Intet är som väntans tider

Endera veckan så tittar en sprillans ny världsmedborgare fram och Lille O får en alldeles egen lillkusin. Med andra ord kommer min förstfödde son att  snart bli pappa. Jag som tycker att det var alldeles nyss som han var på sin första sommarsemester med husvagn i norrbottensfjällen och fick smaka Piggelin för första gången. Man förstår inte hur fort tiden egentligen går….

Det är omåttligt spännande att se vem som döljer sig i den fina magen och jag smakar lite i smyg på hur det kommer att kännas att snart kallas för farmor. Jag måste nog köpa en prickig sjalett, skaffa en svart katt och börja koka dunderhonung.