.jpg)
Riktiga vänner ska man vara rädd om. Jag har några riktiga klenoder från mitt gamla och några från mitt nya liv. Med vänner behövs egentligen inga ord. Som t ex med "Gamla Bettan" eller Ann-Kathrin som jag känt från fornstora dar. Så långt mellan gångerna vi träffs, men allt känns ändå solklart avspänt och tryggt när man träffs eller pratar i telefon. Såna som man inte behöver hålla in magen tillsammans med.
Med Leo och mina nya fina fiskartjejer och vänner här i Sandviken behövs inte heller så många ord. Vi bara parallellnjuter av tystnaden, av naturen, fisket och kravlösheten i den här sortens liv. Snacka om Norrlands Guld. Här kan man verkligen få vara sig själv för en stund.
Hundar behöver sin promenix även om både matte och husse är sjuka, så det blev en kombinerad skoter/hundrastning på isen trots feber och elände. Som av en händelse råkade maggoten och bäst-pirken följa med. En kvart senare fick tre fina matrödingar, en öring på 780g, och en arbetstrött fiskarkompis med rimfrost i mustaschen följa med hem. Mamma skulle ha sagt: Hmmmm – Int ä du alldeles dögåle!
Senaste kommentarerna