Väntar på kära vänner Birgitta och Denis som ska gästa oss några dagar. En liten kaffeost, blåbärskaka med vaniljsås till kaffet och en massa fjälluft ute på hörnet blir eftermiddagens grej.
Etikett: kaffeost
Ostprovning
Rosita premiärtestar kaffeosten och den fick godkänt!
Kaffeostsfabriken
Bilden tagen förra osttillverkningen. Misseruppa kaffeost och tunnbröd. Mums
Har just gjort två flugor på smällen – nejnej – jag har inte startat maggotodling här hemma i köket, men väl gjort både en kaffeost och en stor klump ostmassa att smula ned i några pimpelhål som jag ämnar kikmeta i. Jag fick det tipset en gång av en fiskarbroder. Det är väl ett bra sätt att använda överbliven mjölk med kort datum. Kaffeosten ligger nu under press i saliga svärmor Mildreds handgjorda rotslöjdskorg under marmormorteln och väntar på att bli uppäten till kaffetåren lite senare idag. Men denna gång orkar jag inte göra hemgjort messmör – Misseruppa – av vasslen. Det får bli en annan gång.
Lyckans ost och så lite Misseruppa
Idag har vi varit aningen äventyrliga. När klockan ringde 05.45 så insåg vi att det bara var att sätta på vinterdäcken omedelbums. Vi skulle anträda vår färd mot Bodö flygplats för att vinka av Sandra och Oliver som skulle återvända hem till Göteborg efter några supermysiga dagar här i Sandviken. Resan gick bra, och matsäcken med bagarstugubröd och kaffetår smakade utmärkt i gott sällskap. På fjället låg nysnö, snöglopp och det blåste kraftigt. Nu är vi lyckligt hemma igen. Ett improviserat stopp vid Saltströmmen och en kringelikrokig men vacker omväg försenade oss så att gårdsplanen var full av köpsugna norrmän vid vår hemkomst. Här tar snickarmästarna Robert och Erik en välförtjänt eftermiddagstupplur medans jag håller ställningarna och tröstar mig med resterna från gårdagens kaffeost och misseruppa. Några nya underbara bilder på senaste familjetillskottet – Lille Sixten, gör hjärtat varmt och lyckligt.
På getostsafari i Svartberget
http://norran.se/nyheter/akommuner/article156281.ece
På hemväg från Arjeplog skulle vi åka några mil uppefter Silvervägen för att titta på en tältkåta. På hemväg bestämde vi os för att följa vägskylten Svartberget för att se om den gamla getfarmen fortlevde. Vi har hört Oves berättelser om getfarmen och om den goda kaffeosten. Sagt och gjort…vi begav oss in i skogen längs en smal grusväg som efter många slingrande krokar slutade i en glänta i skogen. Där öppnade sig terrängen från en höjd och en milsvid utsikt över Hornavan bländade med sin prakt. En hund mötte oss och R som inte är bangen klev ur bilen för att se om någon människa fanns i närheten. Innan vi visste ordet av så hade R kommit i samspråk med husets ägare Heimo.
Han berättade att de hittat stället på Blocket för några år sedan och kommit uppflyttande från Småland för att bo och leva här på grund av det vackra läget. På köpet fick de getfarmen som nu utvecklats till ett fint litet familjeföretag med ca 35 getter. Vi fick besöka Anna som höll på att paketera ost. Allt såg så rent och fint ut där inne och vi fick provsmaka de fantastiskt goda ostarna – kaffeosten och vit Capri som är en lagrad vitmögelost.
På den grästäckta bergssluttningen utanför betade de fina getterna. Hornavan lyste intensivt blå, förutom för en stund täckt i dimman från ett intensivt skyfall. Det kändes fint att möta de här trevliga människorna som gjort en ännu djärvare resa genom vårt avlånga land för att driva getfarm i Svartberget än den vi själva står inför. Vi hoppas naturligtvis att få sälja deras ostar hos oss på Sandvikens Fjällgård. Genuina och lokalproducerade ostar.
Häftigt va?!
Kaffeost och Misseruppa – igen
Testade en ny, riktigt god rätt till middag nyligen. En varm sallad som bland annat innehöll sojamarinerad stekt Halluomiost. Med ens fick jag värsta flashbackupplevelsen. Den utlösande faktorn var just osten. Ni vet det där speciella gnisslandet som både är läckert och hemskt på samma gång.
Som genom ett trollslag hamnar jag i mammas kök – igen. Det är ost i görningen. Råvaran – mjölken kommer från våra egna kossor, och varje dag gäller samma procedur. Mjölken strilar ned i hinken.
Jag kan höra det rytmiska ljudet när de vassa strålarna träffar botten i hinken som mamma har fastklämd mellan sina knän. Hon lutar huvudet med den brokiga hilkan mot kons buktande rödbruna sida. Själv sitter jag på en liten trebent pall och håller i korompan under morgonmjölkningen. Mitt allra första jobb.
När hon mjölkat klart hälls den ljumma skummiga mjölken genom silfiltret ned i den stora mjölkkrukan. Katten sitter på helspänn och väntar på att få smaska i sej silfiltret. Därefter bärs mjölkhinkarna till bäcken för att kylas, men inte idag.
Den största grytan står snart på spisen, full med mjölk. Det är nästan som ett mirakel att följa processen när löpen tillsätts och slutligen ostmassan hälls upp i sina formar för att pressas i durkslaget.
Kaffepannan visslar från spisen och signalerar att det äntligen är dags för provsmakning av den ljumma och ännu lite formbara osten. Något ljuvligare har jag svårt att tänka mej än den vita kaffeosten naturell. Det överträffas endast av osten när den legat i det sockrade kaffet och antagit en seg och halvsmält form. Mmmm
Borta på spisen fortsätter nu sockrade vasslan att koka för att reduceras tills dess att endast den ljuva kolafärgade Misseruppan eller Missun som vi också kallar den återstår där i grytans botten. Ett slags messmör som bäst avnjutes på en stor bit hårt tunnbröd.
Då och där hade jag ingen aning om att det samtidigt, någonstans på en ö som heter Cypern kanske satt en liten flicka som iakttog och följde sin mammas hantverk i att framställa Halluomiost från gården.
Senaste kommentarerna