Funderar lite på att söka fram mina akvarellfärger och prova på att måla. Jag har aldrig provat på allvar förut, men det kanske är som med skrivandet – att det plötsligt bara finns där och kommer ur själen och fingertopparna alldeles självklart och naturligt. Här finns så oändligt många färger skiftningar och motiv i naturens skönhet. Robban sitter här bredvid och ser ut som en alldeles lämplig modell : Glommersare i motljus…eller kanske ett stilleben med skinnbyxen rutigskjortan och storstövlen…eller varför inte lite kroki…med namnet Hwintervit…..Han har ju varit lite blek och kroki på sistone:))
Etikett: akvarell
Fjällsemester. Minnen från barndomens dagar Del 1
Jag kommer så väl ihåg mitt allra första besök i dessa trakter. Jag var 10-11 år och följde med mamma och pappa på "semester". Vi hade vårt orangeblå tält i bakluckan på den vita Amazonen. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vunnit på Domus i Haparanda i en tävling: Gissa vikten på laxen.
Solen sken, jag var förväntansfull. Pappa nynnade där han körde vägen fram och mamma var på gott humör. Den röda galonen i baksätet fastnade på baksidan av mina svettiga shortsprydda ben.
Vi styrde kosan mot Arjeplog, jag minns att vi passerade Mellanström. Först åkte vi upp till utkikspunkten på Galtispouda och beundrade utsikten, därefter var det dags för Silvermuseet. Inne på sitt kontor med glasdörr satt Lappmarksdoktorn Einar Wallquist och målade på en akvarell. Det var fascinerande att se alla skatter, ting och miljöer som bevarats åt eftervärlden genom hans museum.
På turistbyrån i Arjeplog bokade vi stuga och båt. Mamma fick farhågor som senare skulle komma att besannas. Pappa hade förstås ett fint fiskevatten i sikte och han och jag skulle fiska hela kvällen. Underbart!
Den tämligen nya Silvervägen kändes exotisk och löftesrik. Jag har alltid älskat konturerna av fjäll och satt spänt och tittade ut genom bilfönstret över de vackra omgivningarna som blev allt vackrare ju längre norrut vi kom. Vi campade vid ett vattendrag och aldrig har jag väl själv som mamma och fikakorgsfixare lyckats åstadkomma så goda smörgåsar och bullar som de utflyktskorgar som min egen mamma gjorde.
Vi svängde av från vägen, passerade ett vattendrag och kom slutligen till målet. Pappa Alvar stegade iväg till receptionen och vi installerade oss i en av de röda stugorna. Jag minns mammas min än i denna dag när hon insåg att hon skulle få tillbringa kvällen ensam. Vi åt middag tillagd på spritkök och lämnade därefter morsan i sticket med en glad vinkning. Stackars mamma. Vi fiskare tänkte nog inte då på hur trist kväll det skulle ha varit för henne som hade helt andra preferenser över vad som kännetecknar en ”mysig” semestertripp.
Senaste kommentarerna