Sonen byter däck på min bil och jag förbereder en söndagmiddag. Bra arbetsbyte anser vi båda! R fördjupar sig i Blocketaffärer – gör av med en del bråte och sneglar lystet på en massa ny. Nu måste vi hej hej hejda oss! Lite snöskottning på altanen och man kan snart börja hänga tvätten ute. Lufttorkad sommartvätt – finns det något fräschare?
En liten kaffepaus
Härlig känsla att rensa . Snart är det vårfint i uterummet och dax för en invigningskaffetår. Solen lyser och en och annan våryr fluga fnattar sig mot glasdörrarna. Våren är här på allvar gott folk!
En dag som gjord…..
En dag som gjord för förrådsrensning och uterumsstädning. Vårsolen lockar fram lust att göra fint och tänka framåt. Vi grundar med en god omelett, grönsaker och vatten – tillbaka till LCHF. Nu är vi inne på sista månaden före seglingen. Något kilo till borde man väl kúnna få bort!
Marsipangrisar på vift
Efter en underbar dag med nära och kära har vi kommit hem, alldeles stinna av marsipantårta, småbrösorter och godsaker. Samåkning med syster E och svåger L från Tavelsjö blev ett ypperligt tillfälle att avhandla livet. Lilla mor var söt som en sockertopp och alla visade sitt allra bästa humör. Eftersom den Hedmanska traditionella kören var ordentligt decimerad denna gång så skonade vi sällskapet från traditionsenlig sång och spel.
Syskonroller
Idag fyller min ende bror 60 år. Inklämd mellan två äldre och tre yngre systrar kan han inte alltid ha haft det lätt. Däremot var han ju den givne prinsen förstås och åtnjöt nog vissa previlegier för det. Nu blir det till att bläddra i garderoben efter något presentabelt att ta på sig innan vi sätter oss i bilen och åker med siktet inställt på födelsedagsfirande av min stilige bror. Sist vi träffades var det sommarfest här hos oss i Sörfors. Tänk vad tiden går!
Romantisk momsdiskussion
Just uppstigen efter en a: Trevlig kväll, b: God natts sömn, c: Romantisk momsdiskussion….Nu börjar ni undra hur det är ställt med Forsbergskan egentligen. För er som följt min blogg en längre tid så vet ni ju några av mina svaga länkar. Ni vet att jag trots att jag fungerar helt ok på de flesta plan, ändå har ett svart hål i hjärnan där förståelse för somligt borde sitta.
En av dessa obegripligheter är motorvärmarklockan. Hur man ska snurra de två cirklarna och trycka in små plastbitar för att få den att slå igång på avsedd tid följande morgon är för mig ett ogripbart mysterium. Samma gäller för kompassen. Tur att det finns modernare doningar och att man i dessa högteknologiska tidevarv kan sätta gps-sändare på små fruntimmer som irrar bort sig i såväl bärskogen, storstadsdjungeln som i livet.
I dagarna dimper deklarationskompendiet ned i brevlådan och utlöser en sedan barnsben nedärvd och grundlagd ångest. Man vill bara sätta sig i ett hörn och gunga fram och tillbaka i stället för att sätta pennan bakom örat och ge sig i kast med siffrorna. Idag kan man förvisso enkelt trycka iväg ett SMS för en okomplicerad deklaration och gamla tiders deklarerande är ett minne blott. Det är allt tur det!
I högen av mina ännu olösta livsmysterier låg idag begreppet MOMS överst. Hur man kan börja en lördagsmysmorgon i sängen i den andan kanske framstår som en gåta, men det var uppenbarligen ett optimalt inlärandeklimat där under täcket på Robbans varma sköna arm. Idag var han lite otippat värsta pedagogen! Fem stjärnor av fem möjliga.
Lugnt metodiskt och pedagogiskt förklarade han momsbegreppet så att det framstod tydligt och klart liksom i ett skimmer. Han använde sig av små lättbegripliga metaforer som den värsta pingstpastor och jag kunde lätt känna mig hemma där i liknelsernas värld medans näsan killades av hans brösthår som yrde omkring i gestikulerandet. Tack för lektionen älskling!
Nu bär jag varsamt och med tillförsikt min nya kunskap in i den nya dagen. Jag känner den brusa nästan likt kolsyra längs hjärnbarken. Med lite tur hittar den en absorberande yta där den sätter sig, blir kvar, och kanske förhoppningsvis bereder plats åt sina olycksbröder – Motorvärmarklockan, Kompassen och Deklarationen.
Kalasdax igen!
Efter en trevlig kväll med våra gäster börjar det bli dax att knoppa. I morgon bär det av till Björksele för att fira brorsan som fyller 60 år. Tänk – jag tycker att det var alldeles nyss som han och jag spelade "hockey" med sopborstar och stenkulor i köket i Vindelgransele, eller kokade pingisbollar, ångade frimärken och gnabbades. Grattis käre bror från din minsta lillasyster!
Intet är som väntans tider
Ni vet den äggsjuka hönan? Det är jag det! Vi går här och väntar på ett spännande besked som borde komma inom den närmaste veckan. Det är sällan nuförtiden som jag är riktigt "bös" – pirrigt förväntansfull – men detta får mig att vandra runt just som en äggsjuk höna.
Nu blir det att snabbt fixa till middag åt våra gäster Vicky, Ulf & Viktor. Ser fram emot en gemytlig och avslappnad kväll tillsammans med dessa trevliga människor.
Kvällens Meny
Förrätt: Falsk sushi
Huvudrätt: Renskav med krämig Kantarellsås och Hasselbackspotatis
Efterrätt: Kesellaglass med jordgubbar och chokladsticks
Konsten att småfira
Ikväll övar vi oss i konsten att småfira. Sakta men säkert faller bitar på plats i projektet "Livet" En god middag och ett glas rött konfirmerar den goda känslan. Nu blir det kaffetår och en puss eller två i väntan på nästa pusselbit.
Systerdotter Lottas kloka gästblogg!
Jag är stolt moster till Lotta som skrivit nedanstående gästblogg. Mycket fint och tänkvärt eller hur!!
Det jag skriver i detta inlägg är något jag känner är så viktigt och sant att jag vill belysa det både för andra och (kanske särskilt) för mig själv.
Många människor, kanske t.o.m de allra flesta, skulle beskriva sig själva som relativt snälla. Vi anstränger oss för att inte göra någon ledsen, vi stöttar varandra och har överseende med varandras misstag och mindre bra sidor.
När det kommer till oss själva är vi dock sällan lika barmhärtiga. Vi ställer ofta orimligt höga krav på oss, och är sällan helt nöjda med hur vi lever våra liv och vad vi presterar. Den annars så tydliga vänligheten är långt ifrån lika framträdande när det är oss själva vi ska bemöta.
Försök att se dig själv på ett annat sätt istället.
Tänk på allt fantastiskt som vi åstadkommer egentligen! Vi gör ofta mer än så gott vi kan. Vi kliver upp i ottan för att gå till jobbet när sängen känns som varmast och skönast, vi sliter hela dagen på ett jobb vi kanske inte ens gillar, anstränger oss för att lära oss ett nytt, eller söker ett för fulla muggar. Vi bjuder på leenden fast vi egentligen inte orkar och går till gymmet fast vi föredragit soffan. Vi pysslar om gamla släktingar eller hör av oss till en vän vi inte pratat med på länge. Vi anstränger oss för den vi håller kär, och uträttar alla möjliga vardagliga sysslor. Allt detta är faktiskt värt en hel del beröm tycker jag! Vad gör det om man tabbar sig lite ibland? För mycket godis, ett dåligt humör eller ett ostädat hem är delar av vad som gör oss till människor. Vi är alldeles för hårda mot oss själva. Det är i den oretuscherade vardagen vi visar vilka hjältar vi är. Så sluta med att känna dig otillräcklig och ge dig själv en riktigt stor bamsekram istället. För det är du värd.
Lotta Holmström
Senaste kommentarerna