Skröppelkärring

Sitter  mitt emot varandra vid köksbordet som ännu  är fullt med pappershögar. Varorna är äntligen uppackade och det börjar luta mot sängen. Gammkroppen säjer ifrån och någonstans i maskineriet är det skevt och smärtsamt vid  minsta rörelse. En överdos av hundkisspromenader för denna otränade lekamen, samt häftiga utfall i terrängen för lämmeljakt  från en liten stark fransos som släpar ett medelålders fruntimmer i sladdriga crocs i ett koppel efter sig är den troliga orsaken i kombination med ett ständigt packande och staplande under ohälsosamma kroppsställningar.

Snart är jag kurant igen, det är min fasta övertygelse, men aftonsången har ändå en liten klagande ton och jag viggar odiskret medömkan från empatifattige herrn mitt över bordet. När jag inte får någon respons trots mina "stackars" utfästelser, så ger jag han med dövörat några lämpliga alternativ till kommentarer:

* Vi får nog ta och skrota dig helt enkelt

* Sluta kröjm kvinna!

* Då skulle du ha känt när jag bröt revbenen

* Ska jag ta och stryka dig lite på ryggen älskling?

* Det går nog över ska du se…

* Ska jag hänga upp dig i traktorn och skaka lite??

Det känns genast lite bättre när man fått skratta lite:) Gonatt gott folk!