Etikett: skolan

Vad hände???

Av , , 2 kommentarer 14

Jag blev bjuden på kaffe uppe hos bloggkompisen Helena, i förrgår, och som vanligt har vi mycket att prata om, tiden flyger iväg då man sitter där. Mycket snack den dagen om hur barn och ungdomar har det idag… och det är nog så att man kan bli lite mörkrädd då man tänker tillbaka på hur det en dag såg ut, och jämför med idag.

Mycket av respekt har försvunnit, på nätet hängs den ena efter den andra ut, till allmän beskådan, många tror att dom känner en människa på grund av att dom sett eller hört talas om den på en av alla sajter som finns, men en bekant… är långt ifrån en riktig vän, och på nätet kan man hitta på många olika historier.

Frågan är ju vart man ska börja, är det föräldrarna… eller vilket ansvar tar skolan, betänk också att många unga inte har föräldrar som bryr sig, vem tar då hand om dom? Andra har engagerande föräldrar, men bara för att dom fött ett barn, innebär inte att dom har dom rätta verktygen att fostra dom på ett korrekt sätt.

Och hur ska dom veta det? Jag tror på att vara konsekvent, men… om en sak du gör, inte funkar, då måste man också vara beredd att byta taktik, annars står du kvar på samma ställe och trampar. Jättesvårt att veta, faktiskt, och inget barn/ungdom, är den andre lik, och detsamma gäller oss vuxna. Ja, något att fundera över, och många frågor man skulle vilja ha svar på.

En sak jag skulle vilja veta är vad som hände här:

Foto0538Foto1201

Eller jag vet nog svaret på den… det blev en vinter efter sommaren och hösten, trots allt, och även om snön bara är fotknölshög, så finns den där och mer lär det bli. Nu är det väl kylan man får börja klaga över istället, men det vet vi allihop, det blir sällan som man skulle önska, och när våren kommer har man ändå känslan av att vintern kom och gick i ett svep.

Idag är det möte på jobbet så jag börjar en timme tidigare, så jag ska väl sätta igång nu då, om jag ska få något gjort innan dess. Hoppas på en fin torsdag för er!

Varenda människa kan väl det?

Av , , 2 kommentarer 9

Vi fyllde arbetsdagen igår med, utan att behöva fundera på vad som skulle göras. Chefen hade en bokad tid på lasarettet så vi tog en promenad dit och efteråt så gick vi bort på centrum där jag bjöd henne på lussefika, dagen till ära.

Det blev flåtkusar och kaffe, dock inte morsans flåtkusar, dom går nog inte att jämföra. Nu pratar jag om anisbröd doppad i socker, och detta bröd har säkert många namn. Flåt, kommer ju från flottet dom är friterade i, och kusar… antagligen för att dom urspungliga hade 4 ben och skulle väl föreställa en häst… min teori 🙂

Inga lucior såg vi dock, det är nog helt ute att vara och lussa, det är flera år sedan någon plingade på dörren och bjöd på någon skönsång.

Apropå sång, så kommer jag nu att osökt komma in på… just sång, och skola, och betygsättning. Vet att när jag gick i skolan så ingick det i provet på musiken, att sjunga. Det gör det än idag, och läraren vill höra att man KAN sjunga, hm… undrar vad dom menar med det egentligen?

Varenda människa i världen, förutom en som är stum, kan väl sjunga, om det däremot låter bra är väl en annan femma. Men alla är ju inte födda med takt och att kunna hålla en stämma, ska dom då få ett sämre betyg, än alla dom som sjunger ”vackert”?

Samma sak gäller ämnet bild, slöjd och gymnastik. En viss tumme med sakerna bör man ha för at klara det snyggt, men jag tycker att så länge viljan att lära, finns, så ska även det räknas med i ett betyg. Det ska säkert vara så också, men tillåt mig tvivla på att det alltid efterföljs.

Nåja, jag är glad att jag numer slipper skolan och får hädanefter, istället för betyg, tillgodoräkna mig livserfarenheter, och det är alla gånger värt, minst lika mycket, om inte mer, för här snackar vi verkliga livet, och inget man läser om i en bok eller på nätet 🙂

Nog nu om detta, nu ska jag koka några ägg så vi kan få oss frukost, innan jag knallar ut i minusgraderna med Winstone. Önskar er alla en fin lördag!

 

Ingenting gick som planerat…

Av , , Bli först att kommentera 12

Ingenting blev som jag egentligen planerat igår. Ullis ringde och skulle komma lite senare, då jag lägger på luren ringer tandläkaren som fått in ett återbud och vill att jag ska vara där på 50 minuter. Kollar mejlen och ser att jag fått ett svar från Umeva.

Börjar med att ska svara på det då jag tycker att det skulle vara lättare att ringa, inget svar, fortsätter att skriva och då ringer han upp. Vi surrar på så jag nästan kommer iväg försent, men vi har då gjort en liten uppgörelse. Vi ställer soptunnan ut mot Blomstervägen så länge vi har tillgång till trottoaren, men när den sedan plogats igen så blir det Timotejvägen och vår infart som gäller.

Hos tandläkaren får jag inte laga tanden som gått sönder, utan jag ar ju nämnt att jag har en kindtand därnere som inte känns helt hundra, så hon börjar med den. Upptäcker strax att det är en spricka som går ända ner till roten och då var det ju inte konstigt att jag inte ville tugga med den tanden, det gjorde ju lite ont.

Nu var det inte bara att laga den heller, tanden är lagad tidigare och nu finns det inget att fästa en lagning i så hon täpper till hålet och nu skulle vi bara se så det slutade göra ont, och sen får man åtgärda tanden på annat sätt, krona, brygga eller dra ut… kul kul!

Hem och koka kaffe och försöka dricka det utan att spilla (en av anledningarna till varför jag inte brukar bedöva när jag är hos tandläkaren, det känns otäckt efteråt), Ullis har med sig 3 hyacinter i en liten kruka, fint, och jag som hade tänkt kosta på mig en sån 🙂

Möte på skolan kvart över ett, gasa hem till Winstone och sedan till polisen där jag anmälde Parfymsverige så får vi se vart det leder, och sen fortsatte jag upp till Djurmagazinet, djuren behövde lite mat, och även vi så jag fortsatte färden till Kvantum, och hann hem lagom till att påbörja middagen.

Och sen… var jag ledig.

Nu har en av dom som kommenterat mitt inlägg om parfymsverige, startat en grupp på FB som heter: vi som har blivit lurade av cosclub, länken dit får ni här: https://www.facebook.com/groups/1401621630080752/?fref=ts

Idag ska jag tillbaka till Djurmagazinet, har köpt ett halsband till Winstone, det han hade börjar på kännas trångt, han är rätt  så lurvig runt halsen, har mycket päls, men jag köpte ett som var aningens för stort, så jag ska byta.

Och efter lunch åker jag nog till Tina och tar en kaffe… typ, och en pratstund. Önskar er alla en fin onsdag!

Promenaden igår bjöd på en fin himmel:

Foto1127 Foto1128

 

 

 

Det diffar…

Av , , 1 kommentar 9

Utan att försöka komma med några närmare förklaringar så upptäckte Tina i förrgår, att mina ben inte är lika långa. Ja, det visste jag egentligen sedan tidigare, fast nu verkar det som om det blivit ännu kortare, det diffar över 2 cm, och när hon upptäckte detta, blev jag påmind om just det här.

Då, för tio år sedan, rekommenderades att jag skulle lägga in en extra klack i skon, något jag provade på utan större framgångar, det kändes jättekonstigt och jag slutade upp försöket och glömde bort problemet.

Det finns många som har ett ben som är kortare, men man bör kanske göra något åt det då det börjar på överstiga ett visst antal centimetrar, för som killen sa, som först upptäckte detta: Man bygger ju heller inga hus på en grund som är sned!

Jag har ju med tiden blivit sämre och kvällarna är nog värst, man ska upp ur soffan eller upp på bron, allt tar emot, men det kan ju hända att detta nu har sin naturliga förklaring. Tina har hört sig för lite och detta beror givtevis från början på en smärta/värk och man har då överkompenserat, stått och lagt viken på ett ben och det har slutat med att benet åkt upp mot höften.

Hon frågade om jag kom ihåg när mina första problem, egentligen började och det kom jag mycket väl ihåg. Jag fick fruktansvärt ont i ryggen då jag gick i skolan, jag var 14 år, fick remiss upp på lasarettet där jag fick ta en kortisonspruta eftersom jag fått en rätt så stor muskelknuta under skuldran. Idag vet jag ju att det beror på att jag suttit konstigt på grund av smärtan och då har knutan bildats.

Jag går ut skolan, träffar en sjukgymnast på vårdcentralen som talar om för mig att jag med min rygg, aldrig ska kunna föda några barn och sedan rekommenderar hon mig att gå ner på Bräntbergskolan och delta i deras gymnastiktimmar. Ja ni hör ju, dessutom säger hon det till en som verkligen hatade gymnastiken.

Så allt lades på is och jag tänkte att jag får väl skylla mig själv då. Två barn har jag i alla fall fått och fött utan konstigheter, så vart hon fick det där ifrån det vet jag inte. Men att behandla en 15åring på det sättet… hade det varit idag, då hade jag anmält henne.

Tänk om dom istället lagt krut på att utreda vart mitt onda kom ifrån och löst problemet då… då kanske jag inte haft det så här idag.

Jag och Tina ska nu, by the way, öppna privat klinik där vi diagnostiserar er som kommer dit och sedan ska vi säga att dom ska inte tänka så mycket eller känna efter. Tjopp tjopp gå ner på närmaste skola ni, och joina dom på deras lektioner, så ska ni se att allt löser sig. Sen ska vi givetvis ha en slant för rekommendationerna också… naturligvis.

Nåja, jag ska utreda detta vidare och se om det går att fixa till. Livet leker i alla fall och faktiskt, en bra medicin är ju att ha andra saker för sig så man inte grubblar för mycket. Jag ska strax iväg och jobba, efter arbetsdagens slut åker jag till Norum och hämtar Åke som då har kört dit bussen för vinterförvaring, sedan går vi ut och käkar och firar vår bröllopsdag som är just idag. Önskar er alla en fin lördag!

 

Ja jösses, så det kan bli

Av , , 4 kommentarer 8

Jahapp, så har man gjort bort tandläkaren… och hon slipade/putsade till en lagning och kletade dit nåt som skulle vara bra, tog bort fyllningen på en tand hon lagade i februari, för att se om hon kunde få dit en bättre lagning… det gick inte så bra.

Dom sätter ju dit ett matrisband, runt tanden, men det tog som stopp nere vid käkbenet, och ändå skulle hon ha velat ha det längre ner. Det får bli en krona där, sa hon, finns inget annat att göra. Men så påpekade jag att det var den där tanden hon borrat i roten på, och då räckte det inte med en krona, utan det skulle måsta rotfyllas först, och hon var inte ens säker på att det skulle gå.

Hon tog också en röntgen bild och sa att det inte var en liten rot på den tanden, den går ända upp till bihålan (ha, det känns ju igen), tanden bredvid den, drog jag ju bort för x antal år sedan, och den gick ända upp dit, med den följden att det blev ett hål där som dom var tvungna att sy igen, annars kunde jag ju inte dricka utan att det kom ut genom näsan.

Inte så konstigt då heller, att det kliat under mina tänder då jag varit rejält förkyld 🙂

Hm…att sätta en krona på en tand med skadad rot, lönar sig inte, då bygger man in bakterier, så jag funderade ett slag och sa: Vet du vad, då skiter vi i det här. Jag ser hur länge fyllningen sitter kvar och sedan får vi ta det som det kommer.

Detta var första gången i mitt liv, som jag stått vid receptionen för att betala, och jag försökte gissa mig till hur mycket det skulle gå lös på, mja, kanske 1000:-, tänkte jag, eller 500 om jag har tur. Jag hade mer tur än så, 130 spänn, jojomensan. Men du, sa hon i receptionen, det var billigt. Jo, det kan jag inte säga nåt om, men då har jag ju också betalat en drös med pengar i år, för att få det tandvårdsbidraget, så billigt har det inte varit ändå.

Åkte upp på Coop för att köpa lite lunch till jag och Nicco, Nicco är hemma och försöker kurera sin förkylning, jag köpte två byttor med egenhändigt komponerad kycklingsallad. Då jag kom till kassan, drog hon först ena byttan, sen drog hon tillbaka den andra, rynkade ögonbrynen lite lätt, skickade sedan iväg den och sa: Vet du, dom där två sallads byttorna väger exakt lika mycket! Snopet, men hallå, skull det inte varit på plats då att få något för min extremt stora precisions handling, hur ofta händer det där på en skala? Ja jäklar, jag skulle ha gått och köpt en triss…

Efter lunchen åkte vi till skolan så Nicco fick hämta matteboken och sen åkte jag vidare till sjukgymnasten. Hon fick visa mig på nya övningar, detta eftersom jag är överrörlig, nåt jag vetat i hela mitt liv, men som ingen läkare tagit upp, och ingen annan har heller sagt vad man ska göra då man är det.

Förutom han på krafttaget, dit jag var med min ena golfarmbåge, han förklarade lite snabbt att man som överrörlig, överkompenserar sina moves, och det är aldrig bra. Kan leda till värk och ömhet på ställen man inte trodde.

Och i och med överörlighet kan man även ha ett syndrom som heter EDS, vilket jag tror att jag kan ha, en mildare sort, men ändå.

Jag googlade på detta och jag stämmer in på 75% av alla symptom, och varför har då ingen sagt detta förut? Ja, det står även att det är få läkare som är pålästa om just EDS och det köper jag rakt av. Hur många prover har inte jag fått tagit och undersökningar man gått igenom, men inga fel kan påtalas. Nä, EDS syns inte på såna prover.

Men det finns kriterier för att passa in i den mallen. Om man till exempel lägger handflatan mot bordet och kan böja upp lillfingret (ja, det kan jag), om man kan lägga tummen mot handleden (ja, inte helt men jag har kunnat, och åldern skulle tas med i beräkningen eftersom man kan stelna), om man kan ta i golvet utan att böja benen, ja, det kan jag, jag kan dessutom sitta med raka ben på golvet och lyfta upp fötterna från golvet men ha kvar knäna på golvet.

Man får en poäng för varje sak, kan man göra det med bägge händerna så är det 2 poäng. För att falla in i kategorin EDS.are, så krävs 5 poäng…mm. Say no more!

Detta är ett stycke jag hittat på nätet och det där är jag, rakt av:

Ibland under barndomsåren, men framför allt i vuxen ålder, tillkommer problem med led- och muskelsmärtor på grund av instabilitet och ledslitage. Man kan ha besvär både från större och mindre leder som till exempel axlar, höfter, händer och fingrar. Många upplever en stor trötthet på grund av musklernas ständiga arbete för att stabilisera lederna och den ständiga smärtan.

Och här har jag kopierat kriterierna:

Ett av symtomen vid Ehlers-Danlos syndrom är överrörlighet, som uppskattas med hjälp av Beightonskalan (max 9 poäng). Följande bedöms:

1) Översträckning av armbågen mer än 180 grader, 1 poäng på varje sida.

2) Översträckning av knäet mer än 180 grader, 1 poäng på varje sida.

3) Tummen vidrör underarmen, 1 poäng på varje sida.

4) Lillfingret kan översträckas (bakåtböjas) över 90 grader med handflatan liggande på bordet, 1 poäng på varje sida.

5) Nedåtböjning med raka knän och handflatorna i golvet, 1 poäng.

Varje led undersöks och vid överrörlighet på ena sidan ges 1 poäng, på båda sidor 2 poäng. Ledöverrörlighet föreligger om totalsumman är 5 poäng eller högre.

Ledbedömningen måste dock göras utifrån personens ålder (en del blir stelare med åren).

Nu vet inte jag hur många olika typer man kan ha, och jag får se om jag ska ta upp detta med läkaren, vid nästa besök. Det finns ju inga botmedel, däremot hjälpmedel, och att tänka på att aldrig överkompensera rörelserna, för det är då det blir slitage.

Hu, det blev ett långt inlägg idag, nåja, då kanske jag inte behöver skriva nåt mer idag då 🙂 Önskar er alla en fin onsdag!

Filbryta… med sting

Av , , Bli först att kommentera 9

Efter jag varit hos Tina igår åkte jag ut på MIO, Mariedal, och skulle se om dom hade nåt för 600 kronor som jag kunde tänkas vilja ha och bara betala 300 för, men nä, eller jo, egentligen, jag såg en jätte cool lampa, svart och vit, fast den gick på 595:- och för att få det där lilla extra, så skulle man köpa till en sån där tygklädd sladd, för typ 350:-, och då kände jag att det blev mer än vad jag tänkt mig och en lampa är dessutom inget vi behöver…så jag hejdade mig.

Tydligen är det ingen här som är intresserad av den där rabattkupongen, där man får 300:- i rabatt om man handlar för 600? Ingen har då hört av sig, och till er som missat det, så har jag en sån kupong som jag ger bort om ni vill ha, känns dumt att kasta bort den, den gäller bara till på måndag. Så feel free att mejla mig: [email protected] eller lämna en kommentar här.

Vi åkte upp på Gamlia med en termos kaffe på kvällen, alla sa att det såg ut att vara mer folk än vanligt, men det beror väl på vädret och att det kanske var sista träffen för i år, jag vet inte, men många sa det. Här var ju nåt att gömma luftfiltret under:

001 002 003 004 005

När vi så går där och strosar runt, är det en man som ropar, jag vänder mig om och han säger nåt så jag går tillbaka… ehhh, jag tror att jag känner den där mannen, säger han och pekar på Åke. Aha, sa jag,  Åke menar du, och jag ropar till honom.

Åke skärskådar mannen ett ögonblick, känner du igen mig, säger mannen…jo, visst är det slöjdläraren…magister Ren. Och det var det. Åke hade honom i träslöjd för 40 år sedan, jag tycker det är så otroligt att en lärare kan känna igen en elev så där, med tanke på hur många elever han måste ha hunnit haft.

Är det bra eller dåligt, månntro? Känner dom igen eleverna för nåt bus dom hittat på eller är det för att dom var duktiga på nåt sätt, eller är lärare ett speciellt släkte som tar igen folk, hur som haver, vem man än må vara?

Ja han påstod då i alla fall att Åke varit en snäll och duktig elev, så det lät ju fint. Han stod där länge och pratade om bilar, motorcyklar och elever, det fanns ju några fler där på Gamlia som han tog igen på utseendet.

Sen gick vi uppför backen och placerade oss framför Buicken där vi plockade fram termosen och avnjöt en kopp kaffe. Åkes ”chef” Kurt, fick sig en kopp och även Brällas bror Peter som gick förbi. Fjuppe stannade av och började prata om någon historia som gått om någon som hade rört ihop en bryta i en navkapsel.

Och den historien visste Åke mycket väl vart den kom ifrån. Det var Tex som berättat den och den var självupplevd, dessutom. Han hade varit uppe i Vilhelmina och suttit där på någon camping och fått så fruktansvärt ont i magen. Han blev till slut liggandes där och ojade sig.

Då hade det kommit fram en kille, som sa att en filbryta, skulle nog råda bot på det onda. Fil sa Tex, jamen det finns ju ingen tallrik här. Killen hade så gått bort och knackat lös en navkapsel från en bil, slagit upp fil i den och hällde på lika mycket ren sprit, så vispade han runt det där och frågade om Tex ville ha lite, för sitt magonda.

Tex blev inte bättre i magen av att titta ner i den så kallade tallriken där det blivit svarta ränder efter skiten i navkapseln, så han tackade nej och killen fick själv käka upp sitt fil. Det slutade med en ambulansfärd för Tex del, han hade brusten blindtarm och på den hade nog ingen filbryta i världen, hjälpt. Så det var därifrån den storyn kom.

Önskar er alla en bra torsdag!

Efterfest här hemma…

Av , , 2 kommentarer 14

 

Igår var det efterfest här hemma… eller nja, grillning i alla fall, Monica, Björn, Fred, Birgitta, ”Kul-Janne” och Ingegerd, joinade oss till en lunch grillning, och efter det blev det en kaffe. Vi hade ju tur med vädret, även om det kändes kallt ett tag och såg ut att kunna bli regn, men så ändrade sig hela scenariot tvärt, och solen kom fram igen.
Vi pratade återigen om barnen idag, och hur allt förändrats. Jag tror att som det ser ut idag, med datorer, mobiler och tv spel, det har gjort många fantasilösa. Och det togs upp som exempel att det redan på förskolan, finns färdiga rum med olika aktiviteter, men även där är det ju redan förutbestämt, går du in här så målar du, härinne är det läsning osv.
Och själv kunde man roa sig med ett gäng pinnar, gräs av olika sorter, kottar och stenar. Lillebror Lars hade byggt vägar och allt möjligt i en grushög utanför storstugan, där smällde han ett öres och förstörde vägarna men som han sedan byggde upp igen.
Fast som vanligt, man kan inte säga genomgående att allt var bättre förr, det fanns nog mycket som var galet, redan då också.
Jag och Nicco åkte förbi hennes träslöjdslärarfe i fredags, jag hade köpt en whiskeyflaska och lite choklad åt honom, för allt det han gör och ställer upp på. Han hade också mycket vettiga teorier om elever och hur dom fungerar, dom, skolan, måste sluta försöka få alla att passa in i en och samma mall, det funkar inte. Precis som det är med uppfostran av barn, det finns inte en sak som passar alla, dom är och fungerar på olika sätt och tar till sig saker olika, så är det bara.
Jag och mamma åkte på Coop och handladepå eftermiddagen, sedan ringde Theresé och informerade om hur dom lagt upp sin vistelse här, till midsommar och veckan därefter. Nu är sommar och semester inte långt borta, härligt! Och nu har jag inte tid att sitta här längre, ska ju iväg och jobba. Ha det fint, allihop!
 
 

Den var guld värd

Av , , 4 kommentarer 13

 

Precis innan jag åkte på jobbet igår, vid sista rastningen av Winstone, så dök Ullis, en gammal kompis upp, i sin lilla blåa, med hunden Yrsa i baksätet. Nu hann vi inte mer än fråga hur det stod till, vad som händer just nu och sen var jag tvungen att dra. Vi måste ju få till en dag då vi är lediga och kan träffas igen.
På jobbet, satt vi och hade solen i ansiktet, ena stunden, och den andra så skymtade man dom stora svarta molnen. Men doften ute, just nu, vid den här årstiden, ger en minnen från barndomstiden.
Kulpåsarna kom fram, man spelade pyramid och gropen och allt vad det hette. Jag hade ju fördelen att min bästa kompis pappa, arbetade på den tiden på Bowaters, och där fanns det maskiner som kul-lagren ibland gick sönder på, och då kunde han ha med sig hem, en näve med det vi kallade dankar, och dom var ju guld värda, inget slog en dank 🙂
Man hoppade hopprep och hoppade hage, twistbanden kom fram, badmintonracken, brännbollsträet, tennisbollar och fotbollar. Vad roligt vi hade då. Men titta er runt idag, vart är alla barnen som nu skulle göra allt det där?
Ibland kan man se dom cykla förbi, men inte just nåt mer, vad tråkigt, sitter dom hemma framför tv och dator, eller vart håller dom hus, egentligen? Och tyvärr, så tror jag ju inte att detta kommer att vända, det som är nu, kommer att förbli så, eller bli ännu mer och värre.
Ja, och då inser man också vad viktigt det är med sommarlovet, då dom i alla fall kan få komma sig ut och förhoppningsvis bada någonstans, och få vistas ute, Tyvärr inte alla förunnat, men för några i alla fall.
Tänk er skolan också, aldrig fick vi sitta inne en rast då vi gick i grundskolan, man skulle ut oavsett väder, och jag kommer ihåg vad förvånad jag blev första gången jag fick höra att barnen hade fått vara inne på rasten, för att det regnade. Say what, fick ni vara inne? Och idag är det nog mer regel än undantag, dom får göra lite som dom vill.
Nå, nu ska jag fixa frukost, som idag, av en händelse kommer att bli en gemensam sådan, för Nicco är vaken (otroligt), hon ska ju iväg och ta moppekortet eller åtminstone göra teorin nu i helgen, så hon står snart i startgroparna för att bli dit skjutsad. Önskar er alla en fin lördag!

Aningens lättare då…

Av , , Bli först att kommentera 16

 

Att solen är uppe då man vaknar, gör att det känns aningens lättare att lämna sängen. Jag arbetar idag men bara fram till 12.30, då jag ska hem och hämta Nicco och Winstone, sedan ska vi upp till Hamptjärnsstugan för att träffa andra med japanska spetsar. Winstones halvbror ska även finnas med där.
Ska bli roligt att se och höra om deras hundar är likadan som Niccos energiknippe. Ibland verkar han tro att han är en katt, då han springer och jagar löv, som om han trodde att det var flygande fiskar. Ingen koll på vart han springer, han ger bara järnet.
Igår hämtade jag upp Nicco på skolan, så åkte vi till körskolan där hon fick göra syntestet, hon ska ju göra teorin för moppekortet, helgen som kommer. Och måndagen därefter åker hon till Budapest, så därför gjorde vi även en sväng in på Forex och växlade till henne lite mer pengar, hon ska väl äta därnere också.
Tänk, nu är det inte långt kvar innan 1:a maj, otroligt att man kan missa hur snabbt tiden går. Jag brukar alltid tycka att januari känns som en evighet och sedan ska det dravlas på med februari, men när man nu tänker tillbaka på den tiden så inte hann man göra något vettigt då inte… det bara far iväg.
1:a maj då man var barn innebar att man äntligen fick lov att börja använda sina träskor, cykeln fick man efter lite tjat, ta fram från källarförrådet, och vinterjackan kunde hängas undan… men absolut inte före den dagen.
Vad det har ändrats under dessa år, nu cyklar man året runt om man har vinterdäck och lite mod, många går klädda i sommarkläder oavsett temperatur utomhus, och dessa converse, tygskor, som man klampar runt i även fast det är -20 ute, obegripligt!
Jaja, då är det väl tur då att man vuxit ifrån dessa påhitt, och gör det man känner sig bekväm med, inga påtryckningar eller annat skulle då få mig att trava runt i tygskor och strumpbyxor… inte överhuvudtaget, kan jag ju säga 🙂
Med dessa ord lämnar jag nu er till vad ni nu ska göra och önskar er alla en bra dag!

Förtroendet sjönk, en bra bit…

Av , , 7 kommentarer 8

 

Det blev spännande hos tandläkaren igår, hon skulle laga ett hål, näst längst inne i munnen, började borra och hoppsan… det var ett djuuupt hål, och en gammal lagning som försvann ner i mörkret. Hon borrade på och tjopp, så hittade hon av nerven som började blöda.
Och nej, jag hade ingen bedövning, och oh ja, det kändes, men jag överlevde 🙂 Synd nog så är tanden hjälplöst döende, jag fick tre alternativ. Rotfylla och sätta krona, dra bort tanden och sätta en brygga, eller bara dra bort den. Mm, jag ska fundera, men så länge den sitter kvar och inte gör ont så får den vara.
Har jag lite tur kanske den hänger med ett tag i alla fall (fast när hade jag riktig tur senast då, hm…).
Sen hade jag och Nicco ett möte, efter det for jag ner på strömpilen och handlade inför påsken. Möte på skolan efter middagen och slutade dagen med att hålla mamma sällskap till hon skulle kvälla.
Idag kommer Theresé hit och ska vara här till på lördag morgon, jag hade skrivit upp träning idag, men jag måste hoppa den. Har inte alls bra, varken i nacken eller mitt på ryggen, däremot har jag i alla fall hantlar hemma så jag ska träna mina armbågar.
Nu ska jag se om jag kan få någon kontakt med vårdcentralen, för tror ni jag fått några svar från min läkare än? Näpp, det hade jag inte och mitt förtroende för honom sjönk genast en bra bit. Lungröntgen ska jag åka på senare idag, fast jag tyckte ju att det var viktigare om jag hade fått komma på öron, näsa, hals, först.
Här är by the way, ljusslingan jag fick av Tina, fin va?
Önskar er alla en fin onsdag!
Maria Lundmark Hällsten