Robban  röker fisk  för fullt och luktar som en böckling. Om man tittar noga på honom så ser han lite mört-lik ut. Han har nämligen en blödning på ena ögonvitan och ser lite småfarlig ut.  Eftersom han inte har ont så är vi inte ororliga. Snart hoppas vi att vårt middagssällskap anländer. Bussen kommer tydligen senare på söndagar än på vardagar, men hungern är den bästa kryddan. 

På sjön går vita gäss. Det blåser ordentligt och inne är det varmt och skönt. Det känns att det är söndagskväll. Husvagnsgästerna har åkt hem och de flesta norrmän har passerat på sin väg hem från stugorna.

Snart är mormors kille 1 år. Tänk vad tiden går. I veckan kommer han och mamma Sandra hit några dagar, och det ska bli alldeles alldeles underbart att få rå om dem och pussa på dem på riktigt. Nu kan han både gå och äta själv lillgubben. Tänk vad tiden går! 

I eftermiddag kommer min bloggvän Haspelrullen hit med eftermiddagsbussen och ska hjälpa oss med renoveringen. Vilken otrolig man! Det ska bli spännande att träffas live. Hoppas att han kommer att trivas här hos oss. Det blir till att dyka i frysen efter någon riktigt god välkomstmiddag. Jag måste idag mellan kunderna även försöka hinna damma av "Tankeväckaren" som  går av stapeln x3 för kommunfolk i Norsjö på tisdag. Det var ju ett tag sedan sist!

Ni som har följt mig genom bloggen, vet min förkärlek till de gröna nyanserna. Idag kom Robert bärandes på ett riktigt Gunnelpaket från brevlådan. Ett fint grönt  och minst sagt spännande paket adresserat till mig, och jag försökte erinra mig om jag gjort någon beställning som var på ingående. Robbans väntade födelsedagspresent – en vinterrpijägardräkt – från Engelssons skulle nog ha levererats i ett mer anonymt paket.

Full av nyfikenhet öppnade jag det spännande paketet med avsändare Ina och Sven-Olof!  Ina – min fina nya vän som jag fått kontakt med just genom Vk-bloggen, och som tillsammans med sin man var  ett par av de allra  första som besökte oss på sin väg förbi här i slutet av juli.  Då fick jag ett tur-ben, en nyckelring som jag bär med mig hela tiden överallt och som hittills verkar fylla sin uppgift:)

I det spännande paketet låg förutom ett fint brev, med en bild på deras egen "husälg"  även sex vackra cellofanstrutar med torkad kantarell/svart trumpetsvamp.  Vilken skatt!! Jag blev inte bara glad, utan även rörd och förundrad över  dessa vänliga människors generositet, omtanke och även driftighet att ta det där steget som sträcker sig bortom en god tanke.

Först plocka svampen, torka svampen, förpacka den, förse den med fina etiketter och vacker dekor. Därefter hitta en lagom kartong, ett fint papper, söka reda på adress, skaffa frimärken…. Sedan printa ut älgbilden med plats för skrivyta, formulera fina ord med varm omtanke och posta detta till oss här uppe i avkroken.

Ina och Sven-Olof: Ett hjärtevarmt tack från oss till er. Vi hoppas att ni vid ert nästa besök här uppe i norr, kommer förbi så vi får bjuda på något gott. Vi ska verkligen göra rättvisa åt  den underbara svampen och njuta av den till gott kött vid verkligt speciella tillfällen. Då ska vi också tänka på och glädjas åt vetskapen att det finns så mycket godhet, vänskap och positiv kraft hos medmänniskor.

Tack från oss här uppe i hörnet!