Många av er har säkert redan läst om patienten vars vård för hjärtstopp dröjde vilket resulterade i att patienten fick sämre förutsättningar att överleva det. Samt att detta hade sin grund i den rast som ambulanspersonalen idag har inskriven i det nya lokala kollektivavtalet.

Till VK säger Anna-Lena Danielsson (S) att detta inte rör sig om en politisk fråga. Det stora bekymret här är att politiken ger delegationer och inte minst ramar för verksamheten.

Med risk för att låta tjatig – vilket förstås är lite av min uppgift som politiker – lägger Sverigedemokraterna mest på sjukvård av samtliga partier i Regionen.  Budgeten som tas av fullmäktige utgör grunden för hur man kan fördela medel till de olika klinikerna.
Därtill har Sverigedemokraterna som enda parti lagt undan pengar redan i budget 2020 för att säkerställa en trygg verksamhet vid händelse att effektiviseringsplanen(omställningsplanen) inte skulle komma att falla så väl ut som planerat. Vi har inte velat att omställningsplanen ska leda till dumsnålhet.

I fallet ambulansens raster så är det en konsekvens av det sparbeting som ambulansverksamheten har över sig. Återigen, definitivt beslutat av politiken.

Den totala omställningsplanen kring rasterna ser ut som följer:

Måltidsersättning ersätts med enkel öt – kostnadsreducering motsvarande 1 065 tkr
Måltidsuppehåll ersätts med rast = 5,4 tjänster – kostnadsreducering 3 024 tkr

För en verksamhet med mer än 100 miljoner kronor i omsättning förs tankarna absolut till dumsnålhet.

När Anna-Lena Danielsson (S) säger att detta inte är en politisk fråga, så har hon rätt utifrån hennes och för den delen medias fattiga rapportering kring regionpolitik. Varken majoriteten eller alliansen ifrågasatte omställningsplanen 2020. Vi gjorde emellertid detta redan då.

Det är något som alliansen, eller i vart fall Moderaterna, valt att göra först 2021.
Dock lägger Moderaterna cirka 50 miljoner mindre på sjukvård än majoriteten – dessutom vill man göra en ny omställningsplan (som om det vore en lösning på begränsat politiskt ansvarstagande). Majoriteten lägger cirka 50 miljoner mindre än Sverigedemokraterna i sin tur.

Frågan som ligger på majoritetens bord blir ju rimligen hur de avser att lösa de uppkomna bekymren. Ifall ambitionen är att på riktigt lösa det uppkomna problemet med rasterna inom ramen av sin budget (som också gått igenom) så är frågan ifall de avser att öka klinikens intäkter (exempelvis genom att ta ut patientavgift vid primär- och/eller sekundäruppdrag) eller ifall man vill avveckla (eller som det så fint heter, ”effektivisera”) delar av verksamhet eller säga upp personal.
De som nu anser att sjukvården inte förtjänar en högre budget.

Överflödiga politiker (FoD-beredningar) förefaller emellertid inte vara ett område Socialdemokraterna – eller övriga regionala sjuklövern – avser prioritera bort. Ej heller finkultur, champagneprojekt, omfattande administration, etc.