Rattmuff fram

Det bjöd emot att ställa väckarklockan denna lördag, men sonen måste komma sig in till jobbet och får samtidigt passa på att övningsköra. Detta eviga bilkörande är priset man får betala när man bosätter sig i civilisationens periferi. Nåja – 1,5 mil är inte mycket att bråka om, men aldrig ter sig väl sängvärmen skönare än en helgmorgon då man har ställt väckaren.

Dessvärre känner jag mig småfebrig igen och hostar så att lungorna nästan slits ur kroppen. Antibiotikan biter tydligen inte riktigt. Min kropp är inte direkt på partyhumör, och vi som är bjudna på 50-årsfest ikväll….

Rattmuff på och ut i kylan…………..