Fallens dag en hysterisk repris

Kollade runt lite bland förra årets adventsbloggar och hittade denna. Det är sällan jag skratta högt åt det jag själv skrivit men nu kunde jag inte hålla mig:) Håll till godo!

Det är som om vi skapat en ny jultradition Robban och jag. 2010 bröt ju R ett par revbenspjäll i samband med nyktert tomtande på självaste julafton, gjorde en baklängessaltomortal på blanksnön så crocsen yrde och låg smärtande och indisponibel i ett antal veckor.

Igår morse vaknade jag av ett distinkt mullrande som av ett smärre åskväder/alt ljudet då någon rutschar på hälarna nerför en trapp. Det senare alternativet var hyfsat nära sanningen, och som dom säjer på tv-shop – inte nog med det….Mullrandet kulminerade i ett skrammel och brak-tordön. Min detektivådra – om än yrvaken – noterade från sänghalmen: Ett fall!!…. men konstaterade lättat att tordönet efterföljdes av ett livstecken, men jag förberdedde mig ändå mentalt på att i värsta fall få agera Florens Nightingale och samla ihop ännu ett mänskligt plockepinn. Någon (R) reste sig tydligen som fågel Fenix ur askan, lätt stönande och kunde uppenbarligen påbörja dagens värv. En lättnadens suck senare kunde jag fortsätta min avbrutna sovmorgon.

Några timmare senare, just i samband med Robbans eftermiddagsslummer i tv-fåtöljen, nyttjade jag ett av teknikens under och skypade med min dotter och dotterdotter i Göteborg. Kom på att jag kunde göra en rundvandring i våra byggnationer och visa henne via datorskärmen hur långt bygget framskridit. Förflyttade mig baklänges mellan butikshyllorna, hest viskande som en David Attenborough i djungeln och beskrev våra storvulna planer. Den trave av butikskorgar som R påpassligt flyttat från öltraven  till golvet ingick inte i min inprogrammerade bild av butiksmöbleringen. Följdaktligen klev jag baklänges rakt i korgarna och föll handlöst med bakhuvudet rakt in i dörrkarmen. Den lätt osteoporotiska kärringunderarmen small in i en trave julmust och jag landade med ett brak . Som den gamla urmoder man är, så finns en starkt utvecklad förmåga att inte tappa "spädbarnet" i golvet. I detta fall befann sig spädbarnet och dess hulda moder inne i den bärbara datorn och de klarade sig helskinnade alla tre. I vanlig ordning är första tanken – ingen såg mig väl…..Men den oroliga dottern försäkrade sig via en trådlös okulärbesiktning om att den fallna modern överlevt med intakt benstomme.

Den slumrande husbocken märkte dock inget av detta skådespel utan fick nöja sig med ett rafflande martyrreferat efter uppvaknandet. Idag stoltserar jag med alla regnbågens färger lite varstans på kroppen. Ett uppfriskande inslag i blekfetheten. Kontemplerar lite stillsamt för mig själv denna fridens morgon, att det nog är säkrast att ha broddar både utom och inomhus…..

4 kommentarer

  1. annkristin

    hahaha
    ja jag skrattade oxå gott o även nu, ser dig verkligen framför mig o särskilt när man visste att du inte bröt några ben iaf
    en instinkt som man får,man ”räddar andra först o sen vill man ju framförallt att ingen såg nåt! känner igen det framförallt när jag gjorde en ”brolinare men före honom :) o bröt fotleden utanför min port för ett antal år sen

  2. Gunnel Forsberg

    Svar till annkristin (2012-11-25 18:04)
    :) Oj det lät dramatiskt! Ja det är väl bäst för oss kvinnfolk att vi är rädda om benstommen. Den lär väl inte bli starkare med åren…

  3. annkristin

    jo men då var jag en ung kvinna på 30 år :) så det var med största motvillighet det blev en fraktur. (greenstick) o dom ”kunniga insåg inte det så jag gick på en fraktur i en vecka! det skulle vara en besvärlig stukning o det kan också vara jobbigt, jag vet !
    nu hoppas jag innerligt att jag INTE behöver göra en ”brolinare, då är det nog både det ena o det andra som ryker;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>