Jag har blivit expert på att intensivnjuta av minivilor. Njuter till fullo av den mycket lilla stunden mellan pling och plong som infinner sig j u s t n u och smuttar på mitt försenade förmiddagskaffe. Det är mycket folk i omlopp även under sommaren och det kommer folk hela tiden. Robert kämpar och sliter med att isolera sista slangbiten in mot huset för att sedan fylla igen graven och lämna igen "sommarbarnet". Han är ganska sliten vännen min och ikväll blir det bestämt en fotmassage och en god sommardrink för att muntra upp honom. I morgon ska han servera kaffe vid svensk/norska gudstjänsten på gränsen kl 15.00. I fjol gjorde han succe bland de mogna damerna från Saltdal så till den milda grad att vi fick invasion av poplinkappor och handväskor veckan efter. Själv stannar jag här och sköter lördagsruschen. Vi hoppas förstås på fint väder.
Etikett: lördagsrusch
Den ljuva morgonstunden
Guldet i munden får idag bestå av morgonte och en god macka. Ute är det några få minusgrader, lite grått men rimfrostigt vackert. På sjön ser jag redan flera morgonpigga pimplare. Uppe vid vägen sitter vår nya "ljusgran" – en variant som man hissar upp i en flaggstång. Det blev så fint.
Sent igårkväll när vi var ute och pysslade med ljusen så hörde vi flera gånger ett mystiskt ljud uppifrån skogen. Det lät vasst och nästan som ett kort kulsprutesmatter. Uppenbarligen något djur som tyckte att husfolket skulle gå in och lägga sig. Jag undrar om det är ugglan som kan ge ifrån sig den typen av varningsljud. Tacksam för kreativa förslag från mina kära läsare.
Vi är bjudna att komma till renskiljningen ett par mil härifrån. Även fast det är lördagsrusch så tror att att åtminstone en av oss måste åka dit. Det är ett fantastiskt skådespel och något som inte många får se.
Vårskrik i november
Så var det äntligen dax för efterlängtad skoterpremiär och för första gången skulle vi få se Sandviken från fjället. Lite skumpigt var det förstås eftersom snön ännu inte är så djup. När vi trixat oss upp genom björkskogen så stannade R sin skoter och vände sig om. Jag stannade och tittade bakåt. Tjoho vilken känsla! Riktigt hisnande vackert med snöklädda fjäll och så vårt Sandviken långt därnere som ett litet leksaksland. Natuligtvis glömde jag kameran hemma, men räkna med att den följer med nästa gång. Vi träffade ett gäng fiskare på Muitunis, men de hade inte fått något så vi återvände hem. R åkte hem till lördagsruschen och jag stannade på en grund och fiskade en stund. 4 fina rödingar och ett par rejäla hugg. Jag såg mig omkring, lyssnade på tystnaden och kände mig oerhört rik och previligerad. Lördagsrusch i stan känns vääldigt långt borta.
Senaste kommentarerna