Sammanfattar i känslan denna helg som gått i väntans och glädjens tecken. En viss liten person är nu 1 dygn gammal och ständigt i ett hörn av mina tankar. En livslång relation har tagit sin början. Jag längtar tills vi får träffa dem. Från och med nu finns en ny gemensam dimension att dela med min dotter. Moderskapets bitterljuva mysterium som handlar om att älska att närvara och att orka.
I fåtöljen intill sussar R efter en lång dags grävande. På sitt rum vilar en förkyld Alex. Själv är jag fortfarande skrapigt hes, har en del rethosta men är otålig och klarar att tiga en eller möjligen ett par dagar till innan jag återvänder till jobbet.
Senaste kommentarerna