gäller bara att bryta en vana…

Sundsvall och dess innevånare är förträffligt trevliga. Men det sitter någon eller några totalt empatibefriade och maktfullkomliga besserweissers i stadsförvaltningen. De har bestämt att om du är funktionshindrad, men kan kommunicera, och har ett parkeringstillstånd som innebär att någon annan kör bilen – ja, då dras tillståndet in. Du blir avlastad någonstans och sedan får din förare ge sig ut och leta en vanlig parkering.

Kommer detta helvetiskt vansinniga beslut att smitta av sig till vårt län så lovar jag på stående fot (tja, rullande hjul, snarare…) att de styrande inte kommer att få en lugn stund. Jag konstaterar ju själv varje dag hur enormt viktig denna "förmån" är…

Trivsam Torsdag, allihopa…