Etikett: Mårbacka

Om en stenrik världsmedborgare

Av , , Bli först att kommentera 60

 

I en fin gammal skål finns en av mammas alla stensamlingar. Hon har alltid tagit hem fina stenar från skog mark och från sina resor till när och fjärran som finns utplacerade i och runt hennes hem i små smakfulla konstverk.

Stenskålen är en historia för sig. Tillsammans har vi barn, barnbarn ,vänner  släktingar och mamma själv, fyllt den med minnen, äventyr och bevis för närvaro på många olika platser på vår runda jord.

Vad kan vara mer påtagligt än just en sten? En urtidens oföränderliga materia  med tyngd och patina. Vilka fötter har vandrat här, vilka krig har förts, vilka tårar har fällts, vilka barn har lekt, och hur många händer har hållit den före mig – genom årtusenden?

Stenar från Kennedys grav, Nordkap, Gennesarets sjö,Beijing, Jordanien,Las vegas, Saint Pauls Chatedral, Vita huset, EU-parlamentet, Underjordiska gruvkurkan i Kristineberg, Mainau, Gauto förstås, Hollywood, Kinesiska muren, Tromsö och många många andra platser.

Hundratals stenar, var och en med sin egen historia, om resan hit till Mariannes kök, men också med sin egen uråldriga historia. Som kanske kastats, trampats eller  sölats av tårar blod eller kärlek, genom krig och fred, genom tidevarv av andra världsmedborgare.

För miljoner år sedan var det ganska otippat att resan skulle sluta i Vindelgransele, men kan den tänkas sluta trevligare än i en fin skål i det gemyligaste av kök, märkta och i gott sällskap av andra världsresenärer.

Bilden inramas av det svenskaste av svenskt. Mammas praktfulla och ståtliga Mårbackapelargon

Pelargoner och nysnö

Av , , Bli först att kommentera 57

Idag åkte de raka vägen ner i en kartong och ut i pumprummet för att sova över vintern. Jag pratar om min prakfulla Mårbackapelargoner som blommat nonstop både rikligt och frekvent hela sommaren och hösten i solskensrummet. Nu när snön lagt sitt första tunna täcke så såg de enbart missanpassade ut och nu är de utbytta mot  konstgjorda gröna växter i väntan på att jag ska hitta värdiga ersättare. Tiden går så fort så snart är det väl dags för julblommor. Isen på sjön växer från kanterna centimeter för centimeter och Leo och Donna provar försiktigt om den håller att gå på. Plörsligt känns det som om vintern gjort entré.

 

Stenrik!

Av , , Bli först att kommentera 35

I en fin gammal skål finns en av mammas alla stensamlingar. Hon har i alla tider tagit hem fina stenar från skog mark och från sina resor till när och fjärran.Nu finns de utplacerade i och runt hennes hem som små smakfulla konstverk.

Stenskålen är en historia för sig. Tillsammans har vi barn, barnbarn, vänner  släktingar och mamma själv, fyllt den med minnen, äventyr och bevis för närvaro på många olika platser på vår runda jord.

Vad kan vara mer påtagligt än just en sten? En urtidens oföränderliga materia  med tyngd och patina. Vilka fötter har vandrat här, vilka krig har förts, vilka tårar har fällts, vilka barn har lekt, och hur många händer har hållit den före mig – genom årtusenden?

Stenar från Kennedys grav, Nordkap, Gennesarets sjö, Beijing, Jordanien, Las vegas, Saint Pauls Chatedral, Vita huset, EU-parlamentet, Underjordiska gruvkyrkan i Kristineberg, Mainau, Gauto, Sandviken, Hollywood, Kinesiska muren, Tromsö och många många andra platser.

Hundratals stenar, var och en med sin egen historia, om resan hit till Mariannes kök, men också med sin egen uråldriga historia. Som kanske kastats, trampats eller sölats av tårar blod eller kärlek, genom krig och fred, genom tidevarv av andra världsmedborgare.

För miljoner år sedan var det ganska otippat att resan skulle sluta i Vindelgransele, men kan den tänkas sluta trevligare än i en fin skål i det gemyligaste av kök, märkta och i gott sällskap av andra världsresenärer.

Bilden inramas av det svenskaste av svenskt. Mammas praktfulla och ståtliga Mårbackapelargon.