Etikett: pusselbitar

I nattens hetta

Av , , Bli först att kommentera 43

Vi sover i rummet ovanför butiken. Värmen från kylar och frysar kryper upp genom tak och höjer sovtemperaturen. Jag är som en kamin med sommarvärmen ännu ackumulerad i mitokondrierna, ett tag till – tills den isande vinterkylan avlöser i märg och ben. En varm hundkanelsnurra i min maggrop gör inte saken bättre. I ångorna av värmen färdas oroliga och fragmenterade drömmar och emellanåt – helt fantastiska uppslag, ideér, låtar och som i natt – genialiska uppslag till texter.

Man vaknar till med ett ryck, vänder sin varma kudde och hinner nöjt reflektera över de nya briljanta uppslag som bara väntar på att bli satta på pränt. En stund senare när vaäckarklockan klämtar så är allt raderat, endast vaga konturer av något luddigt finns kvar, och snopet konsterar jag att allt är borta. Jag vet att jag någon gång tänkt tanken att placera en anteckningsbok med penna på sängbordet för att omedelbart kunna sätta dem på pränt, men givetvis hamnar anteckningsboken längst ned i tidningskorgen.

Få se om dagen bär med sig några nya pusselbitar. Att måla lär ju vara en skapande syssla som kanske kan frammana  tankarna igen.

 

Apropå Långa Lappflickan…

Av , , Bli först att kommentera 35

Läste just på ett facebookstatus att min kära syster S hade boken Långa Lappflickan till kvällslektyr igår kväll. Blev påmind om alla berättelser från förr.

Av någon anledning kom vi in på fiske

En dag som denna – om man fick önska att träffa någon av de som redan gått ur tiden, så skulle jag vilja duka ett kaffebord åt min kära pappa Alvar som dog 1988, samt åt min farfar Gustav och hans syskon som samtliga var födda senare delen av 1800.
 
Själv skulle jag sätta mig väl dold under bordet i skydd av duken och bara lyssna, njuta och återuppleva någon av alla de eftermiddagar jag minns från min barndom, när dessa berättarkonstens ekvilibrister kom samman runt ett bord, lutande sig fram för att inte missa någon enda nyans i varandras färgstarka historier. Detaljrika berättelser från förr som kunde flöda timme ut och timme in.
 
Förutom Farfar Gustav, så minns jag särskilt farbror Axel – en gammal fanjunkare, hans syster Ebba – folkskollärarinnan, farbror Fritiof, samt farbror Viktor från granngården ifrån den gamla syskonskaran Hedman. De var alla begåvade med fantastiska berättartalanger och även om de hade hört varandras historier många gånger så lät de aldrig märka det, utan förstärkte, nickade och hummade instämmande innan stafettpinnen gick vidare till näste historieberättare runt bordet. Ibland kunde diskussionslystnaden ta över för en stund, men fokus låg ändå alltid på själva berättandet.
 
"Av någon anledning kom vi in på fiske" – den frasen uttalades av Farbror Axel efter att han vid ett tillfälle bevistat en bybos dödsbädd för att ta ett sista farväl. Det uttalandet har blivit ett ”familjärt ordspråk” som vi använder lite till mans, för just så var det i familjen. Av någon anledning kom vi in på fiske. Mustiga berättelser om stora laxar, öringar, fångster med ljuster, håv eller nät, från den tiden då Vindelälven flödade fri och var full av fisk.
 
Fantastiska jägarhistorier om minkar, rävar,tjädrar orrar och älgar. Hemska historier om löss, svält, barkbröd och ekorrkött till middag, om härsket smör och getarpojkar, pälsjägare, skrömta och om vintermarknader.
 
Jag minns skrönor om lappar, barnmorskor och köldrekord. Farbror Viktors möte med kungsörnen som dök ner och tog hans krimmermössa. Om Långa Lappflickans sista färd till Lycksele, hur hennes ben stack ut ur den lilla ladan ovan Storforsen.
 
Mina små barnaöron uppsnappade ”bra att ha-ställen” som Rågobäcken, Småträsket, Kvarnträsket, Matjokkbäcken, Djupselforsen och Harrbo. Deras målande beskrivningar gjorde att man riktigt kunde se för sin inre syn allt som sades. Detta kanske gav mig en smula färdkost och berättarlust i ryggsäcken, men jag önskar att mitt minne bättre hade kunnat lagra dessa fantastiska pusselbitar i min egen men kanske även i din historia.
 
För 40 år sedan var detta vardagsmat för mina små öron. Idag skulle det vara en högtidsstund utan like att få höra historierna igen. Jag tror att vi ska vårda och vara rädda om våra minnen och berättelser.
 
Dela med dig även du till vänner och familj, återupplev och kanske gör upp med något gammalt skräp som du har i ryggsäcken. De är en del av din sammanhängande histora – från födsel till död – på gott och ont.

Lilla Mor fyller 87 idag

Av , , 8 kommentarer 41

Än har hon inte satt sin sista potatis. Lilla mor utfäste för några år sedan att hon härmed hade "satt sin sista potatis" – i ordets rätta bemärkelse. Sedan dess har några år förflutit och även om potatislanden krympt i både antal och storlek så kan hon än stoltsera med sitt fina ogräsfria potatisland. Hon älskar odlandets utmaning.

Genom åren har hon försökt behålla det ursprungliga lokala utsädet av den mjälla, gula, delikata mandelpotatisen med sin lite feta konsistens, mandelljuva smak och alldeles underbara arom. Något år fick mina föräldrar köpa in extra utsäde när bladmöglet tog det mesta av skörden, men visst känns den igen än i denna dag – den Vindelgranselska mandelpotatisen. Den som var min barndoms basmat, långt före pastans, risets och couscousens tid.

Den passar till allt: Tjäder,orre,saltfisk, rökt fisk, stekt harr eller röding, men även till kokt fisk, kött från våra egna köttdjur, älg, eller hare. Till stuvad lake, hemkokt pölsa, köttbullar med brunsås eller rökt sidfläsk är den likaså en delikatess.

Mandeln är sprungen ur den speciella sandjorden, intill de bugande sädesfälten, åkrarna och ängarna. Den är satt med lagomt avstånd i raka rader, grävd med möda och lagrad med omsorg, vårdad, rensad, sköljd, kokad och slutligen avnjuten i andaktsfull njutning i trevligt sällskap – hemma i mammas kök.

Himlen är bara en smörklick bort. En sillbit, ett ägg och en bit tunnbröd räcker gott och väl. Jag skulle kunna äta enbart potatisen, och jag äter den varje gång med andakt. Vem vet hur många gånger till som jag får sitta mitt emot min söta skärpta lilla mamma och äta av hennes skörd. Idag fyller hon 87 år och i morgon får vi träffa henne live för att gratulera.

De senaste åren har hon börjat berätta ännu fler historier och minnen från förr, och vi barn får allt fler pusselbitar på plats. Jag undrar vad hon ska berätta om imorgon. Hon är som en vandrande skattkammare. Vår älskade lilla Mamma.