Munkavle på pratkvarnen

Talförbud, röstvila och sköta om sig är instruktionen jag fått. Vila. Inget telefonpratande, viskande  eller snack som sliter på stämbanden. Kraxa och hosta får jag inte heller göra hur nu det ska gå till. Sjukskrivning blev alltså till slut oundviklig. Följaktligen sitter jag hemmavid i tofflor och tjocktröja nu när min förkylning går in på tredje veckan och sista antibiotikatabletten är svald.

Imorgon ska jag träffa doktorn igen, få se vad anledningen kan vara till att jag fortfarande känner mig så risig. Förargligt nog har jag fått ställa in flera  inbokade föreläsningar denna vecka vilket känns jättedumt men vad gör man när kroppen säjer ifrån och man blir stum….

Stämbanden är det bäst att vara försiktig med. Nu får jag istället förmedla mig med det skrivna ordet eller medelst teckenspråk. Det kan bli intressant för den som ska tolka mina suspekta gester. Bäddat för missförstånd kanske?

 

Etiketter: , ,

10 kommentarer

  1. Gunnel Forsberg

    Svar till Carina Nensén (2009-10-05 14:34)
    En varm höstkram hjälper alltid. Den värmer inifrån och dra på trissor om jag ändå inte blev en aning kryare på stuberten…

  2. Mamma

    Läser din blogg ibland och tycker mig kunna känna igen din strävan mot att vara pigg, aktiv och alltid tillgänglig för barn,familj och arbete. Nu måste du nog vila och det ordentligt! Låter oroväckande mycket lunginflammantion om dig…

  3. Berith

    jätteledsen att du blev så dålig !!!! både för din skull och för Nordmaling som blir utan ditt föredrag, fick höra det i kväll..hoppas du kryar på dej och att vi får höra dej en annan gång!!!

  4. Karolina.G

    Jag lider med dig. Av egen erfarenhet av att tappa rösten och inte få/kunna prata när man pratar nästan jämt så är det inte lätt. Min medicin var tysthet och honungsvatten i massor. Tror att tystheten var bäst. Mina nära och kära tyckte i alla fall det :). Krya på dig och ta hand om dig, vi saknar dig här på jobbet!

  5. Gunnel Forsberg

    Svar till Karolina.G (2009-10-06 12:58)
    Tystnad och honungsvatten är nog enda vägen, fast det går FÖR långsamt…Nu är jag aningen otålig. Hoppas att vi ses till veckan kära kollega!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.