Så här skrev jag om det val vi just klarat av redan i november 2016 och när jag nu läser det på nytt framstår det som om min förutsägelse då nu är helt korrekt.

Alla tecken tyder på att moderaterna laddar för en valrörelse i Sverige som hotar att bli lika smutsig som någonsin den som Donald Trump drivit i USA – En valrörelse full av personliga påhopp, smutskastning, förtal och osanna rykten.

Därtill med resultatet att man som parti innan valresultatet är kristallklart går ut och förklarar sig som valets vinnare och landets naturliga regeringsparti oavsett vad väljarna uttrycker.

Det är med ”sluggers” som Hanif Bali – Den moderate riksdagspolitikern som förolämpar allt och alla och kallar politiska motståndare, invandrare och vänstersympatisörer för allehanda mer eller mindre kränkande saker såsom batikhäxa som gått multikurs, sinnesslö, idiot mm. och Delmon Haffo som är anställd på moderaternas partikansli som den moderata propagandafabriken ska byggas i Trumps och SD:s anda.

Den taktik man använder sig av är enkel – Sprid så många falska rykten det bara går om S-politiker och andra politiska motståndare samt misshagliga journalister. Koppla därefter in nättrollen och se till att det som helt saknar sanningshalt blir till en sanning därför att lögnen spridits och publicerats på många olika ställen på internet.

Att moderaterna satt sin plan i verket syns inte minst på Facebook där än det ena än det andra negativa uttalandet/påståendet – Ofta med en bild på Stefan Löfven publiceras och sprids av nättroll och deras lierade.

För att nämna några exempel så har man spridit ryktet om att Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll vill avskaffa manlig rösträtt och att Stefan Löfven som man för övrigt refererar till som ”svetsaren” varit full när han träffade Barack Obama.

En annan minister vars förtroendekapital man intensivt arbetar på att förstöra är Anders Ygemans som man konfrontativt och hånfullt anklagar för att ha svikit bland annat polisen, jägarna och terrorn trots att detta helt saknar sanningshalt.

Varför gör man då detta?

Svaret är enkelt – För att slippa prata politik därför att man vet att man själv saknar en hållbar politik som gagnar folkflertalet.

Taktiken är att försöka smutskasta motståndarna så att dessa får ägna all sin tid åt att försvara sig mot lögner och falska rykten – Detta i tron att det ska avhålla dem från att prata och debattera ideologi, samhällsbygge och sakfrågor.

Att man försöker göra detta i en tid när Socialdemokratin skapat en renässans för den ideologiska debatten genom att lyfta frågan om vilken typ av samhälle vi ska bygga och för vem vi ska bygga det är ingen tillfällighet – Detta därför att moderaterna redan i förväg vet att de kommer att förlora en sådan debatt ”big time”.

Det är när den ideologiska debatten blir stark moderaterna kommer till korta av den enkla anledningen att moderaterna saknar politik för de breda massorna när det gäller deras väl och ve.

Moderaterna är och har alltid varit ett högerparti med en politik som bara gynnar de redan välbeställda och den sanningen vill man med alla till buds stående medel undvika att medborgarna tar till sig och förstår.

Förvisso hade jag inte allt för mycket till övers för moderaternas moral under Anna Kinberg Batras ledning – Men att moderaterna skulle sjunka så djupt ner i träsket och gå så långt som till att sätta nättroll i arbete med att sprida falska rykten om sina politiska motståndare och dessutom organisera detta från sitt eget partikansli trodde jag aldrig ens i min vildaste fantasi.

Dessutom nöjer man sig inte med att attackera politiska motståndare med falska påståenden och rena lögner – Samma taktik har man tänkt använda för att smutskasta misshagliga journalister och tidningar som inte står på deras sida.

Vad moderaterna gjort är att importera ett amerikanskt fenomen som kallas ”negative campaigning” – Ett fenomen som är en självklar del av det politiska livet i USA där lögner och halvsanningar sprids om politiska motståndare som om de vore sanningar.

Moderaterna får gärna prova denna desperata väg – Dock tror jag svenska folket är betydligt svårare att lura än det amerikanska folket av den enkla anledningen att svenskar i gemen är mer välinformerade än de allra flesta nationaliteter när det handlar om politik. Att saker fungerar i USA betyder på inget sätt att samma sak fungerar i Sverige.

Dessutom vet svensken att saker som står på internet inte nödvändigtvis är sanna även om man får många träffar när man googlar om det.

Hur ska vi socialdemokrater bemöta moderaternas smutsiga kampanjmetoder?

Får jag bestämma blir det genom att intensifiera den ideologiska debatten än mer – En ideologisk debatt som fokuserar på vilken typ av samhälle vi socialdemokrater vill bygga och för vem vi ska bygga samhället. Det är i den debatten vår politiska styrka ligger och det är när folket väl förstått detta som opinionen för vår politik kommer att stärkas.

Det vi socialdemokrater ska göra är att härleda varje sakfråga, varje förslag och varje uttalande till vår ideologi och till vår plan för samhällsbygget och påvisa hur olika beslut påverkar samhällsbygget i positiv eller negativ riktning.

Politik handlar inte om att smutskasta – Politik handlar om att måla upp en bild av framtiden som alla kan förstå och relatera till och mesta av allt handlar politik om att i ord och handling realisera den verklighet man målat upp.

Därför säger jag till moderaterna – Välkomna till politisk kamp. Hoppas ni på att vinna den kampen med tvivelaktiga metoder så kommer ni själv att bli den största förlorarna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har under hela morgonen lyssnat på intervjuer med vår Riksbankschef Stefan Ingves i Nyhetsmorgon mm. och en sak står helt klar för mig – Ingves är rätt person på posten och en klippa för den svenska ekonomins och välfärdens utveckling.

Att hålla sig kall hela tiden och alltid se till den bästa lösningen för landet och folkflertalet i stället för att ägna sig åt kortsiktiga beslut som kan skapa vinning för egen del kräver en person av Ingves dignitet – En person som sätter landet och dess bästa före sitt eget bästa.

Jag tycker det är bra att Stefan Ingves öppet går ut och säger att den svenska ekonomin går mycket bra och att han och Riksbanken har mycket svårt att se någon egentlig och omedelbar lågkonjunktur eller ekonomisk kollaps som nära förestående.

Tvärt om ingjuter Ingves stort mod hos alla som lyssnar på det han säger genom att hävda att Svensk ekonomi är urstark och att landet står väl rustat inför de framtida ekonomiska utmaningar vi ska möta i framtiden.

Att hålla en strikt rågång mellan statens reporänta och resten av ekonomin är bra även om det förvisso lett till ett läge där svensken i gemen är aningen högre skuldsatt än vi borde vara.

Ansvaret för det ligger dock enligt på Ingves hos bankerna och hos konsumenterna vilket jag håller med om fullt och fast. Att det måste vara upp till parterna att reglera detta sinsemellan utan att blanda in Riksbanken i den processen är därför självskrivet.

Ett relativt litet land som Sverige är beroende på en fungerande ekonomi och en välskött Riksbank för att överleva i en brutal värld där nyliberal politik vunnit för stort gehör hos grupper av investerare och förmögenhetsägare.

Grupper som hela tiden strävar efter att kunna berika sig själva på övrigas bekostnad – Att i den världen ha en Riksbankschef som Stefan Ingves känns tryggt.

I en av intervjuerna där han frågades om sin egen situation vad gäller bolån mm. svarade han att han inte har några sådana baserat på den personliga insikten att den som står i skuld inte är fri – Att han lever som han lär är därför en viktig signal som jag tycker att vi alla ska ta till oss och anpassa oss efter.

Låt oss därför ge Stefan Ingves den respekt han förtjänat genom att även framgent ge honom vårt starka och gränslösa stöd för den räntepolitik han genomför för landets bästa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Anders Ågren och Umeå’s moderater påpekar ofta att Umeå backar i olika undersökningar där man sinsemellan jämför företagsklimatet i landets kommuner – Min fråga är om företagsklimatet är mätbart om det ska göras på ett bra sätt?

För egen del är jag övertygad om att det är svårt att på ett rättvist sätt mäta företagsklimatet i en liten inlandskommun och jämföra detta med företagsklimatet i en växande storstad som Umeå.

Varför?

Jo därför att det skiljer på alla plan i en sådan undersökning när man jämför tillgång till anställningsbar personal, närhet till transportnav, närhet till råvaror etc.etc. samt viktigast av allt närheten till en personlig och nära relation till kommunen och dess tjänstemän i en stor kommun där alla är relativt anonyma jämfört med den lilla kommunen där alla känner alla.

Därför tycker jag att vi bör titta över kriterierna och dela in landet på ett sådant sätt att vi i en framtid kan jämföra kommunerna ur samma kriterier i framtiden – Exakt hur ska jag låta vara osagt då jag inte forskar i ämnet.

Ska vi jämföra företagsklimatet i olika delar av landet med varandra måste vi jämföra kommuner med lika förutsättningar med varandra – Detta jämfört med dagens läge där alla jämförs med alla.

Att stora kuststäder har bättre tillgång till transportnav än små inlandskommuner är rätt självklart – Lika självklart som att en företagare många gånger med lätthet kan ringa ansvarig person på kommunen i en mindre kommun för att få en rättelse på det man tycker gått fel.

Låt oss därför lyfta ämnet och till Anders Ågren (M) Umeå har jag en direkt fråga – Vad anser du är viktiga kriterier att mäta när man jämför företagsklimatet i landets kommuner?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Inför omstarten av kommunfullmäktige efter valet lyfts nu frågan och det faktum att Umeå som är en stad under tillväxt ska fördela den tillväxten på färre arbetstagare och personaltäthet än i dagsläget – Något som skapar en ekvation som blir svår att lösa.

Digitalisering kan förvisso lösa vissa problem men i verksamheter som skolan, vården och omsorgen där det är ett tillskott av mänsklig arbetskraft snarare än digitalisering som efterfrågas fungerar inte den strategin.

Umeå kommun räknar med att behöva anställa hela 9,700 nya medarbetare fram till 2028 vilket ställer stora krav på att den kommunala organisationen förutom att erbjuda en attraktiv stad måste klara av att erbjuda alla mycket goda arbetsvillkor och lönenivåer som attraherar människor att stanna i stan efter genomförd utbildning alternativt flytta hit.

Ska vi lyckas med den föresatsen behöver vi tänka i nya och hittills outforskade banor!

Att alla inblandade politiker och tjänstemän inser att kulturen är viktig och att ett brett och spänstigt kulturliv är A & O oavsett vad man tycker om kultur och finkultur som företeelse.

Med det sagt hoppas jag att dagens kommunfullmäktige blir givande och skapar en arbetsordning som har som högsta fokus att lösa de utmaningar vi som kommun står inför om vi vill klara tillväxt och välfärden i kommunen på ett bra sätt.

Därför uppmanar jag alla som tar plats i kommunfullmäktige att kasta många förutfattade meningar man som politiker vanligtvis lider av för att i stället i alla lägen koncentrera sig på att fatta de beslut som är bäst för folkflertalet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Fackföreningen Kommunal har länge drivit frågan om ett införande av heltid som norm för att alla kommunals medlemmar ska ha heltid som norm i vården, skolan och omsorgen med flera offentliga verksamheter – Att så görs är bra och en viktig åtgärd för att över tid minska klyftorna och skapa ett jämlikare samhällsbygge.

Med det sagt är jag mycket förvånad över det motstånd till genomförandet som kommer från kommunals medlemmar och handlar om förläggningen av arbetstiden som är en naturlig effekt av reformen om vi vill att den ska fungera som avsett i en framtid.

Att ett införande av heltid för alla per automatik innebär att arbetspassen måste fördelas på ett annorlunda sätt ser jag som självklart och att en uppgång i arbetstid även innebär fler nattpass är naturligt då även nattpassen måste fördelas på alla arbetstagare på ett solidariskt sätt.

Vad beror då arbetstagarnas motstånd till fler nattpass på?

• Första svaret är sannolikt fler arbetspass i och med att arbetsdagarna blir längre när varje arbetstagare ska arbeta fler timmar för att nå heltidsmåttet.
• Andra svaret och sannolikt den största anledningen till protesterna är sannolikt att landets kommuner och dess tjänstemannaorganisationer försöker genomföra de schemaomläggningar som behövs för att uppnå heltid som norm utan att öka kommunens kostnader för bemanning.
• Tredje om än inte det slutgiltiga svaret är att många sannolikt vant sig vid en situation där det fram tills idag varit möjligt att kompenserats med många lediga dagar som tack för att det jobbar natt vilket nu skapar motvilja mot att lämna ifrån sig den kompensationen mot att erhålla heltid som norm för sin anställning.

Dessa frågeställningar har jag inga belägg för i sak då jag inte kan luta dem mot någon utredning i frågan.

Trots det anser jag att min slutsats är rätt väl avägd gentemot den magkänsla jag får när jag pratar med många arbetstagare som berörs av reformen om ett införande av heltid som norm för arbete i offentlig sektor.

Hur löser vi då de uppkomna problemen om vi vill nå en win-win situation?

• Till att börja med är min uppfattning att vi måste bli bättre på att kommunicera mellan parterna i frågan för att undvika onödiga konflikter samt att vi bör utnyttja hela det tidspann parterna fått sig tillgodo för att kunna genomföra reformen på ett hållbart och rättvist sätt för alla.
• Därutöver ser jag helst att kommunerna och dess tjänstemän sansar sig och inser att ett genomförande av en heltidsreform kommer att kosta pengar för samhället oavsett av hur vi hanterar genomförandet så länge vår strävan är att skapa ett jämlikare samhälle som omfattar alla – Dvs. även de som arbetar inom offentlig sektor.
• Slutligen önskar jag mig att även arbetstagarna inser att vi måste förändra oss i en föränderlig värld och att livet handlar lika mycket om att ge som om att ta.

Min övertygelse är att införandet av tilsvidareanställning på heltid för alla i samhället kommer att innebära ett jämlikare samhällsbygge som över tid gynnar alla genom att inkomst- och förmögenhetsklyftorna minskar över tid.

Med det sagt vill jag skapa debatt även i detta ämne och därmed säkerställa att vi även på detta område återgår till en ordning som innebär att vi alltid först tittar på kollektivets bästa innan vi tittar på den individuella individens bästa i alla lägen då det förstnämnda är ett av grundvillkoren för ett framgångsrikt och starkt samhällsbygge.

Kollektivet är alltid starkare än individen så låt oss hålla den fanan högt i den kommande debatt jag hoppas ska bli resultatet av detta inlägg.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Detta inlägg har i sak inget att göra med den debatt och process som pågått runt upphandling av tjänsterna för glas mm. – Detta därför att embryot till mina synpunkter byggts upp under lång tid i min tankevärld runt politik.

Som jag ser saken finns det stora brister i hur vi som kommun agerar efter det att en upphandling är slutförd och efter det att vinnaren i upphandlingen är utsedd – En brist i form av att kommunen även efter avgjord upphandling många gånger fortsätter i gamla hjulspår och fortsätter att handla av samma leverantör som innan upphandlingen trots att resultatet av upphandlingen säger att man numera ska handla hos den vinnande entreprenören.

I och med det så väcks i vart fall hos mig frågan varför vi gör upphandlingen överhuvudtaget då avsikten att följa dess resultat inte är direkt tvingande för den som ska göra inköpen?

I grunden är upphandlingar av förbrukningsartiklar ett bra sätt att hålla priserna nere för kommunen och dess medborgare genom att säkerställa att förbrukningsartiklar, varor och externa tjänster köps av den entreprenör som totalt sett lämnat det lägsta anbudet på det som ska upphandlas.

Det är när tjänstemän och andra befattningshavare med inköpsrätt som sedan praktiskt ska sköta uppgiften att göra inköpen felen begås och nyttan av upphandlingen går förlorad.

Att göra inköpen hos andra leverantörer än hos den som vunnit upphandlingen är enligt mitt sätt att se på saken fel – Har kommunen gett rätten att t.ex. leverera alla däck till kommunens fordon till en specifik leverantör så ska detta avtal hållas till punkt och pricka annat än i de undantagsfall som kan motiveras med akuta åtgärder för att undvika ett stillestånd.

Det är när de som gör inköpen använder sig av andra leverantörer än de som vunnit upphandlingen är som saken går fel!

Den slutsatsen baserar jag på många faktorer men mest av allt på slutsatsen att kommunen i slutändan torde får betala mer än smakligt för sina inköp när kostnaderna för inköp och kostnaderna för upphandlingen sammanräknas än vad som varit fallet om upphandlingen aldrig genomförts.

Därtill skapas indirekt en grogrund för osämja mellan näringsidkarna och kommun i och med att inköp kan göras utan att beakta upphandlingens resultat vilket jag ser som förödande för den framtida utvecklingen och för samarbetet mellan kommun och leverantörer.

Att en vinnande entreprenör lägger upp ett större internlager samt att samma leverantör baserar sin prissättning på andra parametrar därför att man vet att ordervolymen kommer att öka under avtalsperioden torde vara ett korrekt antagande om upphandlingens resultat beaktas vid inköp – När så icke sker blir det fel och orättvist.

I min värld ska resultatet av kommunala upphandlingar följs till punkt och pricka – Kan så icke ske bör vi skyndsamt som kommun sluta upp med att göra kommunala upphandlingar på löpande basis avseende förbrukningsmaterial, varor och tilläggstjänster och för att bevara vår goda relation med våra leverantörer. samt för att hushålla med våra skattepengar.

Min avslutande frågeställning blir därför om vi överhuvudtaget ska göra denna form av upphandlingar i framtiden och i sådana fall med striktare efterlevnad för framtida inköp eller inte?

Vad tycker du?

P.S. Att upphandling alltid ska användas som instrument vi större inköp såsom byggande mm. är en självklarhet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I en ledare författad av Martin Klepke i Tidningen arbetet kan man läsa hur SCB påvisar att den återstående livslängden efter pension för lågutbildade arbetare sjunker och då alldeles speciellt så för lågutbildade kvinnliga arbetstagare.

Artikeln hittar du på följande länk: https://arbetet.se/2018/10/23/forvantad-livslangd-for-arbetare-sjunker/

Martin pekar på att detta innebär att höjd pensionsålder innebär att lågutbildade arbetstagare får arbeta en allt längre tid av sina allt kortare liv än välutbildade med högre lön vilket stämmer och ytterligare spär på den orättvisa och den ojämlikhet som redan råder i vårt samhälle.

Trots det inser även jag att det inte finns någon enkel lösning eller ”quick-fix” på detta problem utan att en långsiktig och väl genomtänkt lösning är bästa vägen framåt.

Min tro och övertygelse är att ett införande av en basinkomst lika för alla från 18-års ålder och resten av livet som ersättning till de flesta av dagens bidag skulle vara ett stort steg framåt för att lösa problemet i och med att en basinkomst skulle skapa ett mer jämlikt samhälle.

Med hjälp av en basinkomst så blir det även lättare att höja utbildningsnivån på dem med lägre utbildning vilket medför att alla blir mer jämlika även på det området sett över en livscykel.

I artikeln kan man läsa hur välutbildade män ökat sin medellivslängd med 8,5 månader mellan åren 2012 och 2017 medan densamma sjunkit med 2,5 månader för lågutbildade kvinnor under samma mätperiod vilket innebär att allt prat om att medellivslängden ökar och att pensionsåldern därför måste höjas inte stämmer fullt ut.

Nyliberalismen har länge försvarat ökade inkomstskillnader med den groteska idén att de smulor som faller ner till golvet innebär att även lågavlönade får del av dem samtidigt som de högutbildade roffar åt sig det mesta på de lågavlönades bekostnad.

Så ska vi inte ha det i vårt moderna Sverige anno 2018 och framåt – Därför säger jag som Martin Klepke – Kampen om ett jämlikare samhälle handlar inte längre enbart om arbetsmiljö mm. – Kampen handlar om våra liv sett ur helhetsperspektiv.

Låt oss därför lyfta denna fråga till ordentlig debatt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag tillhör den skara som aktivt under lång tid hävdat att avreglering, konkurrensutsättning och upphandling av offentlig tjänster – Dvs tjänster som tidigare drevs i offentlig regi är dåliga för de allra flesta som arbetar i dessa upphandlade verksamheter.

Bevisen för att jag är inne på rätt spår och på att jag har rätt hopar sig och presenteras nu ett och ett.

Det finns en röd tråd i allt som presenteras och det är att arbetet blivit stressigare och sämre betalda efter genomförd upphandling.

Därtill tydliga tecken på att anställningarna blivit osäkrare i och med att tillsvidareanställningar ersätts med allmän visstidsanställning och behovsanställning i mycket högre grad än de offentliga arbetsgivarna gjorde.

Innan avregleringens tidevarv fanns det oerhört få delade turer och inga företeelser som ”sovande natt” och betalning för endast 15 minuter av varje timme en arbetstagare har rast på bortaort.

Alla dessa försämringar för alla arbetstagare kom till efter det att vi hade avreglerat och upphandlat och då för att skapa större vinster hos de företag som vunnit upphandlingen – Därtill har avregleringarna och upphandlingarna skapat högre arbetsbelastning och mer stress hos de anställda i sektorn vilket är olyckligt för alla i samhället.

Försämringarna för de som jobbar hos privata aktörer har till viss del spillt över på de offentliga arbetsgivarna vilket gör saken ännu allvarligare.

Kontentan och slutsatsen är att det hade varit bättre för både arbetstagare och de som dessa arbetstagare ska vårda och hjälpa om verksamheterna stannat kvar i offentlig regi och drift.

Att det blivit på detta sätt är inte speciellt konstigt då privata företag alltid kommer att sträva efter att göra vinster. Att företag strävar efter vinst är inte underligt utan snarare naturligt då det är utsikterna om vinst som är själva grogrunden till att starta och driva företag.

Det som är underligt i sammanhanget är dock att dessa vinster drivs fram med hjälp av direkta och indirekta politiska beslut. Direkta beslut i form av beslut om avreglering och upphandling och indirekta beslut i form av införande av stupstockar i socialförsäkringssystemen och införandet av den mycket förödande arbetslinjen.

Det är den av alliansen införda och därtill skadliga arbetslinjen som skapat möjligheten för privata aktörer inom offentlig sektor att betala sina anställda lägre löner än motsvarande anställda hos offentliga arbetsgivare – Detta därför att arbetslinjen medförde försämrade arbetsvillkor och försämrad anställningstrygghet.

Arbetslinjen är i sig bara ett samlingsord för att framföra att det är helt okay att företagen använder sig av färre anställda som får arbeta under mer stress och högre arbetsbelastning för att skapa högre produktion så att företagen kan öka sina vinster.

Att det är så har påvisats i en mängd rapporter som fackförbundet Kommunal tagit fram avseende arbetssituationen för de som arbetar i äldreomsorgen hos privata och kommunala arbetsgivare.

Föga förvånande visar rapporten att de som jobbar i privata vårdföretag har lägre löner än de som jobbar i de kommunala vårdapparaten. Rapporten visar även att skillnaderna dem emellan ökat. 2012 hade de som arbetar i privata vårdföretag 900 kronor lägre lön per månad än de kommunanställda – 2014 hade denna skillnad fördubblats till 1.800 kronor per månad.

Rapporten visar även att det finns stora skillnader i grundlön för tillsvidareanställd personal där skillnaden kan vara så stor som 2.500 kronor per månad till de privatanställdas nackdel.

Lägg ovanpå detta sämre personaltäthet och högre arbetsbelastning hos de som arbetar i privata vårdföretag så förstår ni varför Alliansen, Svenskt Näringsliv och Almega lobbade så hårt för avregleringar och konkurrensutsättning.

Man lobbade för detta för att kunna sänka löner och försämra arbetsvillkor så att privata företag kan använda de vinster man gör på dessa försämringar för de anställda till att stoppa våra skattepengar i sina egna privata fickor.

Än viktigare är att man lobbade för detta för att överhuvudtaget få uppdragen i samband med upphandling ty utan lägre löner och försämrade arbetsvillkor hade offentliga företag kunnat lägga ett lägre bud än ett privat företag.

Vi ska inte ha det på detta sätt i Sverige anno 2018 – I vart fall inte i ett socialdemokratiskt styrt Sverige.

Får jag vara med och bestämma ska avregleringarna inklusive LOV rullas tillbaka och verksamheterna återgå i offentlig regi – Inte för att vi som politiker gillar makt utan därför att vi som politiker alltid värnar de anställda och deras arbetssituation.

Som socialdemokrat kan jag aldrig acceptera att skattepengar används till att sänka löner och försämra arbetsvillkor.

Som socialdemokrat anser jag att skattepengarna ska gå till de saker där de gör bäst nytta vilket i just detta fall är tryggare anställningar, bättre arbetsvillkor och högre lön för de som jobbar med välfärdstjänster snarare än till vinstutdelning i privata företag inom välfärdssektorn.

Glöm heller aldrig vilka som gjort dessa försämringar möjliga när ni ska rösta i samband med framtida val – Glöm aldrig att dessa försämringarna är signerade alliansen och dess företrädare.

En röst på alliansen är alltid en röst på lägre löner och sämre arbetsvillkor – En röst på socialdemokraterna är en röst för högre löner och bättre arbetsvillkor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Som alla säkert märkt så har jag inte bloggat de sista dagarna vilket beror på att jag är sjuk och inlagd på sjukhus. Vissa stundr har det känts precis som om jag kommer att dö vilken sekund sim helst för att korta stunder kännas rätt bra.

Förutom min cancer som är under behandling har jag haft en fruktansvärd och ihållande huvudvärk likt migrän som innebär att det bara blixtrar så fort jag öppnar ögonen.

Den huvudvärken hoppas de rådda bot på redan idag och försvinner den så är jag tillbaka med full kraft i morgon här på min blogg.

Ha en bra och framgångsrik alla.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag vet inte hur många inlägg jag skrivit om bank och finansmarknaden och av nödvändigheten att återreglera den på ett handfast sätt för att säkerställa att de inte kan ägna sig åt saker som penningtvätt och skatteflykt driven av den girighet som jakten på högre vinster framkallar.

Att banker och finansinstitut som vi i normala lägen räknar som de mest seriösa i bank & finansvärlden nu avslöjas som i högsta grad delaktiga i penningtvätt och att de medverkar till att göra skatteflykt möjlig genom att upprätta obskyra uppllägg och genom att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster som i sak är olagliga är skrämmande.

Att jag påstår att det är skrämmande beror på att banker & finansinstitut bör vara nationers vänner snarare än dess fiender.

Att stora och väl etablerade banker medverkar till att stjäla nationernas skatteintäkter på villkoret att de själva får en ordentlig bit av kakan är så osmakligt att det inte ens går att sätta ord på fenomenet.

Att detta beteende måste leda till en snar och strikt återreglering av bankernas och finansinstitutens möjlighet att agera lika fritt som idag ser jag som en självklarhet.

Banker och finansinstitut ska inte vara nationers fiender utan snarare utgöra en del av nationernas försvarsmur gentemot den organiserade brottslighet som är beroende av möjligheten att tvätta svarta pengar vita och om möjligt själva lägga beslag på så mycket som möjligt av nationernas skatteintäkter för egen vinning.

När det nu uppdagas att bankerna gör motsatsen genom att medverka till att dessa brott kan genomföras och dessutom lägger sig vinn om att sopa igen spåren efter sig är det hög tid för omedelbara åtgärder vilket i detta fall innebär en omedelbar återreglering av bankers och finansinstituts möjlighet att agera helt självständigt.

Därför är mitt förslag att vi återreglerar på ett sådant sätt att banker & finansinstitut återgår till att driva sina verksamheter efter samma regelverk som gällde fram tills avregleringen.

Med sådana åtgärder på plats och med ett regelverk som innebär ett visst mått av valutakontroll genom anmälningsplikt till riksbanken kan vi bota många av de sjukdomar som finns i systemet idag samtidigt som vi kraftigt begränsar tillväxten av nya sjukdomar.

Det är därför detta bör göras snarast och helst igår!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”