Hälsning till dig!

Det är alltid lika fantastiskt att se en skrovlig oansenlig löks inneboende livskraft. Vem kan tro att därinne finns förprogrammerad en evig framtidstro, spirande kraft och orienteringsförmåga därinne under skalet. Den vet alltid åt vilket håll det ska bära iväg. Mot ljuset, uppåt och framåt. År efter år.  Det enda som behövs är lite ljus och vatten. Skulle då inte vi människor även om vi ibland under livsresan känner oss skrumpna och tömda på kraft och orienteringsförmåga hitta vår väg. Jodå. Alldeles säkert.  Men för att orka spira när ljuset kommer så behöver vi den där tiden av vila. Att få sova, vara utsövda för att kunna tänka klart. Ladda batterierna och få vara ifred mellan varven. Så kommer den blomstertid att komma då vi prunkar, orkar och känner oss vackra och levande – igen och igen.

6 kommentarer

  1. Eva Gerdin

    Blir lika fascinerad (rättstavat eller?)varje gång ja läser din blogg. Var får du din förmåga att uttrycka dig ifrån?
    Det är magiskt!

  2. Gunnel Forsberg

    Svar till Eva Gerdin (2012-12-09 16:06)
    Ja du kära Eva. Jag vet faktiskt inte. Jag tänker aldrig innan (eller sällan iallafall) utan sätter mig bara ned mitt i de dagliga göromålen, sår ett tankefrö och börjar genast skriva och så kommer det ut tankar och formuleringar i fingertopparna. Jag skriver snabbt på ett par minuter, korrektur läser nästan aldrig, utan skyndar mig att trycka iväg inlägget medans känslan ännu är färsk. Det är mitt sätt att hålla bloggen levande. Stav eller sakfel kan jag gå in och korrigera i efterhand. Det får bli som det blir. Det viktigaste är ATT skriva med känsla, inte att få svenskan perfekt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.