Kärleken är ett mysterium
Jag och min syster Ellen brukar ibland när vi pratat om relationer, par vi sett eller känner, förundrat se på varandra och säja just detta att kärleken är ett mysterium!
Vad själva kärleksreceptet eller kemin består i, kan ibland vara en riktig gåta. För si kärleken verkar allt som oftast strunta i ålder, utseende och alla de standardmallar och referenser som vi människor (kvinnor?) satt upp som norm. ”Omaka par” ”kaka söker maka” ”lika barn leka bäst” ”man får vad man förtjänar” ”kärleken är blind” är olika exempel på talesätt kring kärlekens förunderliga matchning.
Inte ens för egen del kan jag säkert specificera vilka faktorer som fått mig på fall genom åren, förutom att ”sting i blicken”, axlarnas rundning, händerna samt rösten verkar vara faktorer som inledningsvis gör mig matt i magen. Nästan lika snabbt kan frånvaro av humor, självdistans, glöd och spirit få mig att kallna fortare än kvickt.
”Mentalt tuggmotstånd ” är ett mycket bra begrepp som en av mina medbloggare använder i sin presentation. Det vill jag ha av en man – i lagom dos. Han får inte var FÖR seg, svårtuggad och inskränkt i sina tankebanor. Då blir det outhärdligt. Om vi sedan toppar med ett gemensamt stort intresse för husfrid. Då finns förutsättningar.
Att gödsla med kärlek i vardagen, att fortsätta ”se” varandra , göra saker för varandra och nästan viktigast – att kunna ha roligt tillsammans, tror jag är hörnstenar som i balans kan väga upp ett till synes omöjligt bygge.
Vad jag njuter av medelålderns trygga lunk. Av tro mig om att duga för den jag faktiskt är och förstå att kärlek även kan bestå av mindre exotiska tisdagar med ärtsoppa från plastkorv. Det har tagit sin tid att ta sig bort från de utopiska sockrade kärleksfantasier som hjärnan impregnerades med under tonårstiden. Man plöjde hundratals romaner, men även den tidens förhållandevis ”snälla” tjejtidningar.
Oj så många skikt skal jag har gråtit mig igenom i processen ”avskalandet av kärleksutopins svidande lök genom åren. Nu är förväntningarna på kärleken realistiska och jag inser att man måste kompromissa och bjuda till själv med att ständigt jobba på en relation.
Man läste om perfekta drömprinsar på vita springare som saliggjorde menlösa och vackra våp med darrande underläppar och glänsande hårsvall. Om ridderliga, välbärgade, bekräftande och uppvaktande ynglingar med sammetsbruna ögon och varma hjärtan, och alltid alltid om tjejer som satt och väntade och väntade på att göras lyckliga eller olyckliga
Ett exempel på en typisk krock i kommunikation mellan könen kommer här. Jag sommarjobbade min sista sommar under sköterskeutbildningen som undersköterska på förlossningen – den i mina ögon då optimala arbetsplatsen. Livet tar sin början där, stämningen är positiv och man får vara med om det största miraklet gång på gång. Jag hade mina egna fyra drömförlossningar i färskt minne.
De första veckorna var detta en helt fantastisk arbetsplats, och jag rördes till tårar varje gång en liten familj utökades med en liten ny människa. Efter ett par veckor började jag dock bli lite smått luttrad och det romantiska skimret kring att kånka omkring på moderkakor och blodiga sopor mattades något. Skrek föderskorna inte lite onödigt högt och sjåpade sig i onödan? Jag insåg att detta var något annat än att vistas här själv och föda barn.
En dag hände något som gjorde mig väldigt upprörd. Det låg inne en ung mamma som hade en väldigt lång, utdragen förlossning. Den blivande fadern såg ut att ha parkerat sin moped utanför. Han var en fjunig, blyg yngling iförd keps och han verkade mycket okomfortabel med hela situationen.
Den lika unga kvinnan var uttröttad och hade jätteont. Förloppet hade stannat upp mitt i krystvärkarna och hon viftade rödblossig bort honom med handen när han tafatt försökte stryka henne över håret. Han pallrade sig då lydigt bort till fönstret, satte sig i fåtöljen och började läsa en skotertidning…!!!
Anar ni vad som komma skall? Hon blev givetvis hysterisk och grät över att han så okänsligt lämnade henne i sticket. Han såg helt och oförställt förvirrad ut, och menade att hon nyss bad honom gå sin väg….Ett klockrent exempel på kommunikationsbekymmer.
För de män som här börjar flacka med blicken och undra om de missat något kommer här ett förtydligande: När en kvinna i kris/nöd säjer: Gå din väg, så betyder det: Gå INTE din väg….. utan kom hit och håll om mig, tyck synd om mig, trösta mig, gulla med mig, var empatisk! M a o gör vad som helst UTOM att gå din väg. Så äro vi nu funtade – kvinnfolken. Thats it!
Senaste kommentarerna