Den sista mars skärpte Arbetsmiljöverket föreskrifterna för den psykosociala arbetsmiljön för att komma tillrätta med de kraftigt ökade sjuktalen på grund av stress och dålig psykosocial arbetsmiljö i form av överbelastning och/eller kränkande särbehandling.

Att man skärpt föreskrifterna beror på att sjukskrivningar med psykosociala orsaker som sjukskrivningsgrund ökat med drygt 70% sedan 2010 och sålunda belastar välfärdssamhället och sjukförsäkringssystemet mycket hårt.

Vad Arbetsmiljöverket gjort är att samla ihop och förtydliga regelverket för den psykosociala arbetsmiljön och gjort dessa till föreskrifter.

I föreskrifterna finns skrivningar som säger att arbetsbelastningen inte får bli så hög att det föreligger risk för ohälsa. Vidare stipuleras att arbetstiden ska förläggas på sådant sätt att det finns tid för återhämtning och att landets arbetsgivare måste ha en policy mot kränkande särbehandling.

Jag är övertygad om att det regelmässigt bryts mot alla dessa föreskrifter på rätt många arbetsplatser och att det största brottet mot föreskrifterna ligger i dålig schemaläggning och planering så att tiden för återhämtning mellan 2 arbetspass blir för kort för att leva upp till föreskriftens intention.

För mig är det glädjande att dessa föreskrifter blivit verklighet även om man inte planerar att vidta speciella åtgärder eller inspektioner som en direkt följd av den nya föreskrifterna. Vad Arbetsmiljöverket gör är att överlåta till fack och arbetsgivare att se till att regelverket följs.

De nya föreskrifterna skapar precis de verktyg för landets fackföreningar som jag länge efterlyst – Verktyg som om de utnyttjas rätt kan se till att landets arbetsgivare inte kan slita ut sina arbetstagare genom att överbelasta dem med arbetsuppgifter.

Jag hoppas att landets fackföreningar tar vara på den nya möjligheten och snarast möjligt gör revisioner med början på de större arbetsplatserna för att säkerställa att de nya föreskrifterna följs.

För egen del är jag övertygad om att många arbetsplatser bryter mot de nya föreskrifterna genom att ha mindre personal anställd än vad som behövs för att leva upp till föreskrifternas krav på att förebygga hög arbetsbelastning som leder till framtida ohälsa.

Mest utbrett är denna underbemanning sannolikt hos landets kommuner och landsting följt av statliga verksamheter som migrationsverket, försäkringskassan med flera.

När vi skriver 2016 ska ingen behöva leva med en arbetsbelastning som är så hög att vi med säkerhet kan säga att arbetstagaren förr eller senare kommer att bli sjuk på grund av densamma. Därför uppmanar jag landets fackföreningar att använda de nya föreskrifterna till att tvinga fram en personalförtätning som gör att riskerna att bli sjukskriven på grund av hög arbetsbelastning minimeras maximalt.

Med den nya föreskrifterna på plats finns således ingen anledning för fackföreningarna annat än att skrida till verket och få innehållet i de nya föreskrifterna prövat i domstol – Detta så att vi får svar på hur föreskrifterna ska tolkas och om Arbetsmiljöverkets skärpning av kraven på landets arbetsgivare ger önskad effekt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”