Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Tomma stolar i landets kommuner och landsting skadligt för demokratin.

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag tycker precis som Lennart Holmlund att tomma stolar i politiska församlingar framröstade i demokratiska val är dåligt för demokratin. Därför måste snarast en ändring till i vallagen som stipulerar hur dessa tomma stolar ska fyllas.

Det borde inte vara så svårt att i de fall tommas stolar uppkommer, fylla dessa med personer som kommer från det parti som vid räkning står närmast en plats i församlingen.

Kan inte detta göras måste vi införa ett system där alla som står på en valsedel redan i förväg skriftligen medgivit att de ska ta plats i församlingen om de blir valda. Dessutom ska av den skriftliga försäkran klart och tydligt framgå vilket parti man ställer upp för.

Kan ett parti sedan inte i förväg uppvisa tillräckligt många kandidater för att ställa upp i allmänna val, bör detta parti nekas att delta i valet för den församling där de saknar kandidater.

Nuvarande system är dåligt för demokratin och skulle i en förlängning kunna innebära att demokratins regler åsidosätts.

Ge därför Sveriges Riksdag i uppdrag att snarast göra de förändringar som behövs för att säkerställa att alla stolar besätts i nästa val.

I Socialdemokraternas Sverige är alla miljonärer!

Av , , Bli först att kommentera 2

Mitt uttalande kan vid en första anblick anses vara lika lögnaktigt som kontroversiellt, men läser ni vidare kommer jag att förklara varför det är sant.

Det Sverige som vi Socialdemokrater byggt under några generationer har givit alla svenska medborgare rätten att med fog kalla sig miljonärer, och det redan vid födseln. Låt vara att detta inte syns om man tar en titt på sitt kontoutdrag, men likväl vi är alla miljonärer.

Jämför vi oss i Sverige med andra länder blir det med ens klart och tydligt hur rika vi svenskar faktiskt är.

Vad jag pratar om är att vi i Sverige har ett system som via skatter gör att alla medborgare får gå i skolan utan att betala dyra skolavgifter. På samma sätt har vi tillgång till näst intill gratis sjukvård och övriga omsorgstjänster. Ovanpå detta finns det i Sverige sociaförsäkringssystem som på olika sätt fångar upp oss om livet tar en vändning vi inte räknat eller kalkylerat med.

Kort sagt är Sverige och svenskarna redan vid födseln miljonärer, åtminstone sett ur en utländsk betraktares ögon, ty saker som skola, vård och omsorg är i dessas länder långt ifrån gratis, och kräver att man även på banken är miljonär för att i sitt hemland åtnjuta den trygghet vi har i Sverige.

Kunskapen om att vi som svenskar faktiskt är miljonärer, och att det är år av ansvarsfull politik och hårt slit av våra förfäder som gjort oss till miljonärer, är en kunskap som helt tycks saknas hos framför allt den yngre generationer svenskar.

Men mitt hopp för framtiden står till det faktum att svensken i gemen är både välutbildad och allmänbildad. Detta faktum förstärker min tro att framtiden för Sverige är ljus.

Allt vi behöver göra är att som politiker på ett enkelt sätt förklara hur saker är uppbyggda, och varför. När denna insikt sedan sjunkit in hos medborgarna är jag säker på att det använder sitt sunda förnuft och ser till att det dröjer länge innan vi ånyo släpper fram en borgerlig höger regering.

Alliansen 8 år av regeringsmakt har i många avseenden varit katastrofal för Sverige. Alliansen har använt sin regeringsmakt till att effektivt bryta sönder de trygghetssystem som gör alla svenskar till miljonärer.

Vad vi alla måste förstå är att Alliansen har ett enda mål med sin politik, och det är att genom olika reformer och försämringar i de sociala trygghetssyystemen stjäla medborgarnas miljoner för att i stället via privatiseringar flytta dem till privata fickor.

I Socialdemokraternas värld kallas detta girighet!

Låt oss därför nu när regeringsmakten är tillbaka hos oss återställa till folket det Alliansregeringen stulit genom att återuppbygga de sociala trygghetssystemen.

Låt oss stärka Sverige som nation genom att se till att alla medborgare har det bra!

Låt oss genom genomtänkta reformer se till att alla svenskar även i framtiden kan titulera sig miljonärer!

 

Dags for nya grepp inom den kommunala ekonomin.

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu är tiden inne för att börja tänka i nya banor vad gäller kommunal ekonomi. Det jag vill lyfta i dagens inlägg är det faktum att de flesta kommuner i Sverige tänker i för snäva banor när de fattar beslut i olika frågor. I de allra flesta fall tittar man snarare på de ekonomiska effekterna av det enskilda beslutet, detta utan att ta reda på hur det påverkar kommunens ekonomi i stort, och kommunens resultat på sista raden.

Låt mig nedan lista ett par scenarier för att förklara vad jag menar:

  • Säg att skolan brottas med dålig ekonomi, och för att få den i balans beslutar att lägga ner en skola eller 2 för att få lägre lokalkostnader. Självklart blir skolnämdens kostnader lägre, men vad man glömmer är att det skapar en vakans och ett hyresbortfall för det kommunala fastighetesbolaget. Slutsatsen är därför att kommunens kostnader sannolikt ökar snarare än sänks, detta därför att man till ekvationen ovan även måste lägga de merkostnader skolan drabbas av när man nu måste skicka eleverna till en skola längre från hemmet. Görs detta innan beslutet tas kanske beslutet skulle bli ett annat, detta om man innan beslut alltid ser till kommunens totala ekonomiska utfall av beslutet.

 

  • Det andra exemplet jag vill lyfta är konkurrensutsättning och upphandling av kommunal serviceverksamhet. När jag växte upp på 60 och 70 talet var det vanligt att kommunen placerade människor som av olika anledningar inte kunde få jobb i det privata näringslivet i olika kommunala service verksamheter. På detta sätt fick arbetstagarna både arbete, lön, arbetskamrater och social samvaro samtidigt som kommunen fick arbete utfört. Även om utförandet i vissa fall kunde ta lite längre tid var det trots allt positivt för den totala ekonomin för kommunen. När dessa verksamheter sedan konkurrens utsattes blev dessa människor utan jobb. I slutändan blev dessa individer ändock kommunens ansvar i och med att de numera uppbär socialbidrag. Socialbidrag drabbar som bekant kommunens budget rakt av, och jag vill därför påstå att kommunen i och med privatiseringen drabbats av dubbel kostnad, först kostnaden för utförandet av servicen, sedan kostnaden för socialbidrag. Sammantaget blir resultatet av detta negativt för kommunen.

Jag tycker därför att vi måste införa ett nytt sätt att tänka i landets kommuner vad gäller hur beslutsprocesserna ska utformas. Som jag ser det måste vi inför varje beslut göra en ordentlig konsekvensanalys, analysen ska tydligt belysa de totala effekterna av varje enskilt beslut, och hur dessa beslut sedan påverkar kommunens totala ekonomiska resultat.

Görs detta på rätt sätt är jag helt övertygad om att även privatiseringsivrarna får sig en tankeställare. Med det system jag förespråkar blir det med ens mycket klarare och tydligare hur olika beslut påverkar kommunens totalekonomi.

Jag är dessutom övertygad om att även de som idag hyllar avreglering och privatisering får sig en tankeställare och börjar tänka om. Förhoppningsvis inser de att privatisering och konkurrensutsättning av kommunala verksamheter väldigt sällan får de positiva effekter för kommunen som man tidigare trodde.

Personligen kommer jag därför att driva frågan, och arbeta för ett tankesätt i Umeå kommun där vi alltid ser till det totala ekonomiska utfallet av alla beslut som fattas.

Vi får aldrig glömma att vi som politiker har samma ansvar för kommunens balans och resultat räkning som styrelser och företagsledningar har för privata företag. Det är till och med så att aktiebolagslagen föreskriver att styrelse och VD har det totala ansvaret för balans och resultaträkningen, och att de i den kapaciteten alltid kan göras ansvariga om något går fel.

Låt oss därför göra Umeå till en föregångs kommun i landet, en kommun där vi vågar ifrågasätta och debattera effekterna av de beslut som ligger på bordet innan vi fattar dem.

Kom ihåg vad som står i min tag-line:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag.”

Rivstarta bygget av nya bostäder i Umeå.

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu när valet är över och Socialdemokraterna fick förnyat förtroende att fortsätta att bygga Umeå och rusta kommunen för framtiden, är det bråttom att få igång byggandet av nya hyresrätter.

Jag tror att Umeås befolkning kommer att visa sig växa snabbare än den nuvarande målsättningen, det enda som håller tillbaka en snabbare befolkningstillväxt är bristen på bostäder, och då framför allt hyresrätter i varierande storlek.

Därför bör det nu sättas högsta prioritet i kommunen med att accelerera bostadsbyggandet, främst genom Bostadens försorg, men låt för all del alla som vill bygga dock med prioritet för de som avser att bygga hyresrätter.

Jag är helt övertygad om att Universitetet skulle klara av att ta emot ännu fler nya studenter funnes det bara bostäder att inhysa dem i.

Förhoppningsvis får vi med en Socialdemokratiskt ledd regering se ett skrotande av de förslag som begränsar allmännyttans byggande, och en politik som bibehåller avdragsrätten för alla inklusive allmännyttan. Därför är det bra att de styrande i kommunen snarast ger Bostaden mandat att sätta igång ett lånefinansiera byggandet i stor skala utan krav på att sälja av befintligt bestånd.

Dessutom bör nya markområden avsättas på vilka en snabb byggstart kan ske. Vi bör i första hand satsa på små bostäder i form av ettor och tvåor, men det råder även stor brist på lägenheter med 5 rum eller fler, så även där behövs ett massivt byggande.

Jag anser inte att vi har råd att avvakta längre, utan låst oss komma till skott och snabbt ta täten och visa resten av Sverige hur man på ett effektivt och bra sätt bygger bort bostadsbristen.

Det är dessutom av yttersta vikt att Bostaden tar täten i detta byggande, och att de behåller sin position som riktmärke för framtida hyressättningar. Som jag ser det behöver alla landets kommuner en allmännytta som håller emot där den privata girigheten annars skulle råda.

”Lastbilsskatt” bra för svenska åkerier om det görs på rätt sätt!

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag vill jag lyfta diskussionen om en eventuell ”lastbilsskatt” till en högre nivå. Görs en sådan reform på rätt sätt kommer hela den svenska åkeri näringen att bli vinnare, och alla utländska åkerier förlorare på en ”lastbilsskatt”.

Jag är direkt motståndare mot att använda en tänkt ”lastbilsskatt” på det sätt Miljöpartiet förordar, däremot vill jag att en sådan skatt införs i form av en vägslitage avgift som drabbar all tung trafik.

Till skillnad från Miljöpartiet vill jag använda denna ”lastbilsskatt” som en vägslitage avgift för att råda bot på all den olagliga, och i vissa fall lagliga, cabotage trafik som idag rullar på våra svenska vägar. Inte nog med att utländska lastbilar sliter på vårt svenska vägnät och höjer utsläppen av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen, dessutom slår de i många fall undan benen för svenska åkerier och chaufförer och tvingar dem att endera lägga ner sin verksamhet eller begå lagbrott för att överleva.

Det är säkert känt även utanför åkeri näringen att utländska åkerier i dag kör inrikes godstrafik i Sverige, något som lagen förbjuder men som är mycket svårt att kontrollera. Anledningen till att de finns här är att svenska företag väljer dem framför svenska åkerier i och med att de erbjuder lägre priser än svenska åkerier för samma transport.

De kan erbjuda dessa låga priser därför att deras chaufförer, som även de kommer från andra länder främst i forna östblocket, men på senare tid även från Filippinerna, jobbar till låga löner under slavliknande förhållanden, dessutom betalar dessa åkerier ingen skatt på dessa inkomster i Sverige, och sannolikt inte heller i sina hemländer.

På grund av ovanstående skapas en osund konkurrens som helt slår undan benen på svenska åkerier och svenska chaufförer. Därför behövs en vägslitage avgift enligt tysk modell.

Så här ser min modell till vägslitage avgift ut:

  • Vägslitage avgift påförs all tung trafik och debiteras per körd kilometer på svenska vägar.
  • Kontroll sker genom att körsträckorna innan debitering kontrolleras via speciella go-boxar för utländska fordon, och via utdrag ur färdskrivarna för svenska fordon.
  • Svenska åkerier, som kör med svensk registrerade fordon, körda av chaufförer som endera är svenskar, eller på annat sätt har arbetstillstånd och betalar sin skatt i Sverige, och som betalar avtalsenliga löner enligt svenska kollektivavtal får sedan kvitta vägslitage avgiften krona för krona mot bolagsskatten.

Ett exempel på hur detta skulle fungera i praktiken blir då enligt nedan:

Säg att ett åkeri i samband med årsbokslutet ska betala 500.000 konor i bolagsskatt och under samma bokföringsår betalat 300.000 kr i vägslitage avgifter. Då blir ekvationen 500.000 – 300.000 = 200.000. Således ska bolagsskatt efter avdrag för vägslitage avgift erläggas med 200.000 kronor.

En sådan beskattningsmodell innebär att effekten av vägslitage avgiften blir ett nollsumme spel för svenska åkerier emedan den belastar utländska åkerier som kör på våra svenska vägar fullt ut.

Jag tänker mig dessutom att svenska åkerier får skjuta eventuell kvittning framåt i tiden om de inte har någon vinst att kvitta den gentemot, här kan vi med fördel använda samma modell som för framtida kvittning av förlustavdrag.

Tyskland står redan i startgroparna för att införa en modell enligt ovan och jag kommer politiskt att arbeta för att samma modell med vägslitage avgifter ska bli verklighet i Sverige så fort det tekniskt är möjligt att genomföra.

Alliansens politik har ökat lönegapet mellan arbetare och tjänstemän!

Av , , Bli först att kommentera 2

Med risk att låta som en gammal skiva som hakat upp sig känner jag ändock att jag måste upprepa det som jag sagt under en lång tid. Alliansens politik har ökat klyftan mellan fattiga och rika, något som nu bevisas ännu en gång, denna gång i en ny rapport från LO.

I en alldeles ny rapport visas med klar tydlighet att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän nu är tillbaka på de nivåer som gällde på 1930-talet. Skillnaderna uppgår till ofattbara 45%. Ökningen i löneskillnader mellan arbetare och tjänstemän drabbar dessutom kvinnor i högre utsträckning då kvinnor ofta finns inom de yrkesgrupper som klassificeras som arbetare.

Löneökningarna för både arbetare och tjänstemän har varit likartade under en lång rad år från 1930-talet och framåt, men framför allt under Alliansens år vid makten har situationen gått tillbaka i gamla hjulspår, och skillnaderna ökat markant mellan arbetare och tjänstemäns löneutveckling, något som gör att klasskillnaderna i samhället ökar i samma grad. 

Det är precis detta som jag varnat för och försökt väcka debatt runt i mina tidigare inlägg, men i det Sverige som Alliansen skapat ser kärleken och solidariteten helt ut ha ersatts av girighet och egoism.

Den ideologiska debatten saknas i princip helt i den politiska debatten. I den mån det finns någon politisk debatt handlar den snarare om pengar och snäva sakfrågor snarare än om ideologisk inriktning.  Själv har jag svårt att förstå varför då det ju är själva ideologin i ett politiskt parti som stakar ut vägen och riktningen för den politik som ska föras.

Jag tycker därför att det är dags att vi stannar upp, säkrar fortsatt färd med handbromsen och noggrant tänker igenom hur vi ska lösa problemet innan vi ånyo släpper den och åker vidare.

Det är bland annat det jag beskriver ovan, som tillsammans med Alliansens egocentrerade politik som med Arbetslinjen som verktyg, skapat utanförskap och osäkerhet bland Sveriges befolkning. Det är detta som är själva grogrunden till SD’s framgångar i valet.

Därför hävdar jag precis som i tidigare inlägg att vi framgent måste föra en politik som ser till alla medborgares bästa, inte bara utvalda gruppers bästa. Girigheten måste ersättas med Kärlek och Solidaritet. De sociala trygghetssystemen måste tillbaka till ett läge där de åtnjuter hela svenska folkets fulla förtroende.

Den ideologiska debatten, och en förklaring om hur partiernas ideologiska skillnader ser ut måste till för att ge svenska folket den plattform, och det beslutsunderlag, de behöver när de ska bestämma sig för hur de ska rösta. Jag påstår att det är just avsaknaden av ideologisk debatt som gjort att många svenskar känner sig vilsna i politiken, och att SD’s framgång i detta val är en direkt effekt av densamma.

Utöver detta är det dessutom dags att för svenska folket på ett begripligt sätt få förklarat för sig varför det är så viktigt för nationen Sverige att ha en stark offentlig sektor: En offentlig sektor som alltid drivs av behov, inte av efterfrågan. Vi måste på ett begripligt sätt, med de ideologiska skillnaderna som verktyg, förklara för medborgarna varför det är viktigt att den offentliga sektorn är skattefinansierad i stället för vinstdriven.

När förklaringarna sedan är förankrade, vidtar arbetet med att återuppbygga den svenska modellen, en modell där staten och kapitalet går hand i hand till gagn för hela landets befolkning. Byggandet av en nation där kärleken i alla lägen kommer före girigheten, en nation där alla, oavsett klasstillhörighet klarar vardagen och ser framtiden an med ljus och tillförsikt.

Den bilden av Sverige vill jag vara delaktig i att bygga, och just därför har jag engagerat mig i det enda parti som genom handfasta historiska bevis visat att man är värdig uppgiften och kommer att klara den med glans. Partiet heter Socialdemokraterna, och jag hoppas att många med mig vill vara delaktiga så att vi tillsammans kan bygga det Sverige jag drömmer om.

 

Andra länders bild av Sverige har förändrats till det sämre under Alliansens styre.

Av , , Bli först att kommentera 3

Bilden av och hur medborgare i andra länder betraktar och upplever Sverige och svenska företag har devalverats kraftigt under Alliansens 8 år vid makten.

Sverige har gått från att betraktas som världens ledande välfärdsnation, ett land där medborgarna är välutbildade och trovärdiga, ett land där företagen levererar spetskompetens i sina respektive nischer och alltid lever upp till ingångna avtal, ett land med en regering som undantagslöst alltid står upp för de svaga i världen, till en nation som inte utmärker sig på något sätt alls.

Den positiva bilden av Sverige är helt utplånad och detta gör att svenska företag förlorat de fördelar de tidigare hade när det kom till förhandlingar om nya affärer.

Jag vill påstå att det Sverige, och den bild av Sverige som en lång rad av Socialdemokratiska regeringar byggt under flera decennier helt förslösats och devalverats under Alliansens år vid makten.-

Sverige är inte längre det land i världen som har:

  • Världens högsta kunskapsnivå per capita efter slutförd skolgång.
  • Världens ledande sociala trygghetssystem.
  • Västvärldens lägsta arbetslöshet.
  • Världens högsta andel företag med spjutspets teknologi.
  • Världens polis som alltid rycker ut för att försvara de svaga.

Listan kan göras hur lång som helst, men en sak måste vi alla ha klart för oss, och det är att om svenska företag ska ha någon chans i det internationella perspektivet i framtiden så måste omvärldens bild av Sverige renoveras och återställas till den position den tidigare hade.

Görs inte detta kommer svenska företag att försvinna i det internationella perspektivet, helt enkelt därför att de aldrig kommer att släppas fram till förhandlingsbordet. Internationella affärer har alltid, och kommer sannolikt för lång tid framåt, alltid att föregås och drivas av lobbying och politiska intressen. (E.g. vem känner vem, och hur bidrar en affär till ländernas och politikernas välmående och intresse).

Genom att Sverige i världen har haft just den positionen som jag beskrev inledningsvis, har inneburit att Sverige och svenska företag kunnat hålla sig utanför detta spel och ändock framgångsrikt göra affärer runt om i världen.

Genom att vara neutrala och pålitliga, har svenska företag kunnat utnyttja Sveriges goda anseende och göra affärer just därför att det bland journalister och andra alltid funnits tvivel när det gäller motiven hos regeringar och företag från andra länder.

Sveriges särställning i världen har varit vår enda och dessutom vår största fördel i det internationella perspektivet.

Låt oss därför tillsammans skyndsamt se till att återupprätta omvärldens syn på Sverige innan det är för sent! 

Snart kan vi på allvar skrota Arbetslinjen.

Av , , Bli först att kommentera 1

Förhoppningsvis är arbetet med att forma nästa regering strax avklarat så att vi på nytt kan börja ägna oss åt att driva politik, och åstadkomma efterlängtad förändring.

En av Stefan Löfvens absolut första åtgärder måste vara att skrota det Alliansen kallar Arbetslinjen!

Arbetslinjen ärt den enskilt största orsaken till SD’s väljarframgång. Genom att envetet hävda arbetslinjen har Alliansen effektivt skapat utanförskap och osäkerhet bland svenska folket.

Arbetslinjen har kastat ut sjuka människor från sjukförsäkringssystemen, kastat ut arbetslösa från a-kassan i stället för att jämsides med a-kassa ge dem utbildning som leder till arbete. Dessutom har arbetslinjen fått många svenska kommuner att gå på knä i och med att man flyttat över statliga kostnader på landets kommuner.

Därför är det nu dags att inleda arbetet med att återskapa välfärdsnationen Sverige!

Detta görs bäst genom att med en politik som aktiv och resolut återuppbygger våra välfärdssystem till sin forna glans.

Vi måste se till att Sverige i god tid innan nästa val har en stark offentlig sektor. En offentlig sektor driven av behov, inte efterfrågan. En offentlig sektor som är finansierad av skatter, inte vinstintresse.

När sedan det svenska samhället återgår till det som historiskt varit dess normala läge är jag säker på att de väljare som i detta val lämnade de etablerade partierna för SD kommer att återgå till sin normala hemvist.

Det är dessutom dags för svenska folket att inse att det bara finns ett Arbetarparti, och det partiet heter Arbetarpartiet Socialdemokraterna. 

Flytta Busstationen till Umeå Östra!

Av , , Bli först att kommentera 1

När jag väl tagit ställning och brinner för en specifik fråga kommer jag att göra allt som står i min makt för att få partivänner och politiker att stödja mitt förslag.

En av de frågor som kommer allra högst upp på min politiska agenda är vart ett framtida Resecentrum ska placeras. Rätt placering är av stor vikt för miljön, men även för trafiksituationen med tunga fordon i centrum 4-kanten.

Rätt placering, som enligt mitt förmenande är i anslutning till stationen Umeå Östra, frigör dessutom stora arealer attraktiv mark i, eller i direkt anslutning till centrum 4-kanten. Mark på vilken vi sedan kan bygga attraktiva hyreslägenheter och ett servicecenter med dagligvaruhandel och andra servicefunktioner.

Mitt inlägg i debatten bygger på några viktiga förutsättningar som tillsammans utgör grunden till min uppfattning och mitt förslag.

Dessa förutsättningar är följande:

  • Att Umeå behöver förbättra sin luftmiljö för att nå sina miljömål.
  • Att det naturliga navet för byte mellan lokal- och regiontrafik ligger vid Universitets sjukhuset.
  • Att det kollektiva resandet kommer att öka i samma, eller snabbare takt än vad befolkningen ökar.
  • Att effektiva kollektivtrafik lösningar minskar behovet av att använda bil för resor till och från arbetet.
  • Att tomtmarken i centrala stan och Järnvägsstationen/busstationen är värdefull med sitt centrala läge.
  • Att Umeå kommun vill begränsa den tunga trafiken i centrumkärnan så långt det är möjligt.

Mot bakgrund av detta föreslår jag därför att nya resecentrum i stället för att byggas i hop med järnvägsstationen i centrum, flyttas och byggs ihop med stationen Umeå östra.

Vad jag tänker mig är en modell där Bussgods magasinet byggs under den vägbro som i dag leder ner från gamla Holmsundsvägen och vidare ner Öst på stan. På detta sätt kan vi på ett effektivt sätt nyttja mark som annars skulle vara outnyttjad.

Biljettkassa och andra servicefunktioner för busstationen byggs upp inne i den existerande stationen Umeå Östra. Gater för boarding av bussarna byggs sedan genom att en glas pir i samma design som stationsbyggnaden byggs ut från det sydvästra hörnet av våning 2 på stationsbyggnaden, denna glaspir förses sedan förses med separata trappor ner till respektive bussgate. För rörelsehindrade bör det finnas en separat utgång på stationsbyggnadens entreplan från vilket man enkelt kan nå bussarna. För avstigning från ankommande bussar tänker jag mig att den sker vid en separat ankomst gate på stationsbyggnadens entreplan.

På detta sätt skapar vi en trafiksituation där bussarna kan köra in i gaten på ena sidan, och sedan ut på andra sidan utan att backa fordonen. Detta är till gagn både för miljön och säkerheten. Dessutom får vi bort allt spring på plattformarna och skapar en situation där boardingen av bussarna blir säkrare.

Tänker man sedan ytterligare ett steg längre vore det perfekt både ur miljö, buller och säkerhets synpunkt om kommunen kunde bygga nya bussgarage på den outnyttjade mark som finns mellan Strömpilsplatsen och Umeå östra. Bussgarage som kommunen sedan hyr ut till de bussbolag som kör lokal- respektive regiontrafik. På detta sätt minimeras all onödig ”tomkörning” genom centrum.

Vid resecentrum ska det sedan finnas möjlighet för de som vill att hyra och parkera både cyklar och elektriska mopeder.

Använder vi sedan i största möjliga utsträckning elektriska bussar för i vilket fall den del av lokaltrafiken som ska passera Vasaplan, vinner miljön ännu mer på mitt förslag.

De största vinsterna blir som jag ser det:

  • En väsentligt bättre luftmiljö i Umeå centrum.
  • En kraft minskad biltrafik i Umeå centrum.
  • En situation där kollektivt resande på allvar blir ett alternativ till den egna bilen.
  • En naturlig och effektiv koppling mellan region och lokaltrafik.
  • Kortare restider för passagerare som använder både region och lokaltrafik.
  • Effektivare utnyttjande av kommunal mark.
  • Bättre trafikmiljö i Umeå centrum, framför allt för cyklister och gående.

Min fråga till beslutsfattande politiker i Umeå är därför, varför har ni inte tänkt i dessa banor tidigare?

 

 

Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske.

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag känner mig manad att fortsätta på det inlägg jag gjorde igår då jag påstod att Annie Lööf och Jan Björklund sviker sina väljare genom att inte sätta sig ner och förhandla med Socialdemokraterna.

Jag har under gårdagens kväll och under förmiddagen idag surfat runt på olika medier för att se vad de sakkunniga med rötter och tillhörighet i C och FP tycker i frågan. Det är därför tillfredsställande att se att de nästsn undantagslöst tycker precis som mig, och anser att det enda ansvarsfulla sättet att driva Sverige framåt om man vill hålla SD borta från en roll som vågmästare med oproportionerligt stort inflytande, är genom att bilda en koalitionsregering mellan S, MP, C och FP.

Det råder ingen som helst tvekan om att svenska folket genom att rösta som de gjort kraftigt visat att tiden för den gamla sortens blockpolitik nu är förlegad och bör förpassas till historien.

Ola Nordebo krönikör här på VK, likväl som förre Centerledaren Olof Johansson använder precis samma argument som jag i frågan. Vi är rörande överens om att svenska folket har talat genom sin att avge sin röst i valet, och att alla politiker nu måste sätta Sveriges bästa framför den egna prestigen och det egna egot.

Ola Nordebo går så långt som till att precis som jag, hävda att Fredrik Reinfeldt rakryggat tog sitt ansvar och avgick, samt att den enda som i det uppkomna parlamentariska läget visat kompromissvilja och ansvarstagande är Stefan Löfven.

Jag är helt säker på att vi för en lång tid framåt kommer att få leva med en parlamentarisk situation där inget av de traditionella blocken har egen majoritet.

Därför måste dagens politiker titta bakåt i historien och ur sina lärdomar därifrån bygga en politik som fungerar för i första hand kommande mandatperiod.

Jag tycker snarare att det är bra, och hälsosamt för Sverige, att de olika partierna koncentrerar sig på att bygga på sin politik på sin egna ideologiska övertygelse, och utifrån den i fråga efter fråga prövar sina beslut mot ideologin.

Koalitionerna har historiskt sett ut på många olika sätt, dock har de alltid haft ett gemensamt och det är att alltid göra det som är bäst för Sverige.

Min uppmaning till framför allt Annie Lööf och Jan Björklund men även till Stefan Löfven samt Fridolin och Romson är därför, ta ert ansvar, lägg den traditionella blockpolitiken åt sidan och gör det som är bäst för Sverige.