En något dubbeltydig rubrik va? Jag är inte någon självskrytare men med facit i hand efter de senaste veckornas mastodontjobb när både kropp och själ känns tömda och mörbultade kan jag se mig själv i spegeln och känna mig stolt och nöjd med det vi klarat av. Vi är ett bra team och har en otrolig glädje och stolthet i det vi gör och har gjort med Sandvikens Fjällgård. Både Robert och jag. Tack alla uppmuntrare som stöttat och gett oss beröm – det gör att vi orkar och att vi växer med uppgiften.

Härom dagen när jag  för första gången på veckor hade tid att titta mig ordentligt i spegeln ser jag till min fasa och förvåning att jag har en ordentlig blåtira på vänster kindben…. Det kan förklara  varför folk tittat lite mysko på mig de senaste dagarna.  Min slarviga manöver med isborren när jag för några dagar sedan skulle rensa ett borrhål och ryckte upp borren ur hålet utan att parera med huvudet gav mig denna färgstarka tjolablängare.

Nog kan det hetta till ibland här hemma när orken tryter och åsikterna går isär, men enbart med ord, för knytnäven den stannar alltid vackert i fickan och så ska det förbli.  Sänder i allafall med anledning av isborrs-blåtiran en extra tanke  till dig som blir slagen eller förtryckt hemma. Acceptera ALDRIG våld. Stå rak och var okränkbar. Gå om det behövs! Vi är banne mig värdefulla hela bunten och ingen slår oss!!