Brandvarnarblogg

Jag orkade inte skriva om det i morse. Jag var fortfarande för skakis och lätt chockad. Några timmar efter avslutat nyårsfirande när väckarklockan ringde, dröjde jag mig kvar i sängvärmen några minuter, lyssnade till Robbans fridfulla snusande och tänkte på Per Oscarson som  verkade ha förolyckats i en brand. Plötsligt avbryts mina tankar av brandvarnarens ihärdiga och smärtsamt vassa signal. Fortare än en iller blinkar var jag nere i hallen, slängde ett getöga mot köket där allt såg ut som vanligt, och öppnade därefter pannrumsdörren. Inget anmärkningsvärt syntes….I samma ögonblick kom R springande. Han gick ända in i köket och skrek: Det är här det brinner.

På köksbänken hade ett kvarglömt (till synes släckt) blockljus brunnit ned och antänt vårt fina näverfat. Lågorna stod halvmeterhöga och vilda. R kastade ned fatet i diskhon och lyckades släcka elden. En minut till och det hade skett en katastrof. Jag är så innerligt tacksam att brandvarnaren fungerade. Nu blir det genast till att inhandla en seriekopplad dito som även R kan höra. Tack för livet!