Etikett: olycka

Fruktansvärt elaka, saker…

Av , , Bli först att kommentera 12

Hem kom vi, och nu ska det laddas inför Nyårsafton. Har dock ingen planering än, det jag vet är att Theresé, Anders och Sally, dyker in på nyårsaftons förmiddag. Dom tar det lugnt efter vägen och sover en natt på höga kusten hotellet.

Vi hade oturen att hamna mitt i ett bärgningsarbete på E4:an, så där fick vi stå i 40 minuter, men annat än det så gick det bra, ingen halka, inget regn, jag körde från Harmånger och hem.

Man kan välja att köra över Uppsala eller ta andra hållet, mot Sala, då man ska hem, Uppsala svängen är längre, men bättre väg, så tidsmässigt är det plus minus noll. Nu valde vi att vika av mot Sala, så vi passerade infarten till Gysinge, och där väcktes onda minnen.

Onda, inte bara bokstavligt talat. Jag och Åke råkade ju hitta på att vi skulle dit och kolla lite, en sån där myggsommar, och där var det mygg, vill jag lova…elaka rackare, som sved ordentligt i skinnet. Då vi skulle fika så rekommenderades vi att sitta ute, det var nämligen överfullt inomhus, av dom där flygfäna.

Nä, jag skulle ha blivit galen, om jag bott där. Dom måste ha vässat sina blodsnablar på rakblad, spindlarna hade julbord, hela sommaren, då näten dignade av myggor, huvva.

Och apropå mygg och insekter, gissa vad som fladdrade förbi då vi steg ur bilen i Järlåsa/Johannelund, dagen innan julafton…jo en fjäril. Ur led är tiden, eller?

Kolla julklappen jag fick av Theresé, en passande halsduk och en kökshandduk:

099 100

Sedan fick jag en termos, Anders-Petter, från den där 300 kronors klappen och Åke en ljuslykta:

103 105

Avslutar med att önska er en fin måndag och lite fler bilder från huset, här är delar av Sallys rum:

001 002 004 005Och här är Theresé och Anders sovrum, som inte bara är där sängen står, utan man kan runda hörnet också och där finns mer utrymme:

008 009Sedan har vi tv häng här i en vrå:

094Och lite annat, blandat:

007 084 085 089 090 092 093 095 097 098

Här snackar vi miljonbelopp

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi var med om en liten bisarr olycka med ett verktyg inblandat i det hela. Jag kontaktade företaget och berättade vad som hänt och på vilket sätt dom eventuellt skulle kunna kompensera det inträffade.

Nu ville dom ha kvitto för en eventuell garanti process. Jag skrev att kvitto, inte fanns längre men dom kan ju inte mena att man inte bör använda saker efter garantitidens slut, i så fall är det mycket i det här huset och garaget som får gå till soporna.

Jag ville också att dom skulle ersätta lite, för sveda och värk, i detta fall, sveda och ett plåster på såret för den otäcka händelsen. Men är det någon här som tror att det skulle kunna gå vägen? Näpp, detta är inte USA för då hade vi kanske kunnat snacka om miljontalbelopp, enligt en källa på Liljaskolan. Och det kan jag tro.

Amerika är väl landet med alla de olika föreskrifter och varningar, allt för att dom ska kunna svära sig fria om något händer. Ja ni kanske läste detta, då det var på tapeten:

”Placera inga barn i tvättmaskinen. Torka inte mobiltelefonen i mikron. Bläddra inte i telefonkatalogen medan du kör bil. Dessa tre autentiska varningar ur bruksanvisningar vann pris som årets stolligaste i en tävling i USA.

En jurist intervjuad av AP säger att man inte bör skratta åt dem: I USA är det vanligt att skylla alla möjliga självförvållade olyckor på tillverkare och stämma dem. Varningarna utgör bittra påminnelser om händelser där någon råkat sätta på tvättmaskinen sedan ett barn krupit in i den, där någon annan tappat mobilen i badkaret och sedan försökt rädda den i mikron och en tredje kund har kört bilen av vägen bläddrande i en telefonkatalog – varpå de har stämt tillverkarna av tvättmaskin, mikro och telefonkatalog.”

Jojo, säger jag. Och här borde väl då lösningen vara. För alla företag som inte vill höra talas om olyckor med deras produkter inblandade: Används EJ, efter garantitiden gått ut, och dessförinnan, sparsamt och med eventuella skyddskläder, hörselkåpor, arbetshandskar, ja varför inte en vadderad riddarutrustning.

Nå, jag skrev till företaget att jag köpte deras ursäkt, men att jag ville blogga om detta för att berätta för andra, hur man kan resonera om dessa situationer. Jag fick till svar att jag givetvis fick göra som jag ville, men han önskade att jag inte skulle göra det, och sedan blev vi erbjuden en ny…sån där sak som gick sönder, samt en annan reservdel, utöver.

Och vi får nog lov att acceptera detta, om man inte skulle gå vidare och dra dom inför rättegång, men nä, det gör vi inte, utan jag har ok:at deras erbjudande, och med den anledningen nämner jag inte företaget vid namn, men skriver om i alla fall, för detta kan ju hända med precis vad som helst och när som helst.

Spara kvitton, kontakta företaget eller återförsäljaren om det händer något, och kanske framför allt, dokumentera, så ni har något att komma med, om det skulle behövas.

Även om det är grått ute idag, åtminstone bitvis, så upplever jag ett ljus när jag tittar ut, som det var längesedan jag såg…ja jag vet, det har ju med nyputsade fönster att göra 😀 Och kolla här vad jag hittade på Jan A:s FB sida, vad lite man vet eller tänker på 😀

11959998_1494121337567769_3102866422017036702_n

 

Önskar er alla en toppen onsdag.

 

 

Varför skapa hinder och olyckstillfällen, då…

Av , , Bli först att kommentera 9

Så kommer det i tidningen, det jag sagt från dag ett, detta är inget övergångsställe men alla går precis som om det vore ett. Varför gör man en sån här grej?

http://www.vk.se/1502591/tidsfraga-innan-en-olycka-sker

Läste på FB och där hade en kommenterat och tyckte att man kan väl flytta ett av dom andra övergångsställena dit, och varför inte. Ta det som ligger vid ingången till hotellet, det ligger så nära vägen att det bara är ogjort att någon ska snava ut över dig då du kommer körandes.

Jag förstår, och jag har gått på körskola, att man som bilförare alltid ska anpassa farten efter dom hinder som finns, men…varför skapa hinder och olyckstillfällen då dom på ett enkelt sätt kan förhindras? Ja säger säkert någon, man ska inte köra fortare än man kan stanna, och ja säger jag, man ska heller inte springa över vägen och ta för givet, att alla ser dig.

Nästa ställe som folk av någon outgrundlig anledning tror har ett övergångsställe, är vid Lottas krog. Det finns ingen skylt där och absolut inga ränder på asfalten som ens skulle tyda på ett övergångsställe, likväl klampar folk över, hela tiden. 1 person på 100 (typ), stannar. Och sist vill jag också nämna alla cyklister, som visar sin okunskap i trafiken, då dom kommer cyklandes, mot trafiken, där det är enkelriktat, snacka om att utmana ödet.

Jaja, jag ska också försöka vara diplomatisk här och säga att inte alla gående, beter sig som kor på grönbete, det vill säga rätt så okontrollerbart, inte heller alla cyklister, det finns dom som sköter sig exemplariskt, och detta gäller även bilisterna. Vi gör alla våra fel och misstag, men förhoppningsvis så lär vi oss av dom, och kan föra det vidare, istället för att visa våra barn, hur fel det kan bli eller göras.

c76b4259970d09430c4ca15b26a1cb20

Hehe…kunde ju inte låta bli att lägga ut den där lilla texten, för jag vet, att det man skriver, alltid kan reta någon, och andras åsikter, kan ibland reta mig med 😀

Ha en fin dag, allihop!

 

Snabba beslut

Jag och Winstone har gått långpromenad över Umestan, både i söndags och i förrgår. Denna runda gick jag ju alltid med mina gammgrannar, Kerstin och Jan B, på den tiden då vi bodde i lägenheten. Jag förstod inte först, varför det tar 20 minuter längre då jag går nu, men en nanosekund senare, så visste jag varför.

Vårat utgångsläge då, var närmare än där vi bor nu, och jag har inte gått som rätast, utan vi har plöjt hela Ridvägen och runt VK huset, så det tar sin lilla tid. Får se vad det blir idag…alltid kul med ”nya” vägar att gå.

Foto1992 Foto1993 Foto1994 Foto1995 Foto1999 Foto2001

En olycka har inträffat nere vid järnvägsallén, mellan en bil och Mc. Jag skjutsade ner Nicco till tåget och det var jättelång kö så man förstod ju att något hade hänt. Tittar i backspegeln och där kommer en polisbil på fel sida körfältet (andra sidan mitträcket) …det gick bra, men man förstår ju vilken skärpa dom måste ha, och vara snabba i sina beslut, för att kunna bestämma vad som är bäst, just i stunden. Och dom ska då i sin tur, lita blint på att vi andra har sett att dom kommer, lite nervöst måste det ju ändå kännas.

Nu hoppas jag att det gick bra för alla inblandade, aldrig trevligt med såna där olyckor, och det hjälps inte, som Mc åkare sitter du ju så oskyddad. Tilläggas bör ju att INGA olyckor, what so ever, är trevliga, dom skulle vi lätt klara oss utan.

Vännäsplåt har ringt tillbaka och dom ska komma hit och räkna på taket, fint, då kanske det sitter ett nytt tak på huset innan årsskiftet. Idag ska jag ner på banken och se vad dom kan bidra med 😀 Ska även diskutera våra pensionspengar, sånt där begriper inte jag mig på, men vet att det sparande vi haft, inte är så bra längre, så det får nog omplaceras på nåt sätt.

Omplacera, lite som att göra om, och här ska ni få höra en låt i nytappning, omgjord, kan man kalla den, faktiskt jättebra 😀 ha en fin onsdag, alla mina vänner!

Dela med er och ni får tillbaka, det tror jag på!

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag såg en filmsnutt på FB, om en förståndshandikappad tjej, Fruzsina, som hotas av utvisning till sitt hemland, där hon inte har någon att komma hem till, utan kommer att hamna på ett hem för förståndshandikappade. Vilket i sin tur innebär att hon inte har någon framtid där.

Ni kan läsa mer om henne om ni klickar på den här länken: Expressen/Fruzsina

Jag delade länken om den filmen, på FB, och fick sedan en till länk där det stod om en kusin till Fruzsina som säljer hållisar, för att hjälpa Fruzsina att kunna stanna kvar. Här kan ni läsa om dom: hÅllis

Och här kan ni se dom som jag beställde 😀 Och jag fick en extra med på köpet, vilket innebär att jag kommer att dela med mig, jag också 😀

003 005

Jag steg upp i morse, tittade mig i spegeln och tyckte jag såg gammal ut, haha…jaja, ok, beroende på vem du talar med så kan jag ju kanske tillhöra den kategorin av människor som passerat ungdomens dagar. Nå, jag tänkte inte mer på det, gick sedan in för att borsta till håret och tycker att jag ser ovanligt svart ut, under ögonen, böjer mig närmare spegeln och nu såg jag varför jag sett 10 år äldre ut. Jag hade glömt att ta bort mascaran innan jag gick i säng igår, jag som alltid brukar göra det, inte konstigt då, att jag inte förstod vad det var, från början 😀

En kul grej, hemtelefonen ringde i förrgår, det tillhör inte, vanligheterna, och en kvinna presenterar sig och säger att hon ringer från tv 4. Jag undrar tvärt vad tusan dom kan vilja mig, och hon fortsätter med att hon har läst min blogg, ja jag säger då det. Vilken spridning det kan vara på ens ord.

Dom skulle göra ett reportage om hund försäkringar, och jag hade ju skrivit om det, i fjol, tyvärr kunde jag inte bidra med så mycket mer om just det, vi brukar ju, som inte diskutera just den saken, med andra hundägare, men så råkade jag berätta om Eloise lilla olycka med korsbanden, operationen och försäkringen vi hade. Hon frågade om hon kunde återkomma, för det kunde bli aktuellt med kattförsäkringar också, och det får hon göra, om hon vill.

Hon frågade om vi hade bilder på Eloise då hon var nyopererad, Nicco säger att hon har, men frågan är vart, och jag är glad att jag har bloggen, för där har jag skrivit om händelsen och lite detaljer, som i så fall, kan vara av intresse. Jaja, vi får se om det blir nåt av det.

Idag ska jag i alla fall träffa Anna, för en Swedish fika, det blir en bra början på helgen. Jag är ledig idag, kan man tänka, och det känns underbart, faktiskt. Ha en fin fredag, alla läsare, vänner och bekantingar!

010

 

Testkört och grubblat lite

Av , , 2 kommentarer 7

Ja då har vi testkört broddarna, igen. Jag har i alla fall kommit fram till varför dom inbyggda broddarna i skorna, inte är lika bra som dom man sätter på. Jag har stått och jämfört, kliat mig i skallen, grubblat och så…kom jag på det.

Själva taggarna ser exakt likadana ut, och det är samma längd på dom, men, dom inbyggda, sitter ju i en flärp som man kan vika tillbaka, och dom stummar inte, utan ligger ju mot gummisulan. Om jag trycker på flärpen med fingret (lika med att jag går på dom) så åker själva brodden in i gummisulan så det som sticker ut av taggen, kanske bara är någon millimeter…med andra ord, värdelöst.

Det enda som är positivt är att dom duger då det är väldigt lite halka, och man behöver inte känna sig dum då man traskar in i en affär.

Och apropå halka, vinter och underlag, i mitt bläddrande i dom gamla tidningarna, hittade jag även reportagen då mina föräldrar var med om en tragisk bilolycka med dödlig utgång. Detta var olyckan jag skrivit om tidigare…det var 1977, och jag visste om att den skulle hända, 1 vecka innan det hände.

005 023

Fråga mig inte hur jag kunde veta detta, och inte heller hur jag kunde be till Gud, att mamma ”bara” skulle få bryta ett ben, det var det värsta jag kunde tänka mig och som man kunde överleva. Hon överlevde, med ett krossat lårben, pappa överlevde också.

Den morgonen berättade dom på radion om en dödsolycka utanför Tierp och jag log lite då jag berättade för farmor att det var mamma och pappa. Tok…sa farmor och viftade bort det. Sedan kom tidningen, och namnen som stod där. Farmor skulle då berätta för mig och jag sa återigen, men det var ju det jag sa.

Jag var närmare 20 år, då farmor berättade detta för mina föräldrar, hon ville inte tro att det var sant, men jag kommer ju själv ihåg detta, som igår. Hur dåligt jag mådde innan olyckan, och att jag inte vinkat i fönstret då dom åkte, och denna förtvivlan att veta att det skulle hända något, men jag ville inte att mamma skulle dö. Ja, obegripligt, men sant, det händer många konstiga saker i våra omgivningar och mycket man inte kan förklara, så det är bara att acceptera.

Åke är på kurs idag, arbetsrelaterat förstås, så jag tänker minsann städa lite inne i vårt sovrum, tror jag, bära bort böcker kanske, och sätta upp andra saker på stringhyllorna. Det gjorde jag i badrummet igår, ja badrum förresten, vi har ju inget badkar bara dusch därinne, så det kanske bara heter toalett? Jag rensade bort och gjorde en liten rockad, blev bra tycker:

024 025

Önskar er alla en toppen lördag!

018

Vad lite vi vet…och var glad för det

Av , , Bli först att kommentera 9

Lev varje dag som om den vore den sista, gör alla dagar så bra du kan, ta aldrig ut något i förskott och lev i nuet, inte i det som varit och inte i vad som kan komma. Hur många gånger har man inte hört detta, och så många gånger vi diskuterat, vridit och vänt på olika frågeställningar. Man får aldrig veta varför, och man ska vara glad, att man inte vet något om morgondagen.

Samtidigt som man ska vara glad att morgondagen alltid är en ny dag, med nya förhoppningar, och den kan alltid bli bättre än gårdagen, det vet man inte.

Det var bastukväll igår, och jag frågade genast då jag klev in, vart en ur vårat gäng var…men har du inte hört…vet du inte…sa dom och såg väldigt nedstämda ut, man blir alldeles kall och hinner tänka så mycket.

Jag tänker inte skriva om vad som hänt eller vem det gäller, utan det var bara därifrån, mina första ord kom ifrån, en olycka som alltid händer så lätt, och som man inte kan undvika, det bara sker, ingen kan leva och bara trippa runt på tå, och tro att man ska klara sig oskadd. Det kan hända vem som helst, vart som helst och då man minst anar det. Vi tänkte i alla fall på dig…igår, det var ett tomrum på bänken, som vi snart hoppas att du fyller ut igen.

I övrigt var det som vanligt, därnere, och 30 kronor var det enda som trissen bidrog med, ingen förändring där heller, med andra ord.

Jag och Tina åkte ut på invigningen av ÖoB:s nyöppnande, vi var inte dom enda, och då vi skulle ut så var den kön, betydligt längre än vad den var då jag var in i deras gamla lokal, vid utförsäljningen. Borta vid entrén, då vi skulle ut, så stoppades nu inkommande, och kön ringlade sig ut på parkeringen….ULLARED släng er i väggen!!! Hahaa…jaja, fast bara nästan.

Foto1229

Önskar er alla en fin fredag!

Foto1226

 

Ja så kan det vara…

Av , , Bli först att kommentera 10

En lite tyngre dag idag, med stundom, eftertanke och saknad. Återigen en årsdag, som man önskat att man sluppit. Idag är det 2 år sedan, pappas olycka, jag kollar arkivet i bloggen…igen, och ser vad som står både 2012 och 2013, man minns det som igår.

Jag var inte på plats då olyckan inträffade, men i mitt huvud ser jag ändå ALLT och jag har också ett ljud i skallen som inte vill försvinna, hur det lät och det är inte trevligt.

Jag som i min enfald, trodde att människan var konstruerad att glömma eller förtränga, sådant som är mindre roligt, jag menar…vem skulle skaffa fler barn om man kom ihåg hur ONT det gör att föda ett barn, och hur lätt stressad man kan vara den första tiden, innan alla bitar faller på plats? Då var det inte så många flerbarnsfamiljer, kan jag tänka.

Nå, livet tuffar på ändå, så är det, och lite grann kan det ju ändå stämma, hur vi är funtade alltså, för man har ju en tendens att komma ihåg dom bra sakerna, och det gör ju kanske att en förlust, sakta men säkert övergår till ljusa minnen, man kan skratta och le och minnas.

Nu står i alla fall middagen och puttrar på spisen, jag blev inte ledig idag som det står enligt schemat, utan jag får hoppa in i eftermiddag. Och Åke och Nicco förväntar sig väl middag då dom kommer hem, och inte nog med det, jag vill nog gärna ha en middag med mig, också, så därför håller jag på att förbereda detta.

Nu ska ni få höra, ni vet den där baljan med vatten, som jag ställde innanför källardörren, framför kattluckan, för att katterna inte skulle stå där och klösa sönder luckan…det funkade bra, tills fram för en halvtimme sedan. En smäll, Winstone, den fina vakthunden, sprang och gömde sig i tv rummet, jag trodde att det var en katt som bara testat att komma åt luckan, så jag gör mig ingen brådska.

Kommer ut i hallen och gissa vem som gömmer sig under hallbyrån…tadaaa…katten Eloise, alltså hallå, hon måste ju alltså ha tagit sats, flugit över sista trappsteget, över baljan med vatten och ut genom luckan, för hon var inte blöt någonstans och baljan stod kvar, orörd…ja jösses!!!

183506_497279

Hoppas på en bra dag, för er alla och för er som känner sig hugade, och är lediga ikväll, cruising gänget samlas på Gammlia klockan 18 för att sedan ta några varv på stan, feel free to join them!

Foto0843

 

Händerna upp i luften!!!

Av , , Bli först att kommentera 12

Många dödsolyckor…unga människor som mister sina liv eller blir allvarligt skadade, kända personer som begår självmord, tragiskt så det förslår. Jag läser kommentarer på FB, dom som lämnar meddelande eller skriver fina ord till den som gått bort.

Fina saker, direkt från hjärtat, jag kommer ihåg vad jag själv skrev då, efter pappas olycka och sedan efter hans död. Man kommer ihåg förväntan, smärtan då man insåg att det inte skulle sluta väl, och förtvivlan den dagen han var borta.

Alla går vi igenom såna här saker, på ett eller annat sätt. Vad jag tänkte på när jag läser allt det här är att jag hoppas innerligt, att personen som fått dessa hälsningar, redan visste, i hjärtat, att det var det här människor tyckte och tänkte om dom. Och sen, att man skriver, det är ju givetvis ett sätt för en själv att behandla sorgen, så visst ska man göra det, om det är det man vill.

Det är så lätt att ta fram dom dåliga sakerna då det gäller mycket, då det tvärtom, behövs så lite av visad uppskattning för att göra någons dag till en bra sådan, så slutligen, det är ju just därför, som man så vackert brukar säga, att man ska tala om eller visa för dom man älskar, att man gör just det, så dom vet 😀

Nu ska jag berätta något helt annat…dråpligt är det också, kan ni tänka. Jag skulle ut en runda med Winstone igår, han for ner i ett dike här, alldeles utanför deras infart, och gjorde numero 2. Jag plockade fram en påse och påbörjade resan ner till…skiten. Det såg jämnt och fint ut, men första steget for ju foten ner, typ 40 centimeter, jag vrickade till den, händerna upp i luften och sedan stöp jag, rätt ner, längst ner i diket…missade skiten i alla fall 😀

Tyckte min Ecco sandal kändes jätte konstig efteråt, men jag såg strax varför:

002

Den har gått sönder, och hade blivit helt förstörd. Tur då att vi skulle till Gränby centrum och där finns minsann en Ecco butik så jag fick köpa mig ett par nya sådana:

005

Redan provgått i dom, och jag höll mig på fötterna… den här gången 😀

Önskar er alla en fin onsdag!

 

Vad ska det väntas på???

Av , , 18 kommentarer 50

Egentligen känns det knepigt att skriva om det här, enbart för att det är rätt så personligt, men samtidigt kan jag inte låta bli, jag stör mig på dom som ”tror” sig veta, vad som är rätt och fel, men då undrar jag vem som bestämt det?

Det är så här, för att göra en lång historia kort, min mamma, har hittat sig en sambo, han heter Bosse. Och vi är alla, i hennes närmaste närhet, så glad för hennes skull. Hon har nu någon att dela sitt liv med, igen. Pappa kommer inte tillbaka, och det är väl det enda vi vet, med hundra procents säkerhet, men vad som väntar bakom dörren imorgon, kan ingen veta, bara sia om.

Nu var Bosse ingen ny man som hon aldrig träffat förut, dom har känt varandra i snart 50 år och hållit sporadisk kontakt med varandra och givetvis mer så, sedan olyckan inträffade. Mamma tyckte det var skönt att få prata med någon som stod utanför alltihop, och prata har dom nog gjort. Vi har inte vetat om detta, förrän nu, för 3 veckor sedan, och som skrivet och sagt, vi blev jätteglada.

Ingen som inte stått henne nära, VET vad hon gått igenom, eller hur dåligt vi mått, för att inte kunna räcka till. Att skjutsa hit och dit, ordna kontakter, prata med myndigheter, betala räkningar, försöka bringa ordning i papper, och att sedan hantera hennes smärta och depression…det har varit jobbigt, och ingen kan leva någon annans liv, utan att förgås själv, så är det bara.

Så, nu vore ju allt toppen och hur bra som helst, om det inte fanns dom som INTE tycker att detta var roligt överhuvudtaget. Utan dom anser helst att mamma ska leva ensam med sina tårar i minst 2 år, för att visa att hon inte glömt bort vår pappa…typ.

Och som dessutom har mage att tro, att det mamma sagt i telefon till en specifik person, varit osanning, då hon grinat och varit ledsen, för hade det varit sant, hade hon inte varit sambo idag. Ehhh, ursäkta, men då kan just den här personen inte ha hört på hennes röst, hur sant allting varit.

Vår mamma har inte varit den mamma hon var förut… inte en endaste dag sedan olyckan, tills hon nu berättade om Bosse och hur vi alla bemötte detta besked, nu är hon precis som hon alltid varit, nöjd, glad, vill göra saker och leva sitt liv, och det känns bara så rätt.

VARFÖR ska någon måsta vänta innan dom går vidare… vänta på vad??? Vänta 2 år och se om du lever själv, eller? Gå och må dåligt och inte få något uträttat överhuvudtaget under flera år, bara för att någon tycker att det är så man ska göra, varför? Jag förstår det inte, och det är väl ändå upp till var och en vad dom gör med sitt liv.

Vår mamma älskade pappa, även vi, våra minnen med honom kan ingen ta ifrån oss, inte heller mamma kommer att ”glömma” bort 50 år av sitt liv tillsammans med honom, dom sparar vi hos oss, var för sig, och nu kommer vi att få fler minnen tillsammans med mamma och Bosse, att lägga i minnesbanken, så är det och inget kommer att ändra på det. Ha en fin måndag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten