Etikett: godis

Små burnisar på grusgången

Av , , Bli först att kommentera 6

Så var man uppe med tuppen och ska förbereda inför en liten tripp upp till stugan, där det ska målas knutbrädor, dörrfoder och runt något fönster. Vi ska också köra över Niccos bil (ja hon fick sig ju en Amazon ifjol, som stått hos min farbror och faster över vintern), och den ska vi väl kunna placera någonstans där den inte är i vägen.

Staketet är av naturliga skäl, inte klart, men det ska se ut så här:

001

Och det kommer givetvis att målas vitt, med eventuella svarta lock på toppen.

Nä, det dök upp lite annat  jobb (surprise), jag har nämligen noterat ett metalliskt ljud från Buicken, det låter som om någon släpar i backen… men se, det gör ju inte det. Åke trodde att det var ljuddämparen som hamnat på sniskan eller för nära något annat, så han höll på att jäklas med det där, flera timmar igår.

Innan han ens fick upp bilen på klossarna…han gasade, varvade och gjorde små burnisar på grusgången så Winstone ville inte vara i närheten, utan strävade att komma så långt ifrån, som möjligt:

010 011 012

Men så var det dags för en provtur…den lät ännu värre än innan. Och jag kan säga så mycket att den låter illa, fortfarande.

Vi lyckades i alla fall klura ut en sak, det låter bara då man gasar, inte då man släpper pedalen, och den låter INTE, om man lägger in neutralen och gasar, den måste alltså köras för att det ska låta. Hur fasen ska man då komma fram till vart felet sitter? Svårt då man inte ser något.

Nåja, det är världsligt.

Nicco vann inga godisar igår på Nolia, killen hon mötte fick en straffrunda han skulle springa men hon hann inte skjuta det sista skottet innan han hunnit runt, men det var då detsamma, tyckte hon, godis är inte en livsnödvändighet.

Önskar er alla en fin söndag!

001 002 003

Extremt viktig delning

Av , , 8 kommentarer 15

 

Nicco fick sig lite glass i förrgår, ni vet ett sånt där ½ liters paket som man delar på mitten och käkar direkt ur paketet… eller så är vi ensamma om att göra det, det trodde i alla fall Nicco.
Bild lånad från google
Det kan ju inte finnas några fler än vi som äter glassen så här, sa hon medan hon arbetade med skeden i paketet.
Mjo, sa jag, det är väl klart att det finns fler än vi, så där har då vi käkat glassen ända sedan jag var liten. Och då var delningen av paketet minutiös, allt skulle vara enligt konstens alla regler, där mamma fick vara den som skar, medan jag och brorsan stod med vidöppna ögon och kollade i detalj, hur hon gjorde själva mätningen.
Förts måttade hon med kniven, och gjorde ett märke där hon trodde mitten var, sedan fick hon hålla kvar knivspetsen på märket medan hon vände paketet och då skulle längden vara exakt lika, då var det mitten.
Inte nog med detta, då hon delat paketet skulle dom bägge delarna ställas ihop och noggrant granskas så ingen fick ett snett skuret paket… mycket viktigt!
Ett tillägg bör också göras då det gäller själva ätandet ur paketet, det ska nämligen göra med skaftet på skeden och inte som man ”normalt” använder en sked… fråga mig inte varför, men så ska det vara, prova nästa gång ni har ett sånt glasspaket hemma 🙂
Apropå delning så var det samma sak då vi någon gång skulle få dela på ett bridgepaket, oj vad viktigt det var att vi fick exakt samma godisar i våra högar, och ingen annan än mamma fick dela upp det, hm… måste ju ha berott på att vi inte litade på varandra så där mycket. Alltid misstämde antalet och då fick mamma ta dom bitarna.
Nu ska jag strax iväg och jobba, ska få mig frukost först, såklart, sen får vi se vad det blir idag… kanske vi löser melodikrysset, det brukar ju stå på listan då jag jobbar en lördag, och morotskaka pratade vi om sist, då jag  jobbade, så det kan hända att jag får röra ihop en sån med. Önskar er alla en fin lördag!

Jag stack till Malå

Av , , 2 kommentarer 10

 

Nu har jag varit en sväng till Malå… med Camaron, jojomensan, det är ju vidunderligt när drömmar kan ge en, resor på det där sättet. Jag skulle av någon outgrundlig anledning köra Camaron dit upp och Åke skulle komma med bussen sedan.
Jag satt full munderad med hjälm och hela rasket, till saken kan också tilläggas att den bilen INTE, är utrustad med någon speciellt skön komfort, bullrig och stel, så det var ingen drömresa precis. Väl framme i Malå, så stannade jag av bilen en stund, och när jag skulle starta var det tji i någonting att få igång den.
Då kom mamma förbi och sa: Men ring pappa, han kan komma och hämta dig. Nej, sa jag, jag vill ju ha dit bilen också. Fick äntligen igång den men när jag skulle svänga in på kokträskvägen, då vi har drygt en mil kvar till stugan, så var den avstängd, man skulle måsta köra över Storuman, för att ta sig dit, och det kan jag tala om för er, är inte närmaste vägen 🙂
Och helt plötsligt var jag och Tina på Victorias konditori och skulle köpa en citronkladdkaka, hon som jobbade där stod och höll på med en franska av något slag, jag frågade vad det var och hon svarade att det var ett GI bröd, du kanske vill köpa det, sa hon. Javisst, det kan jag göra, sa jag. Men du ska veta att det är jättedåligt, sa hon… för det är glutenfritt, usch…menar du, fortsatte hon, att du äter pedagogisk mat? Ja… nu vaknade jag och då undrar man ju vart man fått allt ifrån.
Vi har snackat mycket om att vara just pedagogisk, och ibland är ju det nödvändigt. Camaron ska vi ha ut från garaget eftersom Åke ska ner i garagekällaren och ta fram en spark som han lovat bort till syrran, Malå, däremot, vet jag inte om det varit uppe på tapeten, däremot Victorias, för där har nämligen jag och Tina bokat in oss, på en citronkladdkaka, på min belöningsdag om en vecka, drygt, haha…
Åke påbörjade snickeriet däruppe i hallen igår, och fick upp dörrfodret, själv hade jag storstädning på toaletten, och utrens av sånt där som inte blivit använt på nåt år, nagellack som torkat, och som vanligt ger det ena det andra så jag fick fortsätta med alla smycken som låg därinne, puh!!! Men det blev bra i alla fall och det var huvudsaken.
Jo, jag gick en promenad i snålblåsten, bort till ÖoB också, egentligen för att köpa tösalt och det var det enda jag INTE hade med mig hem 🙂 Men inte för att jag glömt bort det utan för att jag inte hittade det. En ny sophink till toan blev det, en röd och med en storlek större än den vi hade, godis till Åke och Nicco, och godis till katterna. Det var lördagen det. Hoppas ni får en fin söndag, allihop!

Är det inte mer rasistiskt att …

Av , , 6 kommentarer 14

 

Denna lilla text har jag nu läst lite överallt på nätet:
Disney tar bort scener. Inför årets traditionella Kalle Anka på julaftonen, har Disney klippt bort två korta sekvenser som man anser speglar stereotypa bilder av svarta och judar.
Och jag kan inte begripa varför??? Jag tycker som Nicco, att det är mer rasistiskt att faktiskt plocka bort dom än att ha dom kvar. Precis som om dom inte ska få finnas där. Alltså herreminje, det är tecknade figurer och inget annat.
Och pepparkaksgubbarna i luciatåget, även dom ifrågasätts, och vi som käkat pepparkakor i detta land flera hundra år innan vi säkert ens visste om att det fanns människor med annan hudfärg. Och nu kan alltså även dom upplevas som rasistiska, med sin korintögon och hattarna på sned.
Brun som en pepparkaka, brukar man säga men då syftar man oftast på en som suttit ute i solen och fått färg, åtminstone är det då så jag upplevt det, eller så har jag missuppfattat alltihop.
Ni kom ihåg den lilla debatten om Kinapuffarnas logga, som även den skulle tas bort…. Än så länge har då inget hänt eller så har lagret av puffar inte sålts slut än, jag vet inte jag, men i Kina säljs det godis med påsar som ser ut så här:
Ska vi tåla det… ser dom inte lite knäpp ut, dom där figurerna, eller? Har vi verkligen så där stora och breda skallar och… nä, löjligt tycker jag att det är. Ska vi inte döpa om lakritsen också, det namnet kan ju misstolkas nå hemskt.
Jaja, man får väl låta dom hålla på, jag ids då inte, för mig kommer det att vara precis som det alltid har varit och skulle jag någon hamna i en diskussion gällande boken, dom tio små negerpojkarna så kommer jag att säga vad boken heter utan att ens ändra en min, jag tycker inte att det är konstigt, däremot skulle jag tycka att det var mer knepigt att helt plötsligt kalla den för något som den aldrig hetat.
Nu är risken extremt liten att jag ens skulle hamna där, jag har aldrig läst den boken och har inga planer på det heller, utan det var bara taget som ett exempel.
Ja ni, snart kan man inte gå ut utan solglasögon heller, med tanke på hur mycket snö vi fått (lite hånfullt, skrev jag det där). Man blir ju bländad av ljuset, ju… eller mja. Skulle i så fall vara från adventsstaken då, med sina tre ljus tända 🙂
Önskar er alla en trevlig, tredje advent!

Pijongfis

Av , , 6 kommentarer 6

 

Mina föräldrar och lillasyster med sambo, var hit på adventsfika igår. Och det började med att jag plockade fram ett kort på en något, avvikande, underlig tomte, som vi haft, faktiskt här i huset, ett år. Jag lade fram kortet och sa: Finn ett fel. Nicco tittade och sa: Finn fem fel, ja jag vet inte, avgör själva:
Jag kunde då peka på det vita skägget, som nu inte riktigt sitter där det brukar, med vitt skägg har sedan just denna tomte en svart mustasch, ehhh… kjol. Ja, det var nog inte en riktigt traditionell tomte men klappar hade den då 🙂
Sedan plockades det fram album med bilder och vi fick oss ett gott skratt. Mamma såg nämligen ingen skillnad på Theresé, då hon var liten, och Emma, lillasyrran. Nämen här var du ju fin, Emma, med klänningen. Nej, sa jag och Nicco i munnen på varandra, det är inte Emma, det är Theresé.
Då var hon tvungen att titta närmare och insåg att det förmodligen var så att Emma fått, just den där klänningen efter att Theresé vuxit ur den, därav felsägningen. Sen bläddrade hon vidare, aha, visst är det här Evelina (en gammal klasskompis som Theresé haft en gång i tiden), vad är det på bilden sa jag, våran gamla bil eller? Ja, sa hon. Men du, det är INTE Evelina… det är ju Emma. Haha… återigen ett fel.
Och sedan skrattade hon och sa, men vad är det då för lappdräkt som Theresé fått på sig? Det är inte Theresé… det är faktiskt Emma. Och nu hade inte ens Emma sett att det var hon. Då måste man nog konstatera att dom var rätt så lika varandra då dom var små.
Och nu, apropå överskriften, mamma kom inte ihåg om dom någonsin fått några julklappar då dom var små. Knäck kokade dom, och sedan hälldes den kokheta smeten ut i snön, så bildades det olika knäckskulpturer. Och min morfars pappa, snidade ihop leksaker, bland annat en sån där träsnurra som man sätter snurr på i händerna och sedan glider den iväg längst golvet, den kallade han en Pijongfis, så nu vet ni det. Men sedan var dom nog inte så bortskämda med just saker och godis, men det dom hade, räckte gott och väl, och dom uppskattade det lilla.
Jag jobbar idag, kan ni gissa, annars kanske jag inte satt här just nu, och ikväll är det samling i bastun. Jag önskar er alla en bra dag!
 

Vilseledande kossa

Av , , 4 kommentarer 4

 

Det är ju sällan man hittar en godis sort man aldrig sett förut…i lösgodis disken. Men på city gross i Uppsala, fanns det ett fåtal saker jag aldrig sett, bland annat dessa djur:
Och när jag nu fick syn på dom så kom jag osökt att tänka på Hedlundaskolans presentationer av dagens luncher. Dom har ju som många vet, invandrar klasser på skolan och givetvis en del muslimer som inte äter griskött. Med anledning av detta så sätter dom upp bilder på kossor, då det är mat från kor, och bilder på grisar då köttet eller maten innehåller gris. Tanken med detta bildvisande var säkert menat som en god idé…från början.
I vår familj resulterade detta med att Nicco slutade äta korv, skinka och fläskkött. Hon fixade det inte utan såg bara djuren framför sig och tyckte att allt bara var äckligt. Jag kan nog till viss del förstå henne men det var ett tag där som kändes otroligt jobbigt eftersom det var svårt att hitta en lämplig ersättning till vår mat.
Idag äter hon dessa saker igen, men på skolan äter hon vegetariskt, och det funkar ju bra. Men nu undrar jag ju givetvis vad dessa barn, skulle tänka om dom fick syn på dom här godisarna?
Och kolla in den här rökta skinkan som jag köpte i Järlåsa:
Kon på paketet är lite vilseledande, eller hur?
Önskar er alla en fin dag!

Han matades med ”medicin”

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Det följde med en godis skål med julbords beställningen och ny chefen satt och provsmakade några igår kväll. Då kom jag osökt att tänka på då man var liten och fick sitt lördags godis. Nu var det ju så att mina föräldrar som är från Malå, väldigt ofta ville åka ”hem” på helgerna och därför fick jag och storebror, vårat lördagsgodis på fredagen. För att ha något att tugga på i bilen.
 
Brorsan, som var (ja han är fortfarande, tre år äldre än jag)  han var då inte sen att utnyttja min, något lägre intelligens vid det årtalet (detta enbart beroende på att jag inte var så gammal och förmodligen inte kunde lägga ihop två och två), så han skyndade sig oftast, att äta upp sitt godis, sen lade han sig ner i baksätet (jo, på den tiden var det minsann inte så viktigt med bilbälten) och där låg han och kved och sa att han var sjuk. Den enda medicinen som skulle hjälpa var mitt godis. Och vad tror ni lillasystern som var orolig över sin brors hälsa gjorde? Mjo, hon matade givetvis honom med sina surt förvärvade godisar. Jo, just så var det, men jag skulle inte gå på det idag, sorry 🙂
 
Torsdags kvällar är enligt Nicco, te och varmchoklad kväll, och igår var det som bekant torsdag. När jag stod och skar upp en franska med svarta frön på så fick jag en flash back, jag och Åke bodde nämligen i detta hus för 26 år sedan, men i andra ändan, i en etta. Då var nog ofta söndags fikat en kopp varm choklad och franska, men på den tiden var det sällan man fick dagsfärskt bröd. Och det var knappast bakat här i stan, bergis hette franskan, om jag inte minns fel. Sen var det aldrig till frukost vi fikade, utan på lördagarna var det Tempo baren vi satt på och på söndagarna hängde vi ute på scandic. Men detta var endast under vår första tid tillsammans, sen fick vi Theresé och då ändrades våra vanor så sakteliga. Nog fick även hon hänga med på dessa ställen men då var det bara för att ta oss en kopp kaffe.
 
Där ser man vad en liten franska och en godisskål kan väcka för minnen. Önskar er en fin och innehållsrik fredag!

En gorilla på macken

Av , , Bli först att kommentera 2

Vet inte varför denna lilla historia poppade upp i skallen, nu på morgonen, men det gjorde den. Den gick att läsa i Hemmets Journal för några år sedan och var skriven av en av deras krönikörer.

Nå, denne man var ute med bilen på en längre resa och hade med sig en tvååring som satt fastspänd i bilbarnstolen. Dom hade kört länge och barnets humör höll på tryta. Han/hon var less på att sitta still och klockan var ganska mycket.
 
Han stannade på en mack för att få låna toaletten, sedan köpte han lite godis, om inte annat så för att muta barnet till tystnad. För att muntra upp stämningen, då han kom ut, så började han lunka på som en gorilla, svänga med armarna och gjorde små ”apläten”, allt medan han slog sig för bröstet och närmade sig bilen. Han tog i ordentligt då han var framme och då han äntligen tittar in för att förhoppningsvis få ett glatt leende tillbaka så förbyts det glada upptåget till en förskräckelse.
 
Han har tagit fel på bilen och inne i detta fordon så sitter en kvinna/tjej med en burka över ansiktet, ögonen talar om en viss skräck, hon kan ju omöjligt veta vad som flugit i honom, förmodligen trodde hon under en kort stund att det var en galning som var lös. Han backade kvickt undan och nickade lite ödmjukt till henne innan han hoppade in i sin egen bil och gjorde en rivstart därifrån.
 
Jag hade ju nästan önskat att man fått se denna lilla händelse, den är ju bara för rolig.
 
Roligt har vi planerat att ha ikväll då vi beger oss till Maltträsk med Brälla och Lena. Vi har fått leasa två av deras stugor, och i en av dom sover jag och Åke och i den anda camperar Nicco och en kompis till henne. Jag har fått i uppdrag att införskaffa räkor så vi vet att kvällen kommer att bjuda på något gott 🙂
 
Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, vädret till trots, ett sämre väder behöver ju inte innebära att kvällen blir tråkig, den blir så bra som ni gör den. Ha det gott!

Grannarna ogillar Marianne!

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag var till Fred igår kväll, jag ska nämligen vara kattvakt i två dagar och fick träffa katterna samt veta vart maten fanns och så. Birgitta var också där och vi satt i tv rummet och pratade lite.

Vi kom in på ämnet godis och vad dom tyckte om och inte. Ja jag tycker då inte om Marianne sa Birgitta och fick genast bifall från Fred. Det som blev smått roligt är att Freds granne heter Marianne och är en av dom som brukar hänga i bastun. Men dom avsåg ju givetvis inte henne utan godiset som var ett stående inköp när man var till Finland, som barn.

Aha, sa jag, det ska jag minsann ta upp i bloggen, att ni ogillar Marianne alltså. Så nu har jag gjort det men med medföljande förklaring så borde inga missföstånd bli av detta uttalande.

Åke och jag, knarkare…?

Av , , 4 kommentarer 3

När jag träffade Åke, 1984, och vi hade hållit ihop någon månad, så var jag hemma hos en kompis, som i sin tur hade en kompis som träffat på Åke på Max, ett tag före jag började umgås med honom.

Hon hade då fått höra en sak om Åke som hon nu ville informera mig om. Hon undrade om jag visste att han höll på med droger? Say what??? Vaddå droger och hur hade hon hört talas om detta? Jo, hennes kompis satt vid ett bord på Max och avnjöt något av all mat dom har att erbjuda då Åke kom in genom dörren, troligtvis tillsammans med en annan kompis. Han hade en påse i handen som han öppnade lite på glänt och gick runt och frågade om någon ville ha en snarra.
 
Jag känner Åke, vid det här laget, och jag kan se honom framför mig, hur han pratar lite ur mungipan och prasslar med påsen samtidigt som han säger snarra. När hon berättar detta för mig börjar jag garva och frågar om hon inte vet vad snarra är för något. Nä, knark gissade hon på, vilket även hennes kompis hade gjort. Snarra är godis, sa jag och skrattade ännu mer. Så mycket var det med det knarket.
 
Själv har jag också blivit tagen för att hålla på med droger, fråga mig inte varför, jag vet verkligen inte, dom droger jag faktiskt har tagit är cigaretter (vanliga) och dom har jag slutat med för över tre år sedan samt alkohol, vilket jag fortfarande kan dricka då andan faller på. Jag undrar om det kan vara klädseln man hade en gång i tiden, jag gick runt med en sån där fransjacka ni vet, som skulle likna nåt indianplagg, eller måhända att det var vissa av mina kompisar jag umgicks med som i sin tur höll på med vissa saker, ja, det låter jag vara osagt. Ryktena har i alla fall nått mina öron då jag fått veta att jag hållit på med såna saker.
 
Nu bryr jag mig inte om detta utan tycker istället att det är lite lustigt. En av gångerna jag fick höra detta var då jag jobbade på dagiset och vi hade en liten personalfest som slutade på Blå aveny. Där har jag varit två gånger….första och sista. Nå, vi hade ju vårat egna lilla språk på jobbet och många av maträtterna fick extra uttal med sch ljud, eller så bytte man ut r:en mot bokstaven L. Allt för att lätta upp stämningen och få det lite roligare på arbetspassen.
 
Nu hade jag varit och snurrat runt därinne och egentligen så var jag måttligt road på stället och hade tänkt mig hem, men med mitt numer kända lokalsinne så kan jag säga att jag hade vissa problem med att hitta trappen som skulle leda ner till rummet där jag hade mina ytterkläder. Jag passerade ett bord där en av arbetskamraterna satt med ett gäng av hennes kompisar. Då jag passerade så viskade jag lite lätt åt henne, ska du ha en kachnelbulle. Och kachnelbulle betyder nu kanelbulle. Jag fick höra av henne på måndagen att hennes kompisar hade blivit lätt oroade och frågat vilka droger jag höll på med, vad hade jag sagt och att jag dessutom såg ut som en knarkare, hahahaha, ja jisses.
 
Men detta säger ju också en hel del om hur vi är som människor, hur man dömer en genom utseendet och hur man kan missförstå vad som sägs och man bildar sig en egen uppfattning som inte stämmer så bra alla gånger. Och med dessa ord tänker jag nu avsluta mitt skrivande för stunden och önska er en bra dag.
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten