Tjocka , eller dimma som det egentligen heter ligger tät över sjön. Ovanför lyser solen och det blir ett nästan magiskt ljus över nejden här. Det verkar bli ännu en solig och vacker dag, då det blir svårt att fokusera på inomhusgöromålen. Bäst att ta vara på den fina dagarna och ackumulera lite solstrålar till de mörka kalla vinterdagarna som väntar. Det blir dock i varmaste laget för ripjägarnas hundar.

En erfaren jägare som har god inblick i ripfrågor förutspår  ett riktigt bra ripår nästa år, för att inte tala om 2012 . Årets jakt verkar ha varit ganska bra och många jägare återvänder hem ganska nöjda. Får man bara till en vettig hantering av jaktkortsförsäljningen och nödvändig kommunikation från Länsstyrelsen ut till oss som inkvarterar jägare om när områden stängs så blir det drägligt. Idag får vi ryktesvägen veta om ett  område stängs och själva ringa runt till jägare i landet, så de inte åker 100 mil förgäves. Ett mycket osmidigt och omodernt hanteringssätt som definitivt inte lockar människor till trakten utan snarare skrämmer iväg.

Kvällens obligatoriska fisketur blev en adrenalinstinn historia. I viken här intill har storrödingen vakat hela dagen men ej gått att lura fast. Min tredje fisktur för dagen lyckades jag dock få fast en riktig bumling efter 18:e spinnarbytet. Den gjorde ett häftigt utfall och ett par volter längs vattenytan innan den tvärdök , ruskade på sig och försvann. Jag är fortfarande darrig efter två timmar. Gissa om morgondagen kommer att innehålla en eller annan fisketur! Detta är paradiset på jorden.

Dagens lunch blev frasvåfflor med vispgrädde och hjortronsylt. En liten tupplur nere vid sjön på bastubron i solgasset var en riktig höjdare. Jag tar till mig vänners förmaningar  att inte bara jobba på, även om det känns roligt. Bloggvännen Ingemar tyckte att jag även skulle ta mig tid att "lukta på blommorna" och nu har jag hittat mitt eget korkeksställe just på bastubron. Inte ett ljud förutom vågornas kluckande. Nu ska jag försöka fånga en ovanlig fågel på bild. Jag har aldrig sett dess like. Mörkgrå med krokig näbb, liknar en måsfågel.

Idag visar sjön ännu en ny nyans av silvergrönt. Det borde vara drömmen för varje akvarellmålare att få byta utsiktsplats med mig där jag sitter och skriver vid köksfönstret. Samma vy, men ändå en ny varje dag på året. Nu är fikat iordningsställt i kåtan, elden sprakar och det är dags för förmiddagskaffe med vännerna Sven o Marietta, och så Tappi förstås  – en stor jämthund som har ett gott öga till mig. Många gäster har åkt nu på förmiddagen och det kommer att vara lugnare i ett par dagar. Det känns behövligt, och ger tid för beställningar och en del byråkratiska göromål. Vi ska också försöka vara lediga  lite då och då och ta korta små utflykter till några av alla de fina ställen som finns här omkring.