Livets minneslund

Idag när jag körde till Ansmark för att hämta gräsklipparen så passerade jag en kvinna på cykel som svängde av in till skogskyrkogården i Röbäck.  Det är en fin dag att besöka en grav. En fin dag att minnas och tänka på de fina stunder och dagar då livet var som bäst.

Medans jag snurrar runt på gräsklippartraktorn och klipper gräset en sista gång, så kommer tankarna. Min kära vän beskrev härom dagen hur gräsmattan fortsätter att växa och håret växer och allt i naturen bara rullar på utan att ta hänsyn till det ofattbara att en älskad make, far, bror och vän gått ur tiden alldeles för tidigt. Egentligen borde allt stanna upp, åtminstone för en stund för att stilla hedra och markera, att ingenting någonsin kommer att bli som förut.

I vårt samhälle idag, där människor flyttar runt och man kanske gravsätts på olika platser, i olika minneslundar eller kyrkogårdar, man kanske inte har möjlighet att gå till en speciell plats, för att minnas och hedra. Så kom tanken klar till mig: Hur viktigt det är att inrätta en egen minneslund i sin egen tankevärld, i sin livshistoria, med fina minnen, och tankar kring människor man mist.

Vi har den alla inom oss, minnenas lund, där vi kan vistas, och när som helst frammana ett minne,ett ord eller en vers. Idag tänker jag På G. En fin man, vän och pappa. Jag är glad att jag fick möta honom på livets väg. Han och hans familj finns med i fina minnesbilder från olika hållplatser där våra livets vägar har korsats. Kärlek och bröllop, barn , glädje, skratt och sorg – Alla livets  givna ingredienser. Vila i frid