Hyllning till den sure

O, du surströmming

Du som låter dina mogna aromer njutningsfullt vindla mot mitt förväntansfulla gomsegel, till musik av jublande smaklökar och porlande snålvatten.

Du som framkallar stönande ovationer av vällust i goda vänners lag –  i kryddad saltlag.

Du bereder mig en förväntansfull sommar inför högtidsdagen när ditt rodnande sigill äntligen får brytas.

Ceremoniella ritualer, år efter år, som förbereder denna akt av njutning i ditt ljuva sällskap.

Först inköpen: Vilken strömming blir det detta år? Mandelpotatisen är ju självklar i sin gula mjälla skrud, ännu med sitt oskuldsfullt tunna skal så lockande och söt.

Tunnbrödet det lagom hårda – mjuka som liksom bereder en famn åt allt det goda.

Den gröna Bregotten som lik en dagslända förpassas till soptunnan efter förrättat surströmmingsvärv, när den smält färdigt och runnit ned i klämmans gömslen. Den yttersta njutningen.

De nye familjemedlemmarna – creme fraischen, tomaten och löken som lägger sordin på morgondagens oundvikliga "rap-sodi"".

Den "lille" och den "store" för den som så önskar. 

Du rodnar så vackert mot mig där du ligger i lag i din gyllene sarkofag och bara väntar.

Proceduren med själva avklädandet, en nästan erotisk förväntan där saliven rinner till.

Rom eller inte – det klassiska samtalsämnet, alternativt ett föraktfullt fnysande kontra försvartal för den nymodiga fileade strömmingen, ofta följt av nedlåtande hummanden om korven – valet för den oinvigde ännu ej frälste

Smaken är som baken – delad, doften likaså.

I kylen ligger burk på jäsning genom hela den långa vintern och samsas i frostigt klimat med jul och påskbordens delikatesser ända tills nästa gång…

Hungern är den bästa kryddan och på så sätt kan nästa försommar kulminera i en jäst och kraftig försmak inför nästa premiär.

Vi välkomnar dig redan. O du surströmming