Etikett: kvällspasset i P4

Blev typisch, typ och sedan ish?

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 april 2021 kl 07:54, 2 kommentarer

Kvällspasset undrade igår, om nåt ”typiskt” som man varit med om. Jodå, det har vi nog alla, lite till mans. Nåt som kan hända varje dag. Nu glömde jag vart jag lagt glasögonen…typiskt!

Jag taggade genast Remmers Annelie, och frågade om inte hon skulle berätta om den gången, hon skulle på hundutställning. Ja, ni kan ju läsa här.

Hahaa… tänk på själva ordet, undrar vart det kommer ifrån. Är det samma som när man idag skriver…ish. Och typiskt, blev typisch, typ…och sedan ish?

Fast nä, nu tänkte jag fel, ish är ju mera en gissning eller på ett ungefär, hm. Vilka ord vi slänger oss med. Det ena värre än det andra, men huvudsaken är ju att vi förstår vad vi menar.

Kan ju absolut inte vara lätt för en som kommer hit och ska lära sig vårt språk, med alla konstiga slangord och uttryck. Fast det är ju likadant åt andra hållet. Vi kan ju säga fel, vi med.

Som kvinnan, jag jobbade ihop med, för ett tag sedan. Hon berättade att hon varit på en utlandsresa, för x antal år sedan, och nu skulle hon hem. Blev stoppad i tullen och där frågade dom på engelska, om hon hade något att förtulla.

Hon kände sig självsäker, nä, det enda hon hade var lite snacks. Och det var precis det hon sa, trodde hon. -No, i have nothing, just snakes! 🐍😱

Ska vi tro att dom backade lite och sedan var dom nog tvungna att kolla igenom väskan. Lite skillnad på snacks och ormar.

Igår kunde vi gå på skaren, jag och Winstone, han älskar ju att få öva på snabba, riviga starter

Tyvärr, inget vi kan göra idag. Tråkigt med slaskväder, fast inget oväntat. April är april, och vad som helst kan hända. Snön som kommer käkar ju upp den gamla, så det är inte bara elände.

Det tråkigaste av allt är väl vattnet som blir, som vi redan har tillräckligt av. Inte riktigt lika illa som på den här bilden. Men man blir ju fundersam på staketbygget, eller hur. Där kan vi snacka om att bygga barriärer som håller.

Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

Agent 007, utan rättighet att skippa kön

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 november 2020 kl 07:13, Bli först att kommentera

Besöket på vårdcentralen gick bra, jag var välkommen som agent 007, hehe… fast inte hade jag några andra rättigheter än alla andra. Fick inte ens skippa kön.

Har krympt 1 cm, så jäkla typiskt, va? Dom flesta av den äldre generationen, brukar ju lägga på sig nåt kilo, då hade det ju varit bättre om man fortsatte växa på längden, eller hur?
Att få dra ut sig lite, då spelar vikten ingen roll 🙃

Men nej, man krymper på längden och växer på bredden. Inte nog med det, utan näsan och öronen, av alla saker man har, dom växer minsann. Inte tror jag man hör bättre eller andas lättare heller, bara för att öronen blir större och näsan med.

Man börjar snarare se ut som ett troll 😱, haha…jaja, vad göra?

Man kan väl hoppas att man slipper skrämma slag på nån stackars människa i alla fall. Nån måtta kan det få vara. Sen tänker jag aldrig sluta grubbla på vem som kom på den här smarta idén, om hur vi ska åldras.

Jag började skriva detta igår förmiddag. Kommer in på FB och där undrar kvällspasset i 4, vad man tänker på i just denna stund, som då var igår. Kommenterade ju givetvis och skrev om krympning.

På kvällen fick jag meddelande!

Och ja, dom ringde upp, haha. Undrar om man snart får betalt för att medverka i radion 😄

Radioprataren sa att han, med sina 200 cm i strumplästen, skulle tycka att det var jobbigt om det försvann 1 cm. Och frågade vad jag ansåg om det.

Mja, svarade jag. Är ju inte så lång till att börja med. 163 har jag varit…som längst då. Och på morgonen sa sköterska att jag var 162… FAST, han la inte ens pinnen på mitt huvud, den nuddade inte ett endaste hårstrå, så jag vet inte om han bara ville vara snäll. Haha, jag kanske bara är 160… Åh du milde 😳

Nån fler än jag som reflekterat över att det är 1a advent, nästa söndag? Jösses anåda. Och jag har bestämt mig för ett annorlunda julpynt, härinne. Ni lär ju få se hur det blev, då det är klart.

Där ute har Åke satt upp vår gamla julgran, men toppen var trasig och nu ser den inte ett dugg bättre ut, än fjolårets gran. Så jag tänker att vi slänger bort den där. Jag fixar dit en annan.

Men jag har inte tänkt kasta den som den här killen, försökte göra

Haha, hundarna hade då kul, och tjejen som filmade också.

Önskar er alla en fin tisdag. Tråkigt med fortsatt regn, fast mysfaktor med stämningsljus inomhus.

Tur man kan skratta 😀

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 september 2020 kl 07:38, Bli först att kommentera

När jag kom hem från jobbet igår kväll, så sitter Åke och kollar på det där klippet jag la ut i förra inlägget. Men, funkar nätet, har routern kommit, är det fixat, frågade jag.
Jaa, det fungerar men det är ingen som varit här eller att det är bytt nånting, svarade han.

Ehh, jahapp, det var väl jättekul. Jag blir smått irriterad, fast ok, vi kanske har en random router, som nu funkar ibland. Så jag tänker inte chatta med nån för att tala om att det fungerar, utan dom får skicka en ny ändå.

Risken må ju vara överhängande att den lägger av igen. Om det inte är så att dom mörkar deras avbrott, för att slippa betala igen en del av avgiften

🤪🤔

Kommer ni ihåg dom där pizzorna man kunde köpa i frysdisken för några år sedan. Gjorda på hårdbröd Jag gillade dom, och blev faktiskt så sur, då jag hittade denna oöppnade förpackning nere i vår frys, men den borde inte ha legat kvar där, för den hade gått ut, way back in time.

Men så hittade jag det här, då jag var in på Ica Maxi, härom kvällen:

Visserligen får man nu lägga på toppingen själv, men det kan ju vara rätt så nice. Då vet man liksom vad det är.

Hittade även denna kalla sås:

Den föll mig i smaken, och roligt med nåt annat, än vad man alltid annars använder sig av.

Igår efterlyste kvällspasset i P4, historier om då man varit lite av en virrpanna. Jodå, det händer väl. Jag kunde inte låta bli att lägga ut följande minne, och vi backar bandet till oktober, 2015, och jag hade den där jädrans väskan, fast satt i magen. Som jag fick ha, dygnet runt. Och jag citerar nu inlägget:

”Böjer mig för överheten och bekänner att det var mitt fel, att Nicco missade förmiddagens lektioner, igår. Det började med att hon stod och letade efter en smörgås, jag gjort i ordning till henne att ta med på tåget.

Grävde i kylskåpet den fanns ingenstans, och vi började skylla på att Åke måste ha fått den med sig då han åkte på morgonen. Men så gluttade jag på skafferidörren, och vad tror ni, jo, jag har alltså lagt in den färdiga mackan i brödkorgen. Nå, mysteriet löst.

Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.

Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…

Ja, jag hade dom på fingret, heeela tiden, alltså och betänk också att jag inte ens tagit något morfin eller annan tablett, smuttat på whisky som kan ge lite sidoeffekter, eller slagit i skallen 😀

Jaja, det hjälps inte, man kan ju vara lite snurrig i kupan ibland, och att jag höll i nycklarna utan min vetskap, kanske inte var så konstigt, jag höll ju samtidigt i väskan, och kände därför inte av dom.

Vi fick då starta dagen med ett gott skratt, så där, nästan så tårarna började rinna 😀” slutcitat

Tur att man oftast kan skratta åt allt elände, eller hur.

Idag blir det utfärd till MIO på förmiddagen och en kaffedejt med Helena på eftermiddagen. Och hey, det är ju fredag också, kan ju inte bli bättre 😀

Ha det gott, allihop!

Hur var det nu igen, det där med brevbäraren?

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 juli 2020 kl 09:38, Bli först att kommentera

Innan lunch igår, så åkte vi iväg för att se om vi skulle hitta några hjortron. Fast njae, vi är inte på rätt ställen, utan den här gången blev det tricolor:

Det bidde i slutändan, en liten låda med blåbär, en annan liten låda med styckfrysta hallon, och påfyllnad i en påbörjad liten låda med hjortron. Litet i all ära, men naggade gott att finna 😀

Såg en bild nån lagt ut i en grupp på FB, en kärnfri hjortronkräm, såg jättegott ut, och som jag förstod det så kör man hjortronen i en råsaftcentrifug så får man bort stenarna. Hm, men det tarvar ju en del hjortron så jag får nog drömma om den krämen.

God Assistans, bolaget jag är anställd av, taggade mig i ett inlägg dom haft ute sedan maj. Nu har jag vunnit en sak, igen, citerar kommentaren:

”God Assistans – vårt löfte Hej Maria! Du har vunnit en gratis startplats till Glädjeruset virtuella lopp😊👍, maila till [email protected] så återkommer vi med det praktiska. Tack för dina synpunkter och stort grattis!” slutcitat

Och nu har jag anmält mig dit, kommer att få T-shirt, nummerlapp, en bok och sånt. Detta lopp, Glädjeruset, arrangeras av idrottsföreningen God Assistans IF tillsammans med Täby IS Friidrott och överskottet från loppet går till Hugos Stiftelse som arbetar för ett gott och aktivt liv för barn och ungdomar med funktionsnedsättning samt deras familjer.

Eftersom anmälningsavgiften går till något bra, så ringde jag Sally, och frågade om hon ville köra detta, hon därborta i Järlåsa, och jag här med min brukare. Och det ville hon så nu ska jag anmäla henne så får dom ändå in en liten slant.

Klicka på bilden så kan ni läsa mer om det och kanske joina oss i detta 😀

Mitt i köttsoppekoket igår eftermiddag, så hände följande. Jag blev uppringd av kvällspasset i P4…igen. Jag kan ju inte låta bli att kommentera deras kvällsämnen, och igår handlade det om vad man fått om bakfoten.

Det är ju mycket jag fått om bakfoten, genom livet, men jag skrev det om brevbäraren. Det har jag bloggat om förut så för visa av er blir det nu en repris. Jaja, jag citerar min kommentar, det går fortare 😁

”Detta är nu 6 år sedan det begav sig, men ändock. Vi, det vill säga jag, min man och yngsta dotter, då 16 år gammal. Var nere hos vår äldsta dotter som bor i Järlåsa, 2 mil utanför Uppsala.

Då föll det sig inte bättre än att jag fick en lektion om kungar. Jodå, nu är det ju så här, till mitt försvar då, att jag aldrig i hela mitt liv, varit intresserad av kungar eller religioner, ja, historia överhuvudtaget. Och jag lovar, då det lärdes ut om Vasa, ni vet, snubben som uppfann Vasaloppet…jo jag vet nu, att han var kung, men innan den gången, så visste jag faktiskt inte det. Och vill framhärda, att jag förmodligen, var sjuk, just den lektionen.

Jag blev ju genast ifrågasatt och ingen ville tro att jag inte visste. Dom ville veta vad jag trott. Jamen, han åkte ju runt på skidor med nåt rör på ryggen, så han var väl brevbärare.

Haha, jo, jag förstår ju att det lät knäppt, men jaja, jag hade fått lite om bakfoten.

Igår pratade jag med äldsta dottern som berättade att dom varit och kollat in skeppet Vasa, häromdagen. Nu sa ju jag genast, utan betänketid, jaha, kungens båt, eller vad. Mm, ni fattar va? Jag skulle inte sagt ett ord 😁🙃” slutcitat

Och detta lät så roligt, så dom frågade då om dom skulle få ringa mig, och vad säger man. Javisst, ring ni, men till mig själv pratade jag högt och undrade varför jag inte kan låta bli att kommentera deras inlägg …

Idag ska jag på PMU med Nicco, hämta ut kaffepanna jag beställt till vår eldpanna, städa lite inför helgen. Och invänta fint väder, som det kanske kan bli imorgon. Ser jag fram emot.

Ha en fin dag, allihop!

Hon, den där människan, alltså!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juli 2019 kl 09:18, 2 kommentarer

Har ju bloggat några år nu, närmare bestämt i drygt 10 (för er som inte hängt med). Och en del historier har jag skrivit både en och två gånger, kan vara svårt att hålla reda på om man redan skrivit det eller inte, men då brukar jag köra den i alla fall och säger att den som redan hört det, kan skrolla vidare 😀

Kvällspasset i P4 är en sida jag följer och dom söker ofta historier i specifika ämnen, och jag kan som inte låta bli att kommentera, det är klart, i mitt huvud finns redan dessa historier, antingen i färskt minne eller så har jag kanske bloggat om dom tidigare och väckt dom till liv.

Igår handlade det om förseningar och jag kunde återigen, inte låta bli att skriva en kort historia på deras FB sida. Och väl uppe på Gammlia, fick jag ett meddelande på messeneger, ”kan vi ringa dig?”.

Ojoj, jag svarade att det går bra, fast vi är på en bilträff, så jag kan inte garantera tystnad. Det avskräckte inte dom, utan jag blev uppringd 🙂 Lägger ut länken här så får den som vill, lyssna på mitt svammel, konstigt att man kan fastna i en mening, man lyssnar på det och sedan tänker man, varför sa jag inte det där, och vad sa jag nu.. nåja, he jer som he jer och he vart som he vart 😀 Klicka på bilden så kommer ni dit:

Jag vandrade inte runt på Gammlia, så det blev 4 små bilder därifrån:

Och här en fin bild som Mats Alfredsson tagit:
Samt den här jättefina bilden som Larsa Berggren tog, Fjuppe sitter med oss:

Apropå att blogga så kom det förbi en man på Gammlia, och berättade att han läser min blogg varje dag, och han tycker att jag skriver så bra. Haha, och jag sa, jag undrar egentligen, vad folk tycker är så bra, av det jag skriver. Men jag ska absolut inte ifrågasätta det, tycker givetvis att det är kul att nån läser och roas 😀 Mannen ifråga är en som Åke känner så där, lite grann sen 80 talet, och vi fick ta en liggvagn av dom, som vi fick ha till Theresé, men jag med mitt ansikts igenkännande, ska villigt erkänna att för mig var han helt ny 😀 Men då han nämnde vagnen, så visste jag.

Hade glassbesök igår, vi satt faktiskt under parasollen, det var nalta varmt. Besöket fick bli en reminder om att jag snart ska börja jobba igen. Det var nämligen min vårdtagare och arbetskollega, som kom hit.

(saft i glaset, tro inget annat)

Och konstig kanske man är, men jag saknar jobbet, då jag börjar, den 5/8, så har jag varit hemma i 3 månader, helt sjukt. Nä, jag vill ha lite rutiner, och ordning och reda. Känner också en viss tacksamhet (vet nu inte mot vem eller vad, men…) att man fick lite sommarkänslor, trodde nog att det var kört, med tanke på dom kalla nätter vi haft och kyliga, blåsiga dagar. Härligt!

Nu blir det att gå ut med Winstone i värmen, sen fäller jag nog upp parasollen och kommer att ömsom sitta därunder och ömsom ladda batterier i solljuset.

Jo just ja, måste en sväng till Bo-Lage också, jag min knäppa människa har beställt 3 vinflaskor, hon som nu inte dricker vin, men det såg så gott ut, hahaa..bild kommer imorgon.

Ha en underbar dag, allihop!

Smärre utgrävningar!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 maj 2019 kl 08:21, Bli först att kommentera

Råkade få se att det är chokladbollens dag, imorgon, ojoj, så därför lägger jag ut detta idag, om det är nån som vill förbereda sig för morgondagen 😀

Då jag gör chokladbollar, gör jag dom precis som jag alltid gjort dom. Samma smet, fast alltid med extrasaltat smör, och kanske lite mer kaffe, jodå, lite får man kosta på.
Här får ni tips på hur man kan göra andra bakverk med chokladbollssmet som grund, klicka på bilden så tar ni er dit!
Imorgon är det inte bara det, utan även ”bastuträffsgåutochätamedallaplusrespektivemiddag”, och bord är bokat på Balder. Blir bra, nära till bussen, och bra mat, vad vi vet 😀

Igår var dagens fråga i radio Västerbotten P4, hur man hanterade värmen ifjol, och jag skrev att jag satte ner solstolen i sjön, men givet, det är inte alla förunnat att ha en stuga vid en sjö, så la jag till bilden jag tagit, och det läste dom sedan upp 😀

Frågan dom hade i kvällspasset i P4, var vad man fortfarande gjorde som man alltid gjort. Jag la ut en bild på kassettbandspelaren och skrev att lyssna på kassettband, gör jag faktiskt ibland, och i spelaren sitter just nu ett Eddie Meduza band. Fick många likes på den och det skrevs om både spelaren och skallarna 😀

Just nu är rörmokaren nere i katastrofkällaren, undrar om det är jordekorrar, kanske en mullvad eller för all del, en grävling som åstadkommit denna förödelse:

Nå, om inte annat, så kommer det att bli bra då det är klart, och till och med bättre, tänker att man kunde kosta på att fixa till lite, färg är ju inte nån större investering, och rensa är vi ju lite van med, nu. Mycket som kan kastas här också.

Idag ska jag sitta ute, punkt slut, igår var det fina vädret inte så ihållande och inte var det nån värme heller. Ser betydligt bättre ut idag.

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Den flaxade ihjäl sig, stackaren!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 april 2019 kl 09:25, Bli först att kommentera

Fick ett meddelande på messenger igår:

Jojo, skickade det till Nicco som skrev: Nu får du ju ge dig! Hon tyckte att min tid på radion skulle vara over and done with, men icket! 😀

Den här gången handlade det om saker som lossnat och ja, det finns många såna historier. En av dom skrev jag ju om här, för inte så längesedan, den där ytterdörren i stugan, som lossnade och flög iväg. Och den la jag ut på deras sida och fick meddelandet.

Sen blev det cirkus ett tag. Dom hade sagt mellan vilken tid dom skulle ringa, fick ett meddelande, det tutade upptaget. Jag skrev att det är säkerligen min mobil, slå numret manuellt. Får en tumme upp…sen vill dom att jag ska ringa. Jag gör det, det går igång en telefonsvarare och sedan säger den att det är upptaget.

Skriver till dom att det inte funkar, men frågar då min vårdtagare om dom kan ringa på hennes mobil. Går fint! Lämnar numret, dom ringer upp och jag får tala med en tekniker, som tycker att ljudet inte är det bästa, men…så säger han att jag får lägga på, det är en massa störningar, och dom får ringa upp då det är dags.
Precis som om man inte var tillräckligt nervös innan!!!

När samtalet då kommer, säger radioprataren att det är lite kaos, det blinkar röda lampor på deras paneler och det ligger kablar och sladdar överallt. Vet ni vad jag tänkte då?

Det är för att dom har mig på linjen, hahaa….jag kan ju störa dom flesta elektroniska sakerna som finns, jag och mitt energifält 😀

Apropå stugan och blåsten som var då dörren lossnade, så hade Nicke, min svärfar, snickrat ihop en fågel, med vingar som snurrade runt då det blåste. Den satt på vårt stugtak, en sommar och en bit in på hösten.

Vid ett tillfälle så berättade min farbror Matts om ett konstigt, dovt swoschande ljud dom hade hört då det blåste, dom hade klurat länge på vad stackaren det kunde vara…lite spöklikt, så där, höst ni vet, mörkt och murrigt ute och detta läte.

Jo, men sen hade dom kommit på vad det var, han och frun Ingmarie, det var pippin på taket, den vevade sina vingar i 120 och det bar sig faktiskt inte bättre än att vingarna till slut lossnade i stormvindarna

När jag påminde Åke om det igår, så sa jag att det måste ju ha varit lite som när dom satte upp dom där vindkraftverken vi har i stugan nu, innan man vänjer sig vid ljudet, *TJOFF TJOFF TJOFF*. Våran fågel hade kanske lite mer *FRRROOO FRRROOO FRRROOO* ljud för sig.

Så kan det gå och så kan det bli. Blåser ju häftiga vindar här nu också, lite bättre idag än igår, men ändå. Nåja, den dörren vi har till vårt hus idag, sitter nog fast, och ingen träfågel på taket har vi, det enda som kan oroa mig lite är tältet vi har ute på gården, men peppar peppar, vinden kanske lägger sig åt rätt håll då den kommer ditåt.

Ha en fin dag allihop, och håll i hatten!!!

Lite nervigt var det allt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 augusti 2018 kl 08:48, Bli först att kommentera

Jo vi testade den där falska hjortronsylten till havregrynsgröten och den var inte alls, helt fel. Kul att man kan göra sånt där utan att behöva leta sig ut i en skog, sedan leta reda på några bär, rensa och sedan hem och förbereda. Eller göra som jag brukar göra, köpa en burk hjortronsylt, och betala dyra pengar för den.

Denna sylt, måhända, kanske inte ersätter hjortronen rakt av, men det var då något nytt i alla fall. Jag skulle väl knappast bjuda på den, som efterrätt efter nån finare middag, uppvärmd med glass, men smakmässigt skulle det passa alldeles utmärkt, fast man äter ju lite med ögonen också 😀

Lånad bild härifrån

Kvällspasset i P4, finns på Facebook, och där efterlyser dom olika historier, dom kommer med en rubrik och sedan får man kommentera med det man tycker passar in. Igår ville dom höra om händelser som man inte hade räknat med. Och jag kunde inte låta bli att skriva om tävlingen i Fällfors, i somras, då jag hade den där lilla incidenten med förarstolen som halkade bakåt ett snäpp, i starten.

Och snopen blev jag, lite som deras rubrik, ”det hade jag inte räknat med”, så skrev dom på messenger till mig och undrade om jag kunde tänka mig att dela historien under deras program, i direktsändning. Nu skrev dom också att det inte var säkert att jag skulle komma med, men if so, så skulle dom ringa mellan 17.30-18.30.

Mja, ok då, svarade jag, ni kan ju prova att ringa…. jag var dessutom på jobbet, och då vet man ju aldrig vart man är. 17.20 ringde ett 031 nummer som jag genast slog bort, försäljare tänkte ju jag. Men det ringde genast igen då jag knäppt av, så jag svarade, och det var dom som ville höra en snabbversion av berättelsen, och sedan skulle jag avvakta igen och se om dom skulle ringa.

En kvart senare ringde det…hon sa att jag skulle ut i sändning, jag skulle hänga kvar i luren i en minut och sedan skulle Morgan, kvällens radiopratare, ropa på mig…lite nervöst kändes det allt 😀

Och här kan ni lyssna på min lilla story, 10 minuter och cirka 20 sekunder in i programmet, om ni klickar på bilden:

Och här hittade jag bilden

Hoppas på en bra dag för er alla!

Etikett: kvällspasset i P4

Blev typisch, typ och sedan ish?

Agent 007, utan rättighet att skippa kön

Tur man kan skratta 😀

Hur var det nu igen, det där med brevbäraren?

Hon, den där människan, alltså!

Smärre utgrävningar!

Den flaxade ihjäl sig, stackaren!

Lite nervigt var det allt!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten