Maj way

Av , , 2 kommentarer 40

Gillar vårt nya liv. En härlig majlördag såhär i skarven mellan två stugveckor, när stugstädningen är avklarad, solen skiner och trevliga människor dyker upp, då känns livet gott. Gillar känslan att få lägga upp livet efter eget tycke och smak, få prioritera efter väder vind och folktillströmning.  Att få göra nya egna hjulspår i en verksamhet kantad av människor som vill en enda sak – få ha det bra på just sitt sätt. Så länge ingen stör andra gäster, grisar ner eller beter sig illa, så vill vi göra vad vi kan för att man ska trivas här. Trots att dagarna är långa och det ofta är mycket jobb, så får vi kraft av allt det positiva som sker. Till dig som ägnar ditt dyrbara liv åt att bara vänta på våra misstag, blunda och njut av solen och av det så snabbt flyende livet.

Självplockning av pussar

Av , , Bli först att kommentera 35

En lat och ganska lugn tv-kväll efter en tung byråkrati och bokföringsdag var precis vad vi behövde. Längtar efter en hörnsoffa att mysa i. Nu får man färdas vida omkring, semaforera och idka självplockning av pussar om man ska få någon mänsklig kontakt med mannen i skinnbyxor där borta i fåtöljen. Om jag ähumkraxar menande så kanske han förstår vinken och ger mig en välbehövlig fotmassage på mina små nyskrubbade rosa. Det når han att göra utan större ansträngning. Bäst att se till att han inte tar Milda Culiness-flaskan istället för Ldb Aloe Vera.

Smaksensationer och nya grepp

Av , , 4 kommentarer 35

Dagens hamburgare kunde ha gett oanade kullerbyttor för smaklökarnas räkning. Eventuellt kunde intermezzot ha mynnat ut i en hemma-magpumpning. Ja man får vara kreativ när man bor såhär i obygden. Det finns säkert sug/pump/slangar i förrådet som skulle kunna användas för att rensa både det ena och det andra avloppet. Nu till saken: Det var farligt för att inte säja extremt nära att middagen brynts i Ldb med aloe vera-smak.  Milda culinesse-flaskan stod alldeles intill och såg otroligt  lik ut. Men i sista hundradels sekunden hann jag avstyra smakexperimentet.  Puh! Med ens påmindes jag om dagen då jag tog fel på ögonmakeup-removern och acetonflaskan. Jag kan säja att det sved ordentligt i ögonen den dagen. Önskar er alla en mysig och god fredagskväll utan mystiska smaksensationer.

Kisses resultat lösa charmoffensiv eller Husses maktkamp om fotändan – igen

Av , , 9 kommentarer 32

Gunnel Forsberg

Alla råttor och möss  här kring huset får oss att fundera över olika typer av naturliga råttfångare som kan hjälpa ugglorna , räven och lekatten på traven. Jag röstar för en riktig gårdskatt och R scannat  Blocket efter en iller!!! Jag hoppas att han skämtar och kan inte förstå vad karln har emot katter. Dammar här av en några år gammal katt-blogg från Sörforstiden.

När yngste sonen vid 17 års ålder bevekande bad sin mor om en sista kattunge var det helt självklart att falla till föga. Det var ett sista barnsligt infall och just kissekattpunkten har alltid varit ryslig öm hos den överbeskyddande modern.

Sorgearbetet efter Tudor den förre blev kort och en aning tvehågset eftersom vi inte säkert visste om kissen var i katthimlen eller om han helt enkelt behagat ge sig ut på en något längre pilgrimsvandring.

Vi hade lokaliserat honom i Lokus under  rubriken upphittat och inom loppet av några vårveckor återbördat honom 3 gånger från en gård nästan 1 mil hemifrån, men till sist valde vi att tro att han förpassats till dom sälla jaktmarkerna av en bil, när åtskilliga kvällar av sökande och ropande i grannskapet inte givit resultat. Han var helt enkelt försvunnen för gott.

Tudor var en röd, social och inställsam rackare med mycket kraftig benstomme r/t all den myckna och feta fisk som matte fångat. Hans ankomst i familjen fick husses blodtryck och testosteronhalt att stiga i höjden och en långdragen kampanj för att vinna husses gunst drog igång direkt i bilen när vi hämtade hem Tudor som liten unge.

Varje kväll när husse tog sin traditionsenliga tupplur, bredde Tudor diskret ut sig och sympatisov på en centralt belägen utbuktning precis som för att markera sin makt. Tudor hade inte tillträde till vårt sovrum utan låg lydigt utanför sovrumsdörren och inväntade morgontoaletten då han alltid var rysligt pratsam och sällskapssjuk med oss alla. En riktigt trevlig prick var den kattkillen.

Den slutgiltiga emotionella kapitulationen för R var väldigt nära vid ett enda unikt tillfälle, och det hände sig vid den tiden när Tudor en dag satt som välkomstkommitte uppflugen på traktorsitsen i husses käraste klenod Grållen när vi kom hem från jobbet. Det var precis som om han kände på sig var husse hade sin ömma punkt nära hjärteroten – nämligen i traktorn.

Närmare än så kom vi tyvärr aldrig innan R mobiliserat hårdnackat emotionellt motstånd igen och nu vilar Tudor troligen i frid i motsats till sin Husse som strax fick en ny, vit liten älskvärd kattfröken att emotså.

Husse har alltid jobbat hårt för att ge sken av att vara en machoman med alla sina tänkbara tillhörande hårdingsattribut, men även solen har ju som bekant fläckar, så när R trodde att ingen såg eller hörde, så kunde jag höra honom småprata med katten i ett näst intill kärleksfullt men även lite smågement tonfall. "Kattskrälle" brukade han säja, tillgjort med en liten nasal knorr, och Lilla Gull visste inte riktigt vad hon skulle tro, om detta var ett gott eller dåligt tecken, och hon flackade oroligt med blicken.

I början av min och R:s relation – innan jag riktigt hade insett hur mycket han värnade om sin kaxiga framtoning, föreslog jag naivt att vi kunde ta katten i koppel och gå ner till Camp Gauto i stugbyn och kolla läget. Det skulle jag aldrig ha sagt. Han blev djupt indignerad och fnös mycket och länge tills jag förstod att det garanterat skulle ha havererat hans tuffa image för tid och evigheter.

Hur skulle det ha sett ut med en R i skinnbyxen och storstövlen med ett litet fruntimmer i bakhasorna och en liten motsträvig kattstackare i ett rep och till allmänt åtlöje?

Lilla Gull lyckades till sist skickligt nästla sig in i vårt sovgemak under kuppartade former och etablerade en självklar plats i mattes knäveck, där hon kurrade ljudligt och ofta. Husse "råkade" titt som tätt gymnastisera mot sina frekventa vadkramper – just i fotänden – och som av en händelse fösa ner Lilla Gull på golvet.

Detta sågs inte med blida ögon av mig som upprört hytte med pekfingret och predikade att man ska vara snäll med barn och djur och framför allt med små vita kissekatter och deras mattar.

Han föll aldrig riktigt till föga men vi fortsatte intensivt att jobba på med vår charmoffensiv Lilla Gull och jag ända tills min kattallergi gjorde att vi inte kunde behålla henne. Vissa katter tål jag bättre än andra, men jag kan sakna henne än idag. Jag minns min dotter Isabelles ordspråk som hon myntade när hon var i tioårsåldern: Det är bättre att borsta katten än att kasta bort den.

Gamla tiders utflykter – på begäran

Av , , Bli först att kommentera 43


Några gånger per år for vi ut och "campade". Detta innebär att vi knökade in oss i den grå Volvo Duetten och styrde kosan till något av våra standardutflyktsmål. Orrträsket – en sjö mitt i den glesaste av glesbygder. Där mitt i skogen intill vägen öppnade sig en glänta där en fin iordningsställd rastplats fanns med en cementgrillring för eld och grillpinnar. Poängen med utflykterna var naturligtvis att grilla korv – eller "sot körven" som Pappa sa. Han brukade istället ställa den öppnade korvburken mitt i glöden och koka korven, vilket vi barn fnös indignerat åt.

Orrträskscampingen kombinerades ibland med att Morfars och Karl-Axels gjorde oss sällskap. Samvaro kring cementgrillringen, mammas goda smörgåsar och saft tillsammans med lite fiske efter aborre i sjön. Det var alltid trevligt. Ibland fick man en alldeles egen ljummen sockerdricka. Så gott! Visst var allting en smula godare innan kylbagarnas tid?

Rastplasten fick sitt namn efter att tryckfelsnisse faktiskt levererade en vägskylt med texten: Rastplast. Så här 30 år efter att skylten bytts ut lever namnet kvar. Nu står det även Vindelälven 200 m på skylten och är ett populärt utflyktsmål vid älven än i denna dag.
En sandravin ner till älven, chans till öring eller lax och vacker tallskog gör platsen toppenfin.

Ett annat nöje var att åka ut med Volvo-Duetten på en öde skogsväg på vårkvällarna. Alla satt knäpptysta medans pappa vevade ned rutan och började härma skogsfågel som orre och tjäder. Han var skicklig, och snart närmade sig fåglarna. Vi kunde till slut ha flera fåglar runt bilen och det gällde att sitta riktigt stilla för att inte skrämma dom. Jag kan fortfarande lätena och minns precis hur han ploppade med fingret mot insidan av kinden och schiuschi-ade, eller durt-ade med tungan mot framkanten av gommen. Han var väl förtrogen med skogen, skogsvägarna och med naturen som ju var hans dagliga arbetsplats.

På fettisdagen åkte skogshuggarfruarna ut till rastkojorna med semlor till sina gubbar. Det var också en alldeles speciell stämning doft och ett riktigt äventyr. Semla med varm mjölk i tallrik. Mmm

Undrar vad vi gör om 96 Babs-rullar…..

Av , , 2 kommentarer 39

Stuvar in leveransen av nya rullar till Babs-maskinen. Många rullar blev det. 96 stycken närmare bestämt. Jag undrar hur vi har det om 96 rullar. Trivs vi fortfarande? Går affärerna bra så vi kan fortsätta? Är vi friska och levande? Har vi glädje och ork? Jag hoppas förstås att svaret är ja på samtliga av dessa frågor. Fram tills att vi vet svaren så är det bara två saker som gäller: Här och Nu.

Röj

Av , , 2 kommentarer 36

Röjardags nu när det lugnat sig något på gästfronten. Bort med de varmaste vinterkläderna. Putsa ett och annat fönster, bära ut ett par ton verktyg och byggmateriel som blockerat privatlivet och samlat damm hela vintern. Det är bara att inse att det kommer att dröja innan det ser ut som jag vill att det ska göra här hemma. Det är alltid nånting viktigare än renovering som behöver fixas. Trist men sant. Det finns oändligt att göra. Tur att naturen är så fin och att vi trivs så bra här ändå.  Men det är roligt att röja och kommer säkert att bli fint även inne – så småningom:)

Kvällsutflykt i vykortet

Av , , 2 kommentarer 37

Vägen var kantad av tjäderhönor ikväll. Vi såg minst 10 inom ett par mil. R tror att tuppen fick ihop det tidigt eftersom vi bara såg panelhönor strosande och suktande längs asfaltkanten. Tidigare ikväll såg han minst lika många tuppar som hönor. Dessutom såg vi ripa, räv och en kamouflagefärgad harpalt som inte kom med på bild.

Mickel var ute på lämmelvickning, men var lite blyg och gömde sig i riset.

En ripkille spaterade obekymrat på vägkanten.

Mera tjäderhönor

Sandviken skymtar bakom krönet. Tjäderhönan syns till höger i bild.