Så var det äntligen dax för efterlängtad skoterpremiär och för första gången skulle vi få se Sandviken från fjället. Lite skumpigt var det förstås eftersom snön ännu inte är så djup. När vi trixat oss upp genom björkskogen så stannade R sin skoter och vände sig om. Jag stannade och tittade bakåt. Tjoho vilken känsla! Riktigt hisnande vackert med snöklädda fjäll och så vårt Sandviken långt därnere som ett litet leksaksland. Natuligtvis glömde jag kameran hemma, men räkna med att den följer med nästa gång. Vi träffade ett gäng fiskare på Muitunis, men de hade inte fått något så vi återvände hem. R åkte hem till lördagsruschen och jag stannade på en grund och fiskade en stund. 4 fina rödingar och ett par rejäla hugg. Jag såg mig omkring, lyssnade på tystnaden och kände mig oerhört rik och previligerad. Lördagsrusch i stan känns vääldigt långt borta.
Etikett: Muitunis
Vit brudslöja
Från köksfönstret ser jag idag en alldeles hänförande syn, då nattens kraftiga regnande resulterat i en kraftig vattentillströmning i den fjällbäck som kommer från Östra Muitunis, alltså Muitunisjåkkå. Som en silvervit och oskuldsfull brudslöja faller den i mjuka vindlingar och höga fall från fjällets topp ned mot den guldgnistrande fjällbjörkskanten. Varje dag en ny vy, en ny färg och nya glädjeskutt i hjärttrakten. Snart ska jag köpa en riktigt bra kikare så att jag kan beundra livet på fjällkanten riktigt på nära håll under årstidväxlingarna. Vad är väl en bal på slottet……….
Senaste kommentarerna