Hjälporganisationen Oxfam har i dagarna publicerat en rapport om hur mycket de största multinationella företagen undanhåller från beskattning från världens finansdepartement genom skatteplanering. I rapporten beskylls Sverige för att ”dalta med skatteparadisen” vilket jag påpekat oerhört många gånger på min blogg.

Inte nog med att man beskyller Sverige för att dalta med skatteparadisen – Man utmålar även Sverige som en stor bakåtsträvare i frågan därför att det svenska finansdepartementet inte vill sätta ner foten och försvåra skatteplanering.

Oxfam har givetvis helt rätt i sina påståenden och jag har länge fört fram åsikten att skatteplanering är oerhört lätt att stoppa bara viljan finns. Varför Magdalena Andersson inte vågar driva på för att skriva om de skatteavtal Sverige har med andra länder för att stoppa skatteplaneringen är underligt.

Oxfam har kommit fram till att förlusten av skatteintäkter uppgår till ca 100 miljarder USD årligen vilket är ett lågt antagande då den verkliga siffran enligt andra bedömare är drygt dubbelt så stor. Nu är det inte storleken jag vill lyfta fram i detta inlägg utan snarare beteendet från Sverige och andra länder som inte aktivt försöker lösa problemet med skatteplanering.

När Magdalena var i Umeå i samband med 1 maj ställde jag frågan om varför till henne och fick som svar att det i sådana fall skulle innebära att båda länderna som omfattas av avtalet måste vara överens om förändringen. Mitt svar till henne var givetvis att så måste bli fallet. På min följdfråga om hon frågat andra länder om deras vilja att ändra villkoren i skatteavtalen eller om hon ens gjort någon ansats till detta var svaret nej.

Därför är jag inte speciellt förvånad över Oxfams uttalande om att Sverige både är bakåtsträvare och att vi daltat om skatteplanering och undanhållande av skatter från beskattning i Sverige.

En viktig sak som Oxfam pekar ut i sin rapport är att det är världens fattiga som får betala för att världens rika skatteplanerar och använder sig av smarta lösningar för att undvika beskattning. Det som sker är att världens länder kompenserar minskade bolagsskatter med höjda mervärdes- och punktskatter vilka främst drabbar fattiga människor.

Enligt mitt tycke bör Sverige vara bäst i världen på att se till att möjligheten att skatteplanera reduceras till ett absolut minimum. Sverige bör även driva på för att samma sak ska bli verklighet i hela EU vilket är mer troligt än otroligt därför att alla EU-länder blöder på grund av uteblivna bolagsskatter på samma sätt som Sverige.

Ska världsfreden bestå kan vi inte ha ett läge där de rika blir allt rikare medan de fattigare får det allt svårare. Ska världsfreden bestå måste världen bli mer jämlik och en jämlikare värld innebär att de som har råd att betala skatt ska betala skatt – Dvs. världens multinationella företag.

Därför vill jag se en offensivare Magdalena Andersson i framtiden – En Magdalena som går i bräschen för att se till att världens finansdepartement får in de skatter de rätteligen borde få in om företagen tog sitt solidariska ansvar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”