Talande korpar

Oj! Ser att det gått en hel vecka sedan senaste uppdateringen. Det märks att högsäsongen börjat och därför blir det sällan tid över för skrivande. Om det blir tid över, så kan man slå sig i backen på att man somnar på fläcken eller att huvudet är tomt på uppslag. Ibland lyckas man stjäla sig till en liten kort fiskestund tidigt på morgonen, som  idag. Leo älskar våra gemensamma utflykter och jag kan tänka mig att vi är ett ganska gulligt men skrattretande ekipage, matte och hund på skotern och så isborren dinglande på tvärsan. Leo utforskar björkskogen med alla dess dofter och försvinner ibland utom lyd-håll. Länge. Då är han helt styrd av sin nos och då hjälper inga visselpipor eller andra kommandon, det är bara att  vänta en stund tills han väljer att komma tillbaka, ofta som skjuten ur en kanon, badande i djupsnön.

I söndags morse när jag stod där och ropade ömsom milt och ömsom argt LEO! Så hörde jag någon annan som ropade EO. Ovanför mitt huvud passerade just ett par korpar. De flög under tystnad – utom just när jag ropade på Leo, då kom det ögonblickligen EO. Detta upprepades säkert tio gånger tills de försvunnit utom synhåll. Jag skrattade högt för mig själv – förundrad. Aldrig har jag hört talas om korpar som kan prata/härmas. Har du hört talas om något liknande? Det skulle vara kul att få lite respons på denna fråga.