Scrapbookens moder

Ett brev betyder så mycket – för en far och en mor….Kommer ni ihåg den gamla dängan? Vem skriver brev för hand idag? Inte många. Själv skriver jag kanske ett par tre brev per år, men ganska många kort. I min krets finns några entusiaster kvar. Det är min gamla mor som då och då förgyller min dag med ett handskrivet brev, samt ett par av mina systrar och då i synnerhet Ann-Mari  – min äldsta storasyster som i alla tider har varit en trägen brevskrivare. Igår fick jag ännu ett av hennes karaktäristiska brev – skrivna på det som finns till hands. Hon använder baksidor, remsor och delar av papper, klistrar vackra klipp, en blomma eller en fin text från en tidning och  alltihop kryddat med hennes speciella vackra handstil. Hon var före sin tid och var bland de första med den fluga som vi kallar för scrapbooking. Breven från henne innehåller alltid, kärlek och värme och ingen kan som hon komma ihåg alla "dagar". Tillsammans med brevet låg ett vackert gammalt kort som hennes dotter Miriam skrev till mig för ca 30 år sedan. Post kommer visst alltid fram – om än på förunderliga vägar: Tack Miriam för det fina somriga kortet som du skrev som liten flicka till din moster. Jag tänker göra precis som det står på kortet:

I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.