Etikett: kameran

Det undrar jag, minsann! Vet ni?

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 juni 2023 kl 10:36, Bli först att kommentera

Det var 3 år, just idag, som våra orangea utemöbler stod färdigmålade. Dom är inte i samma skick som då, helt naturligt. Möbler och saker som används, nöts, obönhörligen, av användningen. Tur att kameran kan ljuga, eller så styr man lite över ljus och sånt

Även vårt fula staket. Satt ute igår, på en stol, och målade balkskor (inte klar än heller), och sent igår kväll, flyttade jag stolen till stolparna och målade, även dom. Inte alla, men på den biten vi ska göra klart först. Framsidan!

Fick en bukett, sedvanliga liljekonvaljer, egenhändigt handplockade i Tavelsjö, av min käre make, Åke.

Han bjöd även jag och Nicco på pizzamiddag. Det behövs inte så mycket mer än så, faktiskt. Pizza som man inte behöver lägga ner sin själ och hjärta i, för det gör någon annan, passar utmärkt, dagar som den.

Nicco hade med sig en jättefin blomma…

Vet inte det svenska namnet men det stod Rose Lily, på lappen. Finns en uppsjö av olika färgkombinationer, men jag vet inte om det är nån skillnad på själva hanteringen av blomman? Och kan man plantera den i rabatten eller ska man plantera om den i krukan

Den luktar gott, och jag tog in den igår kväll. Visste inte om den skulle trivas ute i kylan, fast… nåja, nu blir det ju varmare vartefter, i alla fall.

Skickade et brev till Theresé och ett till Sally, för ett bra tag sedan. Men det började aldrig på att dyka upp. Jag svor på min heder och mitt rena samvete att bägge breven lagts på lådan, inga konstigheter. Så kom plötsligt breven fram…till slut. Ser dock ut som om dom gjort en resa till Ukraina först

Lika knäppt som då jag beställde returfraktsedel från Skruvat.se, då den där lambdasonden inte passade. Tyckte det dröjde extra länge. Så skriver min syster, som bor på Kvarnvägen, att jag fått ett brev i hennes låda, men alltså…snälla…jag har bott på Blomstervägen i 12 år, och haft mitt namn, Maria Hällsten, sedan födseln. Hur kan nån då få för sig att jag heter Emma och bor på Kvarnvägen??

Nä, man ska aldrig någonsin, upphöra att förvånas. Dom mest förunderliga saker och ting, sker, dagligen dags.

Apropå dag och dags. Idag ska äntligen, Winstone få sin päls genomgången på Dogman. Kvällen för olyckan, var ju regning och smutsig. Så där kan ni ju gissa att han blev smutsig som bara den. Och efter det, ville man inte stå och gnussa eller hålla på med sånt som eventuellt kunde göra honom illa.

Han vill inte heller, just gärna, ligga på rygg, så det är svårt att komma åt undersidan. Men nu lär det då bli skillnad, så underbart.

Den här påsen fick jag av Theresé, då jag fyllde 50.

Den innehöll förstås presenter. Men nu undrar jag vad man är då man passerat 50 år, med 6 år till. Hur länge kan man gå under vintage. Nåt att klura på, under dagen.

Ha en fin tisdag, allihop!

Ibland är jag riktigt smart 🤓

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 januari 2021 kl 09:11, Bli först att kommentera

Kall, frostig morgonpromenad avklarad. -9 grader, och som tur är, ingen blåst.

Såg en blombild på FB och var tvungen att googla. Kolla vilken fin magnolia.

Naturen är helt otrolig, klicka på bilden om ni vill läsa lite om den.

Som med väldigt mycket annat, så handlar det om ögonblicks verk. Och man ska vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och dessutom, redo med avtryckarfingret på kameran/mobilen.

Precis som bilden Ingvar Näslund, tog av Åke, den där dagen vi firade min 50 årsdag, med en partytältsfest. Jag med många fler, tyckte den blev fantastiskt bra 👌 så i brist på fantasi, om vad jag skulle ge honom på julafton, så fick de bli ett pussel, med den bilden.

Åstadkom då något igår. Plockade ner julgranen, och funderade en liten stund på hur jag skulle lägga ner julgransbelysningen, på ett smart sätt.
Tur man är smart…ibland. Letade efter en platt kartongbit och ramlade över ett rör istället med plastlock på bägge sidorna. Perfekt!

La in kontakten i röret. stängde locket och virade upp slingan, sen in med slutet i nästa rör ände och stängde även där, voila!

Och även om det ska föreställa ett barrfritt träd, så nog tusan barrar den. Fram med snabelrenen och inte bara det. Jag torkade även golven, då jag liks höll på. Samt bar ner lite andra julsaker som jag kunde ta på vägen. Inte allt kvar nu.

Däremot är fultomtarna kvar, dock inte allihop 🤔 Dom verkar onekligen lite blåsta, och förstår inte allvaret med rivjärnet. Sakta men säkert blir dom färre och färre…jisses 😱

Och med det önskar jag er alla en fin måndag!

Du såg vad jag såg eller tvärsom!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 augusti 2019 kl 10:30, Bli först att kommentera

Träffade vår granne härom dagen och hon undrade om jag hade VK, för i annat fall så hade hon sparat tidningen där Winstone var med. Vi pratade om bilder och hon undrade om jag fotade mycket.

Mja, det har ju blivit en del bilder, men det är ju också för enkelheten, man har kameran, läs mobilen, i fickan, och sen är det som det faller sig, precis som att det är tillfället som gör tjuven, så är det tillfället som gör bilden.

Fotograf Krister Lundström (min pappa, och Niklas, min brorson på bilden)

Fotograf Maria Lundmark Hällsten (Nicco på bilden)

Fotograf Niccolina Lundmark Hällsten (jag på bilden, skriker sällan så…)

Fotograf Ingvar Näslund (Åke Lundmark på bilden)

Fotograf Theresé Hällsten (Sally Hällsten på bilden)

Fotograf Maria Lundmark Hällsten (Åke Lundmark och Anders Söderberg på bilden)

Fotograf Krister Lundström (på bilden Nicco, jag och Theresé, kolla in näsorna och munnarna, kan vi vara släkt? :D)

Ena dagen man går förbi ett ställe, så är det inget speciellt, och nästa dag, samma plats, så råkar ljuset falla exakt på rätt sätt och du ser nåt från en annan synvinkel.

Tänker på alla bilder man knäppt på Gammlia. Många duktiga som är ute och fotar däruppe och lägger ut i Umeå cruising gruppen. Och roligt att se hur dom fotat. Vissa bilder är nästan identiska och då tänker jag: ”coolt, hon eller han såg det jag såg, eller tvärsom”.

Nästa bild är på samma bil, men nu är den plötsligt tagen från andra hållet och bilen görs sig kanske till och med bättre på det sättet, eller kanske inte, här ligger ju allt i betraktarens ögon.

Precis som livet som ger oss olika infallsvinklar, vad vi gör med det som serveras på vägen, är upp till var och en. Det jag tycker är guld värt, kanske bara är silver för nån annan. Det nån annan gråter av i ren glädje, kanske en annan skrattar åt, och hur du ser på saken, kan jag kanske se från andra sidan…som när jag skriver och vänder meningen åt ett håll som bara jag fattar 😀

Idag är det skärgårdsträff (bilträff med mera) ute i Holmsund och en annan bilträff i Hörnsjö, veterandagen, närmare bestämt. Jag vet inte jag, men tänker att vi i alla fall kan cruisa ut till Holmsund bara för att vi kan.

Jag hade lånat ut en parkeringsplats på vår gård igår…mäktigt!

Winstone hörde aldrig att bilen kom in på gården och han funderade rejält då vi gick ut, vad som stod där. Jag la ut på bilden på FB och skrev ny bil på gården och en funderande emoji. Och nu tror säkert 50% av alla som ser den att vi köpt en ny bil, men näpp, det står redan 6 bilar och en buss här, vi ska INTE ha fler bilar, inte just nu, i alla fall 😀

Ha en fin lördag, allihop!

Tack för det, TELEVERKET!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 april 2018 kl 08:40, Bli först att kommentera

Idag har Theresé namnsdag, så grattis till dig och föreställ dig en god tårtbit och en kopp nykokekaffe. Det är vad vi kan äta ikväll, bara för dig, och hade du varit här, hade du fått, precis det… 😀

I förrgår var vi ute på en promenad på jobbet, och där hittade jag ett bankkort som låg så fint på gångbanan. Jag stoppade först ner det i väskan och tänkte kolla om jag kunde hitta en ägare då vi kom tillbaka, men jag ångrade mig.

Vi stod kvar där (om ägaren plötsligt skulle upptäcka att hon saknade något väsentligt), och jag googlade på namnet, på plats. Som tur var, för henne, så var det, ett inte alltför vanligt namn. Hon svarade, och lät först osäker först, hon hade inte hunnit sakna det, men gick för att kolla och mycket riktigt, hon hade tappat det.

Roligast av allt var att hon tydligen tappat det för tredje gången, japp…så jag tänkte att egentligen, skulle jag gjort hål i kortet och dragit dit ett nyckelband, innan jag lämnade igen det, men jag hejdade mig 😀 Hon var i alla fall tacksam att återfå sin ägodel.

HÄR hittade jag bilden

Apropå tappade saker, så satt jag och Winstone ute i solskenet igår, jag pratade med mamma på telefon och då dyker det plötsligt upp en man som ställer sig mellan grindstolparna. Jag fattar det som om han vill något även fast han står och kikar ner i sin mobil.

Jag går fram och frågar om jag kan hjälpa till med nåt och han säger ja, faktiskt, sedan presenterar han sig och det är ju mannen som har borta sin bilnyckel. Och det är en nyckel med en massa data i sig så den visar att nyckeln ligger på vår tomt. Nu har det ju varit så mycket snö härute, men ligger den där, så borde den strax vara synlig,
Det är dock en hel del barr och fågelfrön på backen, jag sa att vi lär ju börja kratta där snart, så jag får ringa honom om nyckeln poppar upp. Sedan frågade jag om han inte råkade ha en drulleförsäkring, han lyste upp, ja, det hade han, men han hade inte tänkt på det. Denna nyckel kostar tydligen upp till 6000:- att få ny, så jag tänker att om den inte ligger här, så borde han nog utnyttja försäkringen.

Hörde plötsligt skrik och skrän i skyn och mot mig kommer den perfekta fågelplogen (förmodligen tranor, enligt tips från Pirjo), solen i bakgrunden och allt såg så fint ut. Jag slet upp mobilen, satte igång kameran för att filma, men så kommer jag åt den där jäkla knappen, som stänger ner alltihop.

Innan jag fått igång mobilkameran igen, så har plogen bytt riktning och försvinner bakom tallen, det enda jag lyckas fånga är slutet på en av plogvingarna…tack för det, TELEVERKET!!!

Ser ut att bli en fin dag idag med, så jag gör mig redo för promenad med hunden och lite utesittarliv på altanan. Hoppas solen skiner på er också.

1 kilo rå lever, varje dag…smaka på den!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 februari 2017 kl 09:19, Bli först att kommentera

Vi gjorde en hel del igår, eller vad sägs om en räkmacke lunch på Ullas…inte illa 😀

Därifrån vidare till Mats ”Tigern” Boström och frun Hafdis, som bjöd på go´fika hemma hos dom. Och en massa prat förstås, det är inte varje dag vi träffas, kan man lugnt säga. Och då tar det också en stund att bli uppdaterad på allt som händer och sker. Vi lär ju ta en repris på detta, inom en snar framtid.

Väl hemma kunde jag inte låta bli att googla lite mer på detta om B12 bristen och titta vad glad jag blev då jag fann detta…att jag lever idag och att det finns andra sätt att bli hjälp på än att käka rå lever…huvva!!!

Sen blev det att städa lite, käka middag och sedan ringde Brälla och undrade om vi ville komma över till Lundalogén. Så vi tog Winstone och gick dit.

Vilken himmel det var, tyvärr, så visar min mobilkamera inte vad jag såg.

Där var det direktsändning från dragracing tävlingar på Pomona, fast vi besitter ju multiskills och kan se på tävling, prata, äta godsaker och dricka, allt på samma gång 😀

Vi kom hem efter 12 slaget och jag tror att jag somnade först halv två…så lite sur blev jag allt då jag vaknade innan 7 i morse och inte kunde somna om…*suck*.
Nåja, idag blir det tårtätning hemma hos storebror, som råkar fylla år, och till kvällen, veckofinal i Farmen…låter väl som en lämpligt trevlig dag och kväll, eller hur 😀 Hoppas på en fin söndag, för er alla!
Nicco Lundmark Hällsten fotade sina djur…

Vi firade big tajm!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 oktober 2016 kl 09:02, 2 kommentarer

Nicco heter Jennifer i andra namn, och hade följdaktigen namnsdag i torsdags. Hennes första namn, som var hennes andra namn i begynnelsen, Niccolina, fick hon efter hennes farfar Nils, som av alla, kallades Nicke.

Låter väldigt invecklat, jag vet 😀 Som liten blev hon då avundsjuk på hennes storasyster, som fick fira namnsdag, två gånger per år, så därför beslutade vi att hon kunde fira på Nils dagen, då, eftersom det var därifrån hennes namn kom. Och Nils stod det i almanackan igår, så vi firade med smörgåstårta från Ullas.

När Jennifer blev äldre så beslöt hon sig för att byta namn till Niccolina, vilket hon gjorde, via skatteverket, så numer är hennes första namn Niccolina, och andra namnet Jennifer. Det var inte så krångligt, som det lät från början va? 😀

Vi fortsatte firandet hemma hos mamma, som bjöd på äppelpaj och kaffe. Med mig därifrån fick jag 4 fotoalbum, som jag gick igenom igår. Och det här tyckte jag var jätteroligt. Vi pratade nämligen om öl, kan ni tänka. Och mamma är lite anti mot denna dryck och tycker att det är rena råttgiftet.

Jag berättade då om mitt första minne av öl. Vi, jag, min storebror och mamma, följde med pappa ut i skogen, för att kolla in hans arbete. Han hade ju skogsmaskiner och det var hans yrke, att avverka skog. Spännande! Jag var livrädd för traktorn, upplevde dom som stora monster. Nå, till saken, hör att dom hade med sig mackor, kaffe och lättöl, men hade glömt att vi, barnen, kanske hade velat haft nåt att dricka. Och jag var törstig, så jag fick smaka den där ölen, tvitvitvi, det var inte gott.

Och nu till det hysteriskt roliga, kolla vad jag hittade i albumet, nu har jag klippt bort övriga människor, och korten är ju gamla, därav kvalitén, här står jag med en ölflaska i handen…pappa fotar:

Och titta nu, en Cola flaska i handen och uppenbarligen har jag precis tagit en rejäl klunk, nu är det brorsan som fotar:

Och sista bilden, men stopp och belägg, nu har jag ölflaskan igen, inte bara i handen utan jag dricker ju för tusan ur den…och pappa fotar.

Är det ingen som ser vad jag gör? 😀 Det där ska jag visa mamma då jag återställer lånet av albumen. Har dom ingen koll på sina barn, hahaa…

Här tre kort på mamma i unga år, jag gillade hennes mössa, på den första bilden och hon måste ha haft ett helt gäng med hattar/mössor, för hon har nya på sig, på varje kort av henne.

Idag ställer vi bort buss och Camaro, så det kommer att bli lite luftigare på gården. Ett höst tecken, om något. Önskar er alla en trevlig söndag!

MOS i Åmsele!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 september 2016 kl 20:56, Bli först att kommentera

Här ett reportage från Åmsele, MOS, Micke Liljeholm, bakom kameran och ja…man får en snabb glimt av Niccolina, där i början 😀

Kåk i Spanien, ehh, nä…eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juni 2016 kl 10:14, 2 kommentarer

Det blev som en trivsam midsommarafton, vi satt ute hela dagen, och efter middagen kom Jan B och Kerstin förbi och vi fortsatte sitta ute. Drack kaffe med tillbehör, käka jordgubbar med Amaretto grädde och surrade bort en stund.

Vi pratade bland annat om hundar, och cockerspaniel, jag har ju ett minne om just den hundrasen, tror till och med att jag skrivit om det förut, men den kan tålas att upprepas, jag tyckte det var hysteriskt roligt, faktiskt 😀

Jag har en vän, som heter Eva-Marie, och dom hade, om jag inte missminner mig helt, två cockerspaniels. Jag var vid tillfället, hemma hos henne på Sågargatan, och telefonen ringde. Hon svarade…lyssnade och sa: Nej…vi har ingen kåk i Spanien!

Hon lyssnade igen…rynkade på ögonbrynen och höjde rösten: NEJ, sa jag, vi har ingen jävla kåk i Spanien!!! Så slängde hon på luren, säkerligen muttrandes nåt om nån som inte hade alla hemma.

Jag fick sedan veta, att det var deras hundtrimmare, som hade ringt, hon undrade om hon kommit rätt, och hade frågat om det var dom som hade en cockerspaniel…alltså inget om nån kåk i Spanien, hahaa…det var lite humor, det 😀

Så var det midsommardagen och Åkes födelsedag, en femtiplussare :D, tårta är införskaffad och ett litet paket:

Jag passade på att knäppa ett kort på jubilaren, igår:

Så tog jag en selfie, det roligaste var att både Åke och Winstone tittade åt det håll jag riktade kameran, precis som om dom bägge två, undrade vad jag skulle knäppa, och jag brast ut i skratt.

Åke noterade en ny typ av rondellhund, i vår lilla rondell här på slätten, ser ni?

Önskar er alla en trivsam midsommardag, where ever you are!

Hon gjorde ett bra jobb

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 februari 2016 kl 09:09, Bli först att kommentera

Jag höll på att feja lite i huset igår, kom upp från källaren och får syn på en tjej, gissningsvis i 9-10 års åldern, som är inne på vår gård, och håller på med nåt, borta vid tallen. Jag står och försöker se vad det är, men förstår inte, vad hon gör.

Till slut böjer hon sig ner, och lyfter upp något i tallen, hoppar över staketet, där hon parkerat 2 små hundar och springer iväg, men först, en liten titt i tallen.

Jag tar på glasögonen men kan inte se något där, fast jag är aldrig rådlös, så jag plockar fram kameran, och förstorar bilden rätt så mycket och ser då detta:

Det är alltså en liten fågel, jag vet inte viken sort, och antar ju att den är skadad på nåt sätt, eftersom den gick med på att lyftas upp dit. Svårt att veta vad man ska göra en sån här gång. Den kan ju ha kraschat och bara är tillfälligt chockad.

Jag ringer mamma, för att höra om hon vet vad det kan vara för fågel, hon gissar på en gråsparv, av min beskrivning, men hon vet ju inte heller vad man ska göra. Medan jag pratar med henne kommer tjejen tillbaka, nu med en kompis, och dom hämtar fågeln. Så jag antar att dom tar hem den till sina föräldrar och dom får avgöra vad som ska göras.

Jag skulle i alla fall vilja säga att tjejen gjorde ett bra jobb, hade hon inte lyft upp den i tallen så hade förmodligen skatorna varit på den och gjort ett snabbt slut.

Fåglar är verkligen roande att se på, och vad jag hört om just gråsparven, är att dom inte finns i lika stor utsträckning idag. Och här på vår gård, stämmer det. Då Åkes föräldrar bodde här, så formligen kryllade det av gråsparvar.

Vissa så bortskämda av all matning att dom satt och pickade på köksfönstret då dom ville ha mer mat.

Men under dom åren vi bott här, så har vi knappt sett till någon sparv överhuvudtaget, dom dominerande fåglarna här, är kajor, skator och sibiriska nötkråkor. Fast dom är roliga att se, dom också.

Tina kom hit igår, vi drack kaffe/te och surrade bort en stund. Ska bli mer Tina idag, då vi ska träffas nere på stan. Åke for redan innan 8 i morse, han har en kurs via jobbet, som ska göras. Önskar er alla en fin lördag!