På kornet

Kikaren står ständigt framme och i beredskap i solskensrummet. Det finns så mycket djur – fåglar, älgar och spännande naturföreteelser att titta på här omkring. Eventuella förbipasserande nedanför vårt hus, fiskare eller bastare vid sjön, kan känna sig fullständigt lugna och trygga med  att vi inte spanar på dem, även om de säkert kan uppleva sig betittade från vårt panoramafönster. Därinne sitter vi och äter, pratar och jobbar om dagarna. Det finns knappast någon idag levande människa som är mindre nyfiken på folks förehavande än vad R och jag är. Man får helt enkelt skylla sig själv om man vistas inom synfältet från vårt fönster och vara så säker på att det vi riktar kikaren mot troligen är fä och inte folk. Vi skulle ibland önska även det omvända. Att folk förstod att inte gå alldeles inpå knutarna och titta in genom fönstren i vårt hem, eller att begripa att hundar ska rastas efter Silvervägen och inte på gården där vi bor, där nästa stuggäst kanske har en 1-åring som sitter och leker i gräset som någon annan nyss rastade sin hund i.