Om att hitta varandra igen

Säja vad man vill om vårt tekniksamhälle….Allt är inte av godo, men jag vill ändå ge tummen upp för de möjligheter som givits att hitta inte bara släkt, gamla vänner och bekanta, men också en ny vän, eller livkamrat via nätet.

På sista året har jag återfått kontakt med säkert 20 personer från min barndom, ungdomstid, studentkamrater och arbetskamrater och det är också pusselbitar till bilden av sig själv, hjälper minnen på traven och man påminns om historien, om händelser av alla slag.

En gammal klasskompis  från Vormsele – numera Stockholmare – är en av alla de som man undrade över. Vart tog han vägen? Nu har vi kontakt igen och nu och då blir jag påmind om och minns saker från skoltiden.

Igår blev jag påmind om vår gamla musikensemble från "Fritt valt arbete". Vi gick på Malå centralskola och jag hade totat ihop ett häfte med sånger.Jag började söka i gömmorna och hittade det i morse. På repertoaren stod:

När farfar var ung

Sången han sjöng var min egen

Där björkarna sus

Gotländsk sommarnatt

En fattig trubadur

Igen och igen

Bara femton år

The shado of your smile

Oh darling

Loves me like a rock

Let i be

Sugar baby love

Sov på min arm

All my loving

Speak softly love

Du och jag

Det var tider det! Ändå rätt märkligt att inget från Segertoner eller Jubelkvartettens repertoar kom med med tanke på vad man fått med sig i musikmatsäcken hemifrån.

Tack Christer för att du påminde mig:)