Etikett: bastun

Ropen skalla, Husmans åt alla!

Av , , Bli först att kommentera 8

Bastukvällen inbringade inte fem öre på dom 6 lotter vi hade…det var väl straffet för dom pengar vi drog in förra gången, det får som inte bli för mycket, det kan ju gå en över huvudet :D

Vi kom in på ämnet Husmans, alla, nästan då, förutom Monika, var eniga om att det var hårt bröd för män som absolut inte vill ha någon förändring i sina liv, what så ever. Ingen av oss, äter Husmans utom just Monika då, vi tycker det är dålig eller ingen smak, brödet bjuder inte på nåt större tuggmotstånd, nä, det där åt man som liten då det inte bjöds på annat. Fanns inte heller så stora urval, som det gör idag.

Men om man skulle gissa, så kanske det blev typ, 90% av alla män, som knaprar Husmans, och som knappt vill testa något annat…varför? Nu har jag inte så många att jämföra, men pappa var likadan, som Åke, då det gäller val av hårdbröd, han ville inte ha stora förändringar i kosten i övrigt heller, potatis, var absolut basfödan till allt.

Ris skulle man inte äta, inte heller pasta, näää, en säck potatis, så klarade man allt. Åke kan visst äta ris och pasta, men man får akta sig för vad man kan tänkas bland i. Han var väldigt skeptisk mot crème fraiche i början…det var surt. Vitlök går fet bort, och svamp. Men det är saker jag kan klara mig utan också, så vi matchar väl varandra ändå, och är det nåt jag vill ha men inte han, ja då ordnar jag så vi bägge två, får det vi vill ha.

Ja, han får fortsätta med sina Husmans o det är det han vill, så varierar jag mig med Havreknäcke, hårt surdegsbröd och råg Rut…det funkar.

Jag och Tina for ut en sväng igår, ett besök hos Bo-Lage, vi ska ha middags gäster imorgon, och lite handling inne på Maxi. Jag skulle ha med mig kontanter till bastun, så jag plockade ut en slant i automaten, men så, då jag ska betala inne på Maxi, tror ni jag ställer mig i rätt kassa…nopp, jag plockar fram sedlarna och kassörskan säger att det är kortkassan jag står i…ja, det vet jag väl, egentligen, men jag hade förträngt det :D Nå, inne hos Bo-Lage kom jag ihåg att betala cash så det löste sig. Hoppas på en fin fredag, för er allihop och se, här blommar det i hibiskusen :D

001

 

Din kontakt och min kontakt, och …

Av , , Bli först att kommentera 9

Guten morgen, skrev hon som varit vaken i en halvtimme redan, och har hunnit koka kaffe, surfat runt lite och nu laddar inför en arbetsdag.

Nere i bastun avhandlades ett ämne om kontakt…mobiler ni vet och hur lättillgänglig vi gjort oss, och inte bara det, utan även vant oss vid något man knappt kan vara utan.

Jag berättade om då man var barn och upp till vuxen ålder, ni vet, perioden innan alla nu hade en mobil, då vi var i stugan. Där fanns en fast telefon i storstugan, centralplatsen över vårat lilla stugsamhälle, huset som vi bara använde på vintern, men där dusch och toalett fanns. Och en annan fast telefon på lon, mamma och pappas sommarstuga.

Så råkade man nu vara inne i storstugan i ett ärende och telefonen ringde så var det att svara, och sedan försöka lokalisera personen som eftersöktes, dessutom var det oftast lite bråttom, rikssamtal ni vet, det var inga billiga saker.

Ut på bron, busvissla åt det håll man såg en människa i rörelse, teckna om den personen nu visste vart den andre höll hus, visslingen vidarebefordrades och det vinkades hej vilt, men vi lyckades nästa alltjämt, inte behövdes det några mobiler.

Samma system användes då det vankades kaffe uppe vid grillen eller någon skulle bjuda på middag och det skulle sammankallas till bords…ett bra sätt att upprätthålla kontakt med varandra. Och med tanke på the topic of today, så bjuder jag på en liten snutt, hittad på youtube…om en telefon, en smart sådan:

Och avslutar med att tacka Bella, en tjej jag träffat vid tre tillfällen och som skickade ett par örhängen, med sin mamma, till hon…där i Umeå, som gillar döskallar, hahaa, det är bra att hon har koll :D

010

Önskar er alla en fin lördag!

 

Fienden nummer ett…

Theresé skrev följande på Facebook igår, och jag citerar: Vi hör glassbilen, och jag frågar Sally om hon vet vad ljudet kommer ifrån… Efter lite funderande svarar hon: …-”Ambulansen!”… slutcitat.

Ja tänker jag, Sally verkar i alla fall obrydd, glassbilen var nämligen Niccos fiende nummer ett, då hon var liten. Hon var livrädd för den bilen, och då han satte igång med sitt spelande så blev det gråt om hon blev överrumplad, och gömma sig hos mamma med vitt uppspärrade ögon, om man hann säga att den var på gång.

Min teori om denna rädsla, var att bilen var schemalagd att komma till vår gård, just under den tiden då Nicco hade eftermiddagsluren, och med ett rum som vette ner mot vägen där den kom in och stannade, så var det ohjälpligt ett abrupt uppvaknande hon fick, varenda gång den kom…

Ända upp till 5 årsåldern, var glassbilen inget att leka med, det började sakta men säkert gå över, då jag peppat henne och vi skulle gå fram till den och köpa glass. Vi stod i dörren och väntade då den kom, och mamma fick hålla handen, då den spelade, lite nervöst var det allt… för henne då, men det gick vägen och sedan vet jag inte om det någonsin var några problem längre, jag tror inte det.

Numer hänger hon dessutom ihop med killen Andy, som kör…tadaaa, glassbil, dock inte den som låter :)

Hon skrev ett sms till mig igår…Nicco, angående hennes mående, där hon beskrev hur körtlarna på halsen, nu bildar ett mönster av knölar, ringaren från Notre dam, fick vara med i hennes text, även att hon upplevde lite dödsångest över att det nu pep eller levde om då hon andades samt alla andra symtom hon har… lät inte roligt, fast texten var underhållande :D

Jag åkte på apoteket efter jobbet, och införskaffade något som skulle kunna lindra det onda i hennes hals, och sedan hade hon lagt in en beställning på mat, mja, det var ju bra, lite i magen gör ju att man tillfrisknar fortare.

I bastun blev det 2 trissvinster… bägge två på hela 30 spänn, x1, wow…vilka pengar vi drar in. Men som man så vackert brukar säga, utan lott, vinner man då minsann aldrig. Nu frukost…sedan jobb, och efter det… ingenting planerat. Ha en fin dag, allihop!

Och hey… passa er för denna dörr, och vad som månde dölja sig bakom den:

Foto1358

Kan vara återvinningen av cykelpumpar som förvaras bakom stängda och låsta dörrar, eller så kan det vara något annat, klura på den!

Vi ligger på + sidan

Av , , 2 kommentarer 7

Ja vi vann… 10 kronor plus, på oss var, räcker ju lätt till en varmkorv, kanske? Nä, vi ska göra som vi gjorde förra gången, vi sparar alla vinstpengar och går ut och käkar då bastandet är över, det blir bra det.

Det avhandlades en hel del igår, där nere i värmen. Sjukvård… tandläkare… frisörer och frisyrer, pensionen, skatt, regering, påsättning på balkong och vikten att kissa efter samlag, hahaa… klura på den ni. Tunga samtalsämnen, med mycket skratt :)

Då vi var nere på den lilla hundträffen ute vid Nydala, kunde jag inte låta bli att fota den här båten, undrar just om dom är i behov av ett öskar, månntro. Fast en gissning är att det inte funkar till just den här båten, den ligger nog för djupt ner:

Foto0909

Och kolla in det här bryggbygget:

Foto0927

Ser ut att ha skarvats en bit varje sommar, typ. Skulle vilja se någon göra en tjurrusning ner efter bryggan och sedan hoppa i, jag får ju en känsla av att ingen kommer så långt innan dom plurrat :)

Idag, ska jag och Tina ta en tripp ner till Strömsknallen, i närheten av Övik, jodå, vi kan allt roa oss, sedan kanske vi svänger in i Nordmaling på hemvägen, och ser hur det ser ut där. Det var evigheter sedan jag var dit, man passerar men åker inte in. Kanske man kan hitta någon julklapp någonstans, att lägga på lager tills det är dags.

Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

 

 

Småkusligt om än fascinerande

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Wow vilken sovmorgon man fick, gluttade på klockan och såg att den var 01.26… men något stämde inte, den blinkade. Och då var man ju tvungen att titta på mobilen och då var klockan mer än så, den var 25 minuter i 6 och i och med denna lilla start av tankeverksamheten så var sömnen störd och det var bara att kliva upp.
Jag har kvar två fönster att tömma innan fönsterputsaren kommer så det var väl detsamma, då får jag väl göra bort det nu då. Inte blev det världens bästa väder att tvätta fönstren i heller, men å andra sidan, det hade kunnat vara bra idag men regn eller snö imorgon så vad spelar det för roll, huvudsaken är väl att det blir gjort.
Det blev så mycket att göra igår så jag hann inte ens med bastun, jag kom hem vid åtta och fortsatte med att städa undan däruppe. Jag har även hunnit testa torktumlaren, jojomensan och nu begriper jag inte hur vi hade kunnat vara utan en sån, så länge.
Men så undrar man också hur stackarn svärmora klarade sig utan… hon hängde ju mycket tvätt utomhus, på somrarna, men som det sett ut här under tiden vi varit boendes i huset, så har det yrt damm och smuts runt knutarna i och med alla byggen, så någon tvätt har man inte velat ha utomhus.
I stugan hänger man det utomhus… fråga morsan hur kul det var att plocka in dom vita lakanen, en halvskum julikväll och hon blev anfallen av en uggla (förövrigt andra gången i hennes liv som en uggla anfallit henne).
Tydligen kan ugglor anfalla det som är vitt och fladdrande, och den tyckte väl att det fladdrade väl mycket av dom där lakanen hon skulle plocka in, så den gjord en störtdykning mot henne, men tyckte nog att bytet kändes för stort.
Så när man var yngre och hade lite att göra däruppe i stugan så föreslog alltid mamma och pappa och man skulle ta ett vitt lakan och springa runt lite därute för att locka fram ugglorna, men jag tordes aldrig riktigt göra det, ugglor inger lite respekt… och upplevs även som lite småkusliga, om än fascinerande.
Nähä, ojdå, det var ju Enya, inte en uggla :)
Näpp, nu ska jag sluta surra och göra något istället, hoppas ni får en bra dag!
Kortet på Enya är taget av Theresé Hällsten och kortet på berguven, lånad från google.

Halv hektiskt

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.
Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.
Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.
Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.
Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.
Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.
Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.
Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!
 

Som florsocker på en semla

 

Måndagarna då vi har bastun har en tendens att bara rinna iväg, dagen går fort och tiden därnere dundrar på, tjopp tjopp så är det dags att gå i säng. Jag och Kerstin ska då ut och gå imorgon, så får vi se om vi får någon rätsida på när var och hur vi ska göra.
Dom åker på en utlands sväng nu på lördag men blir bara borta en vecka, och fredagarna har hon och Janne vikt åt bowlingen. Det var Janne som började med den och nu har han fått med Kerstin. Och ibland så lyckas hon så rejält att Janne får säga åt henne att dämpa sina glädjeyttringar då hon fått en strike, men det kan vara svårt, är man tävlingsmänniska så är man :)
Jag sitter och tittar upp på lampan i taket, jag tände den för en timme sedan men nu kan den lika gärna släckas, för inte blir man då behjälpt av det ljuset och tänk, det var inte längesedan man fick ha på lampan, betydligt längre än så. Härligt då man börjar känna att ljuset är på gång, dagarna blir ju då längre, känns det som, i alla fall.
Snö kom det igår också, som dom lovat, men vart snön ska komma från idag, det vet jag då inte, ser då inte ut så då man tittar ut, men man ska ju akta sig för att ta något för givet. Tisdag och onsdag var ju utlovade dagar för mera snö.
Theresé mms:ade en bild på ett grönt Järlåsa med lite flingor på gräsmattan, och undrade om jag var nöjd nu, då även dom fick lite snö… men det där var ju inte mer än lite florsocker på semlan :) Här har vi ju ännu snö i drivor, men det försvinner så sakteliga.
Nä, nu ska jag sätta fart, en jobbdag till och sedan ledig i dagarna tre… härligt! Önskar er alla en fin tisdag!

Bättre brödlös än rådlös

Av , , 2 kommentarer 5

 

När vi satt i bastun i måndags så var ju givetvis ett av samtalsämnena detta med vattenläckan på Västerslätt som ledde till att dom på Näckrosvägen samt Vallmovägen, blev utan vatten. Vi här borta klarade oss nog, jag var ju inte hemma så jag vet inte, men tror att det var mera lokalt där borta, som dom drabbades av vattenförlusten.
Monica blev varse att dom var utan vatten i kranen då hon tog en näve handtvål och sedan skulle sätta på kranen… men vis av erfarenhet så vet hon att vattnet i källaren är det sista som försvinner så hon begav sig dit ner, och fick således bort kletet från händerna.
Det vet man ju då man av misstag tagit dusch crème och smetat in sig med i tron att det var hudlotion, mysigt värre… åtminstone kladdigt värre :)
Laila var kaffesugen på morgonen… hon löste det problemet med att använda sitt mineralvatten till att koka eller brygga kaffet. Hon har i alla fall sagt att det var gott, men jag går inte i god för det.
Jag berättade det för Nicco igår, då hon undrade vad dom hade gjort på Vallmovägen, spåren efter vattenläckan syntes ju. Och hon trodde att nu, kanske Laila hittat på en ny trend, nu vill ALLA koka sitt kaffe med mineralvatten, kan ju bli lite nyttigare med salterna och mineralerna som det innehåller.
Och hallå, medan ni liks lägger upp ett lager av mineralvatten, plussa på några liter så har ni så ni kan spola i toaletten också…moahaha…
Nämen, man ska aldrig bli rådlös, man kan ju lösa dom flesta problemen om man tänker till litegrann, och använder lite sunt förnuft till det.
Jag ska hem till ”bloggHelena” idag, hon utlovade bullar och det låter ju gott det, sedan ska jag svänga förbi på Ålidhems centrum och införskaffa mer vårrulls- deg, mamma köpte nämligen av mig ett paket och Kerstin ville också ha ett, så då fixar jag det då jag ändå passerar.
Önskar er alla en fin onsdag!

Det sket sig… fatalt

Av , , 4 kommentarer 5

God morgon! Ja, idag hade Nicco tänkt sig till skolan men det sket sig ju… fatalt. Det är på hennes skola det är vattenläckage, så hon får stanna hemma. Inte för att jag kan påstå att hon sitter och grinar över det, hm… undrar just varför???

Själv är jag också hemma idag, känns bättre i nacken men jag tänker inte förta mig, utan jag provar jobba imorgon stället, så får vi se hur det går. Jag fick förresten en länk av Jan A, svt.se/2.18739/skarmslackare till olika övningar man kan göra för att hålla nacken i trim, inte så dumt faktiskt, och jag har redan hunnit gå igenom dom nu på morgonen. Någonting man med all sannolikhet kan göra varje dag för att förebygga trassel med nacke, så det ska jag göra. Tack för tipset!
Igår kväll var det bastun igen, men vi tillbringade bara en halvtimme därnere, Marianne fyllde nämligen år, och hon ville bjuda på tårta, så vi travade upp till henne. Och där blev vi sittandes, nästan till nio på kvällen. Mycket prat, som vanligt och trevligt.
Ikväll är det mot alla odds, jag såg första avsnittet och det verkar helt ok. Många frågar sig varför, en som är handikappad, ger sig ut på såna äventyr, men dom är väl inte sämre eller mer annorlunda än alla som söker sig till Robinsson, eller andra såna där utmaningsprogram. Dom vill ju testa vad dom klarar av, och det blir ju förmodligen ett minne för livet.
En skillnad här är väl att det inte är en inbördes tävlan, utan alla ska ta sig fram till mål… förhoppningsvis. Och det är väl det vi får se om dom gör. Jag sa till mamma, då vi pratade om det här programmet, att inte skulle då jag vilja stå, öga mot öga med en elefanthjord, fy tusan, dom är inte att lita på, inte heller krokodiler och flodhästar, men det här gänget gör det, men för all del, inte utan viss pulsförhöjning.
Näpp, nu ska jag gå och släppa ut katterna, så dom får komma upp en våning, hoppas ni får en trevlig dag, allihop!

Farligt med kaffe

Av , , 2 kommentarer 4

Vi blev bjudna på kaffe nerei bastun, i måndags. Monika hade fyllt år och kände sig manad, fast egentligen skulle ju vi ha bjudit henne istället, nå.

Det blev prat om kaffekoppars vara och inte vara, och att till exempel min farfar alltid drack på fat. En liten sockerbit i mitten av fatet och sedan kaffe på det, sen balanserades hela anrättningen mellan alla fem fingrarna medan det sörplades kaffe.

Birigitta berättade om en väninnan som varit bjuden på ett finare kalas. Där serverades givetvis kaffet i små fina koppar, ni vet, dom där kopparna med öron så små att inte ens lillfingret går in. Hon lyckades i alla fall klämma dit sitt finger, men sen satt koppen där den satt.

Hon fick inte lös den men klarade av att hålla sin belägenhet hemlig, under hela fikat, sen smög hon ut med koppen gömd i nåt, till toaletten och där var hon tvungen att krossa den för att ta sig loss, haha, måste ha varit en syn för gudarna.

Kontenta, kaffe är inget att leka med, speciellt inte kopparna, går inte fingret in, försök inte klämma dit det ändå, går det inte så går det inte. Men med såna koppar finns ändock en viss risk att hela alltet tippar ut om man inte är tillräckligt stark i nyporna.

Och stark i nyporna är inte jag nå längre. Jag skulle ta fram korven ur kylskåpet, tjopp så flög den över golvet, inte lyckades jag hålla den mellan tummen och pekfingret, inte kunde jag plocka ut stekpannan ur ugnen heller, det fick Åke göra, ja, vad månde bliva av detta, den som lever får se. Ha det fint!

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,