Etikett: Silvermuseet

På fjällsemester 1970. Del 1

Av , , Bli först att kommentera 28

Jag kommer så väl ihåg mitt allra första besök i Arjeplogsfjällen. Jag var 10-11 år och följde med mamma och pappa på bilsemester.

Vi hade vårt orangeblå tält, och några tunga vaddsovsäckar i bakluckan på den vita Amazonen, samt spritkök och mat för några dagar. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vann på Domus i Haparanda i en tävling: Gissa vikten på laxen.
 
Solen sken, jag var förväntansfull. Pappa nynnade där han körde vägen fram och mamma var på gott humör. Den röda galonen i baksätet fastnade mot baksidan av mina varma bara ben.
Vi styrde kosan mot Arjeplog, det pirrade i magen. Semester! Silvervägen….pappa hade pratat så lyriskt om Arjeplogsfjällen och alla dess fiskevatten. Jag minns att vi passerade en by med det exotiskt klingande namnet Mellanström innan vi kom till själva centralorten – Arjeplog som låg så vackert som ett smycke vid Hornavans strand.
 
Först åkte vi upp till utkikspunkten på Galtispouda och beundrade utsikten. Jag minns hur det kittlade i magen när jag stod däruppe och såg alla de tusen och åter tusen sjöarna utspridda mellan bergen där nere i de blågröna skogarna. När vi tråcklat oss nedför den branta vägen var det dags för ett besök på det omtalade Silvermuseet. Mitt livs första museibesök.
 
Inne på sitt kontor bakom en glasdörr satt Lappmarksdoktorn själv – Einar Wallquist – och målade på en akvarell. Tänk att vi fick se honom livs levande. Som den lilla bokslukare jag var, hade jag redan då läst några av hans intressanta böcker om människors liv öden och umbäranden i lappmarken. Så började rundvandringen i det stora museet. Det var fascinerande att se alla skatter, ting och miljöer som bevarats åt eftervärlden genom hans försorg.
 
På turistbyrån i Arjeplog bokade vi sedan stuga och båt i Tjärnberg. Pappa hade förstås ett fint fiskevatten i sikte och han hade lovat mig att vi skulle fiska hela kvällen. Underbart! Den tämligen nya Silvervägen kändes exotisk och löftesrik. Jag har alltid älskat konturerna av fjäll och satt fascinerat och tittade ut genom bilfönstret över omgivningarna som blev allt vackrare ju närmare Norge vi kom. Vi campade vid en fin liten sjö. Det var en varm och spegelblank dag och alla vakringar på vattnet gav hopp om ett lovande fiske för kvällen.
 
Aldrig har jag väl själv som mamma och fikakorgsfixare lyckats åstadkomma så goda smörgåsar och bullar som de utflyktskorgar mamma gjorde. En ljummen Loranga, ostsmörgås och bulle, miljön och semesterkänslan. Underbart. Visst var allt lite godare för kylbagarnas tid?
 
Efter några mil svängde vi av från Silvervägen, passerade ett vattendrag och kom så slutligen till slutstationen Tjärnberg. Pappa Alvar stegade iväg till receptionen och vi installerade oss i en av de röda stugorna. Jag minns mammas min än i denna dag när hon insåg att vi tänkte fiska hela natten och lämna henne i den primitiva stugan. Vi åt middag tillagd på spritkök och lämnade därefter morsan i sticket med en glad vinkning. Stackars mamma. Vi fiskare tänkte nog inte då på vilken trist kväll det skulle bli för henne som hade en helt annan uppfattning om vad som kännetecknar en ”mysig” semestertripp.
 
Vi hyrde en båt, plockade fram långedraget och burken med de spralliga metmaskarna, sprungna ur den frodiga Vindelgranselska myllan, och rodde fulla av förhoppningar ut på den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför. Fisket kunde börja. Pappa och Lilla jag – två hängivna fiskare i samma båt.

Fjällsemester i fornstora dar. Del 1

Av , , 2 kommentarer 27

Kommer så väl ihåg mitt allra första besök i Arjeplogsfjällen. Jag var ca 10-11 år och följde med mamma och pappa på bilsemester. Vi hade vårt orangeblå tält och några tunga vaddsovsäckar i bakluckan på den vita Amazonen samt spritkök och mat för några dagar. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vunnit på Domus i Haparanda i en tävling – Gissa vikten på laxen.

Solen sken, jag var förväntansfull. Pappa nynnade där han körde vägen fram och mamma var på gott humör. Den röda galonen i baksätet fastnade mot baksidan av mina varma bara ben.
Vi styrde kosan mot Arjeplog, det pirrade i magen. Semester!
 
Silvervägen….pappa hade pratat så lyriskt om Arjeplogsfjällen och alla dess fiskevatten. Jag minns att vi passerade en by med det exotiskt klingande namnet Mellanström innan vi kom till själva centralorten – Arjeplog som låg så vackert som ett smycke vid Hornavans strand.
 
Först åkte vi upp till utkikspunkten på Galtispouda och beundrade utsikten. Jag minns hur det killade i magen när jag stod däruppe och såg alla de tusen och åter tusen sjöarna utspridda mellan bergen därner i det blå. När vi tråcklat oss nedför den branta vägen var det dags för ett besök på det omtalade Silvermuseet. Mitt livs första museibesök.
 
Inne på sitt kontor bakom en glasdörr satt Lappmarksdoktorn själv – Einar Wallquist vid sitt staffli och målade på en akvarell. Tänk att vi fick se honom livs levande. Som den lilla bokslukare jag var, hade jag redan då läst några av hans intressanta böcker om människors liv öden och umbäranden i lappmarken. Så började rundvandringen i det stora museet. Det var fascinerande att se alla skatter, ting och miljöer som bevarats åt eftervärlden genom hans försorg.
 
På turistbyrån i Arjeplog bokade vi sedan stuga och båt i Tjärnberg för den kommande natten. Pappa hade förstås ett fint fiskevatten i sikte och han hade lovat mig att vi skulle fiska hela kvällen. Underbart!
 
Silvervägen kändes exotisk och löftesrik. Jag har alltid älskat konturerna av fjäll och satt fascinerat och tittade ut genom bilfönstret över omgivningarna som blev allt vackrare ju närmare Norge vi kom. Vi campade vid en fin liten sjö. Det var en varm och spegelblank dag och alla vakringar på vattnet gav hopp om ett lovande fiske för kvällen. 
 
Aldrig har jag väl själv som mamma och fikakorgsfixare lyckats åstadkomma så goda smörgåsar och bullar som de utflyktskorgar mamma gjorde. En ljummen Loranga, ostsmörgås och bulle, miljön och semesterkänslan. Underbart.
 
Efter några mil svängde vi av från Silvervägen  passerade ett vattendrag och kom så slutligen till Tjärnberg. Pappa Alvar stegade iväg till receptionen och vi installerade oss strax i en av de röda stugorna. Jag minns mammas min än i denna dag när hon insåg att pappa och jag hade för avsikt att fiska hela natten. Vi åt middag tillagd på spritkök och lämnade därefter morsan i sticket med en glad vinkning. Stackars mamma. Vi fiskare tänkte nog inte då på vilken trist kväll det skulle bli för henne som hade en helt annan uppfattning om vad som kännetecknar en ”mysig” semestertripp. 
 
Vi sköt ut båten, plockade fram långedraget och burken med de spralliga metmaskarna, sprungna ur den frodiga Vindelgranselska myllan, och rodde fulla av förhoppningar ut på den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför. Fisket kunde börja. Pappa och jag – två hängivna fiskare av samma skrot och korn i samma båt.
 
Fortsättning följer…..

Kan doktorn komma?

Av , , Bli först att kommentera 9

Kan doktorn komma? Ja det blir nog ytterst tveksam om man kan få hembesök av farbror/tant doktorn som på Einar Wallqvists tid. Det gäller nog att försöka hålla sig ganska frisk och om det kniper så blir det förstås Arjeplog som blir närmsta sjukstuga på den svenska sidan.  Vi är mycket intresserade av platsens historia och har dels fått berättat för oss, men även läst oss till på egen hand. Jag älskar också att läsa Wallqvists böcker som så målande  beskriver hur Lappmarkens invånare hade det  i vardagen för länge sedan. Hans små akvareller fångar på pricken färgerna i myrarna fjällen och de gamla byggnaderna. Hans eget levnadsäventyr och hur det kom sig att han hamnade just där är ju ett helt äventyr bara det. I Silvermuseéts arkiv fann vi en hel del om just Sandvikens Fjällgård, med text och även gamla bilder från sekelskiftet. Vilken skatt! Har du kanske en bild eller historia från den platsen så är vi jätteglada om vi får dela det med dig.

Ska man verkligen få dansa med vargar?

Av , , Bli först att kommentera 9

En gammal bild från 1941, tagen vid Sandvikens Fjällgård

En fjällräv bakom örat kan jag gärna tänka mig att ha, men sådana här hårdingar får gärna hålla sig borta från ägorna. Det är helt fantastiskt att få ta del av Silvermuseéts utbud av gamla bilder och beskrivningar av människorna och bygderna och gårdarna i Norrbotten. Vilka historier och vedermödor som finns beskrivna. Helt otroligt! Det känns roligt och viktigt att få en känsla för den historia som finns på en plats, för att kunna ge den vördnad och rättvisa i nutid och framtid.

Arjeplogsdag

Av , , 4 kommentarer 14

Efter en lång Arjeplogsdag med olika möten och människor har vi fått bekanta oss lite närmare med den metropol som ska bli vår närmaste svenska tätort. Idag är luften ljum och stilla. Fåglarna sjunger och turister småminglar med ortsbefolkningen  på de små gatorna. De människor vi mött har utstrålat vänlighet och välvilja vilket känns gott.

Vi har mött flera båtekipage och förundrat iakttagit skådespelet nere vid hamnen med alla trollingbåtar på väg in och ut. På konsum hänger broddarna direkt invid kassan för att locka till impulsköp. Just idag känns broddarna onödiga och jag kan komma på sisådär femtioelva andra lockvaror som skulle ha sålt bättre i Arjeplog just denna ljumma sommardag.

Nu återvänder vi till Gauto för en sista kväll innan vi vänder hemåt till alla måsten och göromål hemmavid. I Silvermuseéts gästbok skrev vi våra namn med postadress "Sörfors Umeå" för sista gången, det känns lite märkligt men mest roligt och spännande, även om vi förstår att byråkratin kommer att kräva en del must av oss innan allt är klart.

Jag – en Dragqueen

Av , , Bli först att kommentera 2

Dr Wallqvists samling av antika fiskeprylar

Ja, kanske inte riktigt, men nog har jag ovanligt mycket fiskegrejor för att vara kvinnfolk.

Utökade samlingen ytterligare igår efter besök på Arjeplogs sportfiskeaffär. En massa fina nya flugor samt tre helt oemotståndliga Rapala borte mindresortn.

Här ser ni avancerad fiskehistoria från Silvermuseet och medge att vi fiskare alltid varit en kreativ sort.

I preventivt syfte

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag besökte vi Silvermuseet i Arjeplog. Jag var där för många år sedan och ville nu gärna dit igen. Vad kunde ha passat bättre än ett museibesök denna regniga och trista dag.

Bland alla fantastiska lämningar och föremål från lappmarkens historia satt detta urklipp på väggen. Är det inte helt underbar kuriosa så säg?